Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.

Offret berättar -Natascha Kampusch om åtta år i källaren

Publicerat torsdag 7 oktober 2010 kl 13.37

Österrikiskan Natascha Kampusch utsattes för ett av de värsta brott som kan hända ett barn: hon kidnappades som tioåring på väg till skolan. Kidnapparen, Wolfgang Priklopil, höll henne fången i sin källare i 3096 dagar, i 8,5 år. Den 23 augusti 2006 lyckades Natascha Kampusch fly. Priklopil tog sitt liv samma dag.

Nu har Kampusch skrivit en bok – 3096 Tage - om åren i källaren, hennes relation till förövaren och hur hon lyckades komma ur detta helvete. Fyra år efter befrielsen har Kampusch fått ta emot mycket hat, angrepp och påhopp. Hon förklarar det med att hon är den enda som är kvar och då projiceras människornas avsky mot henne - offret som inte vill trängas in i en offerroll. Boken är hennes svar.

Relativt nyktert berättar Kampusch om åren i fångenskap, sin plågoande och överlevnadsstrategierna. Hon skönmålar inget, inte heller sin barndom, utan den och hennes bristande självkänsla är också förklaringen till att hon kunde anpassa sig till ett liv så totalt beroende av en paranoid människa. Kampusch tror inte det var något stockholmssyndrom, utan förklarar sitt agerande med total vanmakt och avsaknad på tron att hon kunde bli räddad. Att hon klarat sig så väl är ett smärre under.

Hon beskriver ingående alla gräsliga detaljer, men också glädjen över att få samma rosa tapet som hemma, böcker och presenter av Wolfgang Priklopil. Hon säger själv ”Det finns inte bara vitt eller svart”.

Värst är beskrivningarna av svälten, puberteten och misshandeln. Hon anpassar sig efter Priklopils märkliga regler och sjukliga städhysteri – inte ett hårstrå får finnas kvar efter henne i huset. Till slut ber hon att få raka av sig allt hår – det blir enklast så.

 Kampusch framstår som en insiktsfull kvinna med stor integritet, nu väl medveten om sig själv och sin situation.

Skandaltidningar har trakasserat henne med påståenden om att hon och Priklopil levde som ett par, åkte på skidsemestrar och handlade ihop. Men detta var bara möjligt efter att Priklopil skapat en skenvärld, där flykt var otänkbar. Han hade skadat hennes bild av världen, att hon helt enkelt inte vågade fly.

 När jag efter många sidor når fram till dagen då Natascha Kampusch äntligen flyr är jag rörd och medtagen – för att i samma stund få texten tillbaka som ett slag i magen.

När hon sprang fram och bad folk på gatan om hjälp, vek de undan - och när polisen äntligen kom, var det för att någon granne hade anmält en galning. Ingen trodde Kampusch – ingen ville låta henne låna en mobiltelefon. Tänk om Priklopil hunnit ifatt henne?

För hur betedde sig världen mot Natascha Kampusch? Hon trängdes in i en vanmäktig offerroll, ett nytt fängelse av kontaktlöshet och ett fullkomligt smaklöst och övergreppsliknande beteende från pressen. Journalister klädde ut sig till vårdare eller klättrade upp längs fasaden för att få en skymt av henne – ja, det blev rena gatloppet efter en människa som var totalt förstörd. För vad trodde media att läsarna ville ha? Lite skräck till morgonkaffet, något att samtala om vid fikat?

 Det är också anmärkningsvärt om hur illa polisarbetet sköttes när hon försvann – och hur detta tystades ner när hon väl var fri.

Mest gripen är jag inte av den personliga berättelsen, utan av den allmängiltighet hennes öde ändå har. Det är så här övergrepp fungerar. För Kampusch lyckas förmedla hur makt mellan människor kan missbrukas, hur någon som trängs in i en offerroll till slut nästan frivilligt stannar kvar i den.

Och nu, släpper jag iväg mina egna barn efter att ha läst Kampuschs berättelse? Ja, för det fortfarande farligare att gå på släktkalas än att låta sitt barn gå hem själv från skolan.

 Margareta Flygt

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".