Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.

Gnistrande biografier ur den koreanska 1900-talshistorien

Publicerat fredag 8 oktober 2010 kl 09.27

Sällan har väl litteraturens förmåga att se de förbisedda kommit till uttryck med en sådan kraft och konsekvens som i den koreanske författarens Ko Uns väldiga och pågående diktverk Tiotusen fotspår. I detta projekt, som i original omfattar runt 25 volymer, tecknas tusentals människoöden med en så mästerligt lätt och erfaren hand att de ofta på bara några tiotal rader blir mer levande än många romangestalter jag har stött på. Här finns barn och åldringar, föräldralösa tiggare och bortglömda kartritare. Ja, dessa dikter är som romaner i miniatyr, små gnistrande biografier som speglar såväl individuella egenheter som den dramatiska koreanska 1900-talshistorien. Bland dessa tiotusen fotspår har jag mött inte bara en vän utan en hel skara vänner i litteraturen.

Som ”Blinde Shim” som stödd på sin käpp varje kväll går ner till järnvägstationen för att känna glädjen i att höra sin dotters röst när hon återvänder efter en lång dags arbete med att sälja räkor i grannstaden. Och den gamla kvinnan som har förlorat förståndet och drömmer om sin barndom när hon sover, och vaknar med samma unga flickas skratt som hon hade för sextiofem år sedan. Eller mannen som har fängslats av politiska skäl och lyckats smuggla in färg och penslar för att kunna måla, trots att det är "kallt som i ett kylrum" i fängelsecellen och därför svårt att hålla penseln med de stela händerna.

 Deras livsdramatik skildras med en avklarnad enkelhet – men det är en enkelhet efter svårigheter för hos Ko Un är det aldrig långt till de smärtsamma skeendena som skakat både hans land och hans eget liv.  Efter den japanska ockupationen och andra världskriget bröt Koreakriget ut på femtiotalet, en konflikt som lade landet i ruiner och som också ledde till en djup personlig kris för Ko Un . Efter en tid som buddhistmunk började han engagera sig i kampen för demokrati i Sydkorea, vilket ledde till att han fängslades och torterades, och det var också under fängelsetiden som idén till Tiotusen fotspår föddes. Till bakgrund av sådana svåra erfarenheter – och flera misslyckade självmordsförsök under årens lopp – ter sig den försonande ton som Ko Uns dikter ofta mynnar ut i långt ifrån banal eller lättköpt, snarare handlar det om ett leende över en avgrund.

Om en av alla dessa människor, den äldre skickliga berättaren Sam-man heter det:

När hon dog, tycktes det som om hon ville fortsätta att berätta eftersom hon dog med munnen vidöppen. Hur mycket de än försökte stänga den, så fortsatte den att falla isär.

På samma sätt är det med Ko Uns Tiotusen fotspår som aldrig riktigt kan stängas, som hela tiden öppnar sig på nytt och överraskar med en ny vänskap runt hörnet av en dikt.

Henrik Nilsson

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".