Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.

Afrika tiger om Fredspriset 2010

Publicerat torsdag 14 oktober 2010 kl 14.25

Tystnaden från de afrikanska regeringarna beträffande årets fredspris är slående. Till skillnad från förra året, då gratulationstelegrammen haglade över Barack Obama. Nyhetssajten afrol news noterade häromdan att Sydafrikas president Zuma, Kenyas president Kibaki och Zimbabwes premiärminister Tsvanirai var väldigt snabba med sina lyckönskningar – men i år har alltså reaktionerna uteblivit.

Detta är en ordning vi måste vänja oss vid. Kinas inflytande i Afrika är stort – och växande. Landet gör enorma investeringar i afrikanska länder – och till skillnad från västländerna, så ställer Kina inga besvärliga krav på mänskliga rättigheter och demokrati. Detta är en ordning som passar många afrikanska ledare som hand i handske.

Ett annat exempel på denna vilja att ligga Kina till lags var förra året, då Dalai Lama nekades inresetillstånd i Sydafrika, där han skulle medverka på en prestigefull fredskonferens. Detta fick flera andra inbjudna fredspristagare, bland andra Desmond Tutu att bojkotta konferensen – som till slut fick ställas in. Fiaskot var totalt. Men i Peking var man förstås nöjda.

Nu behöver inte detta bara förstås som att de afrikanska länderna är köpta av Kina eller att Kina utövar ett otillbörligt inflytande över Afrika. De afrikanska länderna har all rätt att vara trötta på USA och Europa. Under kalla kriget behandlades kontinenten som en vante, där det enda viktiga, var att ländernas ledare uttalade ordet ”antikommunism” på rätt ställen i sina tal. På så sätt fick till och med de mest klepokratiska diktatorerna, som Mobotu Sese Seko i dåvarande Zaire, stöd och moralisk uppbackning, från exempelvis USA.

De afrikanska ledarna har också all rätt att vara trötta på den västerländska modellen att ge bistånd med ena handen och upprätthålla handelshinder och subventioner med den andra. Som EU:s bisarra jordbrukspolitik, som leder till att de afrikanska marknaderna översvämmas av artificiellt billiga produkter – vilket hämmar utvecklingen av det inhemska jordbruket.

Så visst, det är fullt begripligt att de afrikanska länderna efter decennier av europeiskt och amerikanskt hyckleri ser sig om efter andra vänner.

Man kan förstås också se den afrikanska tystnaden kring fredspristet som en kritik mot norska nobelkommitten och dess sätt att använda priset för att knäppa regeringar eller politiker på näsan, istället för att belöna faktiska bedrifter inom området fred.

Men i så fall borde ju gratulationerna till Obama förra året också ha uteblivit.

Tor Billgren

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".