Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.

Lu Xun och de nya skolböckerna i Kina

Publicerat fredag 15 oktober 2010 kl 11.12


 

För en hel del högstadieelever i Kina är det säkert en glädjande nyhet att en av landets mest betydelsefulla författare, Lu Xun, (鲁迅),ska ges mindre utrymmer i läroböckerna. Nu behöver de alltså inte ägna lika mycket tid¨åt att läsa och tolka vad de anser vara obskyra noveller och artiklar.Lu Xun, som föddes 1881 och dog 1936, är en av upphovsmännen bakom den moderna kinesiska litteraturen. Han blev också Mao´s favoritförfattare och har inte minst därför haft en helig position inom kinesisk litteratur sedan kommunismens flagga hissades på Himmelska fridens torg. Julia Lovell, som har översatt de mest kända novellerna till engelska, beskriver Lu Xun som Dickens och Joyce i en och samma person. Han är, som hon uttrycker det, en “ skoningslös och skarpsinnig observatör av sin samtid, men också en förnyare av såväl form som språkbruk”.

Lu Xun var också en centralgestalt inom den kulturradikala rörelsen under inledningen av förra seklet, och han var också en av de första som skrev på talspråk för att på så sätt nå ut till folket – alltså med de tecken och den grammatik som används idag. I sina korta noveller och essäer gick han till mycket hårt angrepp mot kinas feodalistiska system och den sittande nationalistiska regimen. Många av hans karaktärer, allra mest känd är Ah-Q, har blivit symboler för den kinesiska nationalkaraktärens eftergivenheter - allt uttryckt med stor ironi och sarkasm. Den fantastiska novellen ”Den sanna historien om Ah-Q”,  handlar om en sann loser i en liten by - en förlorare som har en förmåga att vända motgångar och förödmjukelse till personliga segrar. Det är inte ovanligt att man i Kina idag hör att man ska inta ett Ah-Q förhållningssätt – t ex efter man klantat till det i fotbolls-VM, missat tentor eller en uppkörning.

Även om nu Lu Xun intog en tydlig distans till det kommunistiska partiet så kom han således efter sin död att bli, som Mao uttryckte det, inte bara ”det moderna kinas helgon” utan också ”kulturrevolutionens högste officer”. Lu Xun gav upp sin karriär som läkare för att istället bli författare med motiveringen att det är viktigare att öka den mentala hälsan än att kurera fysiska åkommor, något som senare åberopades av Mao när han skickade ut stadsborna till landsbygden.

En kinesisk skolunge läser under sina tolv år i skolan minst tjugo texter av Lu Xun. Ingen annan kinesisk författare kommer i närheten av denna position. Och de unga de våndas. Språket är svårtolkat och när han väl tolkas så ska det alltid vara i politiska termer. De estetiska kvaliteterna får helt ge vika. Och denna skräck för författaren bär många med sig livet igenom. Men, inte alla. Vissa upptäcker författarens kvaliteter först långt senare i livet, och börjar också läsa honom på ett helt nytt sätt. En post-Mao läsning om man så vill.

När media som huvudrubriker nyligen skrev “ Lu Xun´s stora återtåg” tog det hus i helvete. Många intellektuella och lärare blev rasande och slog fast att författaren för Kina har samma betydelse som Shakespeare för England, Goethe för Tyskand och Tolstoj för Ryssland. Eller som en av de främsta Lu Xun kännarna, Pekingprofessorn Qian Liqun (钱理群) uttrycker det: Nationalförfattare är betydelsefulla därför att när nationen står inför något problem, kan folket alltid gå tillbaka till dem för att finna lösningar
En hel del kritiker skyller på skolan, som inte har lyft fram Lu Xun´s litterära kvaliteter utan stirrar sig blinda på de politiska tolkningarna – där eleverna ska ge politiskt korrekta förklaringarna – ett förhållningssätt som för övrigt helt går emot Lu Xun´s egen anda där man ständigt ska ifrågasätta och utmana, och då inte minst makten.

Men en del intellektuella ger reduceringen sitt stöd. Till och med Lu Xun experter som Zhu Zheng (朱正) hävdade att det var bra att det gavs mer utrymme för andra författare, och andra i debatten menade att inskränkningen av antal texter var utmärkt eftersom det skulle reducera den uppsjö av misstolkningar av författaren som predikades i skolans värld.

 Det finns naturligtvis många tolkningar till varför Lu Xun´s utrymme nu ska begränsas något. Enkelt kan det naturligtvis förklaras med att andra författare ska lyftas fram mera, och att Lu Xun´s texter kan vara för avancerad läsning för många skolglyttar. Vi kan naturligtvis också se det som att Mao´s ande, som onekligen fortfarande svävar tungt över plånbokens Kina, fått sig en liten törn. Västerländska bedömare, som t ex Julia Lovell, ser förklaringen just i de samhällskritiska och ofta satiriska inslagen i Lu Xun´s författarskap. När regimen, som i en av hans noveller, öppnar eld mot protesterande studenter, så förs kanske läsarens tanker till händelserna på Himmelska fridens torg för drygt tjugo år sedan. Vad som nu än är förklaringen till att man minskar antalet texter av Lu Xun i skolböckerna, så har tilltaget glädjande nog lett till ett ökat intresse, och kanske också en till en post-mao läsning, av en av Kinas mest betydelsefulla, och i mitt tycke strålande, författare.

Jan Olof Nilsson i samarbete med Xiao Yi

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".