Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.

Fortsatt stöd av utveckling och säkerhet i Afghanistan.

Publicerat tisdag 19 oktober 2010 kl 09.28

Den 24 oktober firar vi FN-dagen till minne av FN:s grundande för sextiofem år sedan. Att rädda kommande generationer undan krigets gissel var redan från starten en av FN:s huvuduppgifter.

Efter nio års internationell närvaro kan, trots fortsatt oro, framsteg noteras i Afghanistan. Människor får bättre tillgång till sjukvård och allt fler flickor går i skolan. Men mycket återstår att göra. Nyckeln till en fredlig afghansk framtid finns på den civila sidan.

Därför måste omvärldens civila insatser i landet flerdubblas. För att biståndsinsatserna ska bli framgångsrika måste Afghanistans befolkning skyddas från talibaner och andra rövargäng även framöver. Sverige och andra länder måste därför behålla sin militära närvaro i landet under lång tid.

När det blåser i den internationella politiken och i den nationella ekonomin sätts solidariteten på prov. I den svenska debatten om Afghanistan riskerar missuppfattningar och misstänksamhet att leda bort från en politik som kan ge afghanerna trygghet och hopp inför framtiden.

FN:s säkerhetsråd har flera gånger förlängt mandatet för den internationella säkerhetsassistansstyrkan, Isaf, i Afghanistan. Resolutionerna, är nyttig läsning för de debattörer som hävdar att det i själva verket inte skulle finnas ett FN-mandat för insatsen.

I resolutionen uppmanar säkerhetsrådet medlemsländerna att bidra med personal, utrustning och andra resurser till Isaf-styrkan i syfte att bland annat stärka den afghanska militärens och polisens förmåga att upprätthålla lag och ordning. Viktigast av allt: resolutionerna anlägger ett helhetsperspektiv som omfattar kvinnors och barns rättigheter, kamp mot narkotikahandel och ekonomisk utveckling i samarbete med givarländerna. För allt detta har FN en central och opartisk roll, säger rådet.

FN kan enligt stadgan samarbeta med regionala organisationer som EU, Afrikanska Unionen och Nato, så som sker i Afghanistan. Det stärker arbetet för fred och säkerhet. Skarp kritik måste dock riktas mot de bombningar som vid flera tillfällen har drabbat civila afghaner. De undergräver förtroendet för den internationella närvaron i landet och måste utredas och i framtiden undvikas, vilket också flera FN-resolutioner kräver.

Sveriges militära närvaro i Afghanistan är väl motiverad. Jag vill också skicka mina tankar till den soldat som nyligen stupade och hans familj.

- Ett internationellt engagemang måste bygga på omsorg om och stöd till både säkerhet, utveckling och mänskliga rättigheter. Det måste också bygga på långsiktighet, ett tydligt uttalat mål och värnandet om mänsklig säkerhet.

- Svenskt militärt engagemang kan inte bygga på att man räknar enskilda förluster med all respekt för de drabbade och deras familjer, utan att man gör en sammanlagd bedömning av insatsens betydelse Andra nordiska länder ställer upp och i FN:s namn verkat för fred och säkerhet, för att inte tala om flera utvecklingsländer.

- Sverige bidrar på flera håll mer med biståndsinsatser än militära insatser. Afghanistan är ett bra exempel på insikten att de båda kan och måste kombineras.

- FN:s fredsbyggande bygger, inte minst i Afrika, i hög utsträckning på militära insatser från många fattiga länder. Svenska regeringar har ofta talat om att öka antalet personer i utlandsstyrkan, men den ökning till tvåtusen man som det talades om i förra valrörelsen har vi inte sett mycket av. Knappt niohundra personer är ute, och i operativt FN-ledda insatser slår det svenska deltagandet ständigt nya bottenrekord – senast tjugotvå personer.

Att skära ner i anslagen till det internationella engagemanget rimmar illa med den historia som Sverige har som aktivt FN-land och röst på den internationella arenan. Hur det går när omvärlden inte ingriper tillräckligt kraftfullt vet vi alltför väl efter ett blodigt 90-tal på Balkan och i Afrika. I Darfur klarar omvärlden ännu efter sex år inte att garantera människors säkerhet.

I Afghanistan krävs stora insatser på både bistånds- och demokratiområdet.

FN vilar på de tre pelarna fred, utveckling och mänskliga rättigheter. Också Afghanistans hårt prövade invånare har rätt att tal del av allt detta. En sammanhållen FN-linje, ett eget internationellt engagemang och omsorg om utsatta människor borde vara tillräckliga argument för att Sverige och den övriga omvärlden ska fortsätta att stödja både utveckling och säkerhet i Afghanistan.

Aleksander Gabelic

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".