Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.

Lättillgänglig introduktion till Gilles Deleuze och hans filosofiska universum.

Publicerat onsdag 20 oktober 2010 kl 11.00

För några år sedan bestämde jag mig för att ge mig i kast med Gilles Deleuze. Jag hade träffat på hans tankar i många av olika sammanhang och kände att det nästan var ett måste att känna till denna tänkare för att kunna delta i kulturdebatten.

Alltså köpte jag några av hans mest citerade arbeten och satte igång att läsa – bara för att köra fast. Hans texter var som bly – i det närmaste ogenomträngliga. Det var som om han medvetet skrev för att inte bli förstådd.

Så råkade jag träffa på litteraturvetaren Claire Colebrooks introduktion till Deleuze och plötsligt öppnade sig hans filosofiska universum – och jag var såld. Colebrook lyckades med konststycket att på ett par hundra sidor kondensera hela Deleuze tankevärld till en förståelig och pedagogisk text.

(Nu har det lilla bokförlaget Korpen översatt Claire Colebrooks introduktion till svenska, och det får väl ses som en välgärning. Därmed kan Deleuze få spridning även till dem som inte har tid eller ork att ägna veckor eller till och med månader åt att läsa Deleuze i original.)

Vad har då denne blytunge filosof att säga som är så angeläget i dag? Hur kan det komma sig att Deleuze nu, femton år efter sin död, framstår som en av de viktigaste inspirationskällorna inom en rad olika discipliner?

En avgörande orsak är säkerligen att hans tankar korresponderar med en rad förändringar som påverkat oss djupt under de senaste åren – Internets segertåg, jordens uppvärmning och genetikens utveckling, för att nämna några.

Men framför allt tror jag att hans popularitet beror på att hans filosofi ger oss en möjlighet att tänka bortom den traditionella västerländska föreställningen om uppdelningen mellan kropp och själ, subjekt och objekt, natur och kultur, aktivt och passivt. Det vill säga, bortom hela den dualism som präglat vårt sätt att se på världen under åtminstone två tusen år.

Deleuze menar att det västerländska tänkandet alltid utgått från ett subjekt som står utanför och betraktar världen; för det mesta en vit man av finare börd. Det mest slående exemplet är René Descartes totala uppdelning mellan kropp och själ.

Men det handlar inte bara om det kvalificerade tänkandet. Den här dualismen är enligt Deleuze så långtgående att den till och med impregnerat vårt språk och språkets uppbyggnad. Vi säger till exempel ”jag tänker” med en tydlig uppdelning mellan subjekt och predikat, som om jaget fanns utanför själva tänkandet.

Vad Deleuze strävade efter hela sitt liv var att hitta ett språk, en filosofi, som kunde läka detta sår i vårt sätt att se på verkligheten. Han försökte skapa en bild av världen som ett enhetligt flöde, utan någon dualism.

Det intressanta med Deleuze var att han faktiskt lyckades bättre än de flesta andra som gett sig i kast med denna uppgift. Därmed har han något viktigt att säga oss, och därmed är han värd all uppmärksamhet han kan få. Särskilt i en tid då uppspaltningen mellan natur och kultur i det närmaste blivit total.

Mattias Hagberg

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".