Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.

Vart i helvete är vi på väg, man?

Publicerat tisdag 26 oktober 2010 kl 14.22

Dan Jönsson läser den bitskaste spanska litteraturkritikern på nätet 

När framtidens litteraturhistoriker ska sammanfatta vår epok kommer den antagligen att gå under beteckningen ”den digitala revolutionen”, eller något ditåt. För oss, mitt uppe i den, är den än så länge svår att överblicka, men åtminstone på en punkt kan vi redan se en tydlig förändring – nämligen i relationen till kritiken. Nätbloggarna har skapat en plattform för en ny sorts litteraturkritik; ofta blommande entusiastisk, men lika ofta rå, svepande och osaklig. Och inte sällan anonym.

I Spanien skrivs den bitskaste litteraturkritiken just nu av den pseudonyme bloggaren Lector Mal-herido; ”den sargade läsaren”. Mal-herido, som säger sig heta Juan i förnamn, dök upp från ingenstans 2005, och har sen dess retat, hänfört och gäckat den spanska litterära offentligheten med sina stilfullt spydiga recensioner illustrerade med bilder på halvnakna damer. Juan Mal-herido är litteraturkritikern från helvetet - ”egofixerad, erotoman och anarkistisk”, som han beskriver sig själv. Från nätets laglösa vildmarker har han kommit som en ond matador för att sätta spettet i det litterära etablissemangets dumma tjurar.

Men Juan Mal-herido har också en idé med det han gör. Han vill, som han uttrycker det i en programförklaring, ”få läsarna att se inkonsekvensen i den dominerande, politiskt korrekta diskursen. Min förtjänst, om jag har någon”, förklarar han, ”är att man kan läsa någon av mina dumheter om kvinnor och inse att A) den som påstår detta inte är misogyn, och att därför B) de som påstår raka motsatsen är just de som är det. Samma sak gäller ifråga om droger, katalaner, olika raser; det går att skämta om allt, bara det görs med tillräcklig humor för att man ska kunna uppfatta en djupare kritik. Det är åtminstone det jag hoppas på av mina läsare.”

För någon vecka sen utkom Vida y opiniónes de Juan Mal-herido (Juan Mal-heridos liv och åsikter) - en bok som samlar valda texter från Lector Mal-heridos blogg. Publiceringen har förstås satt myror i huvudet på de spanska recensenterna, men också fått fart på spekulationerna om vem det är som döljer sig bakom pseudonymen. Ett av de bättre tipsen lär vara författaren Alberto Olmos, som står för det entusiastiska förordet till den tryckta utgåvan och som också själv har använt sig av material från internet i sina romaner. Hans senaste, Trenes hacia Tokio (Tåg mot Tokyo), består till exempel helt och hållet av blogginlägg, epostmeddelanden, spam och annan datortrafik från en resa i Japan.

Jag tänker mig också att det är i ett sådant sammanhang man får tänka sig avsikterna bakom Lector Mal-heridos blogg; den ”djupare kritik” han säger sig vilja få fram. I en intressant essä om den nya ”papperslösa litteraturen” för ett tag sen konstaterade veckotidningen El Tiempo att Sokrates i dialogen Faidros talade om det skrivna ordet som det som avslutade den filosofiska diskussionen. Kanske, föreslog tidningen, kan man tänka sig den digitala bloggen som ett medium som vänder på det, som bryter upp den tryckta bokens slutna, litterära universum, öppnar det mot nätets snabba rörlighet och kommentarsfältens anonyma rovlystnad.

Kanske det. Bortom provokationerna, sexismen och de rena oförskämdheterna hos Lector Mal-herido är det hursomhelst inte så svårt att uppfatta kritiken av en etablerad litteratur som dras med ett akut problem, nämligen att ingen läser den, eftersom den framstår som förljugen och välanpassad. I ett inlägg från i lördags läser Mal-herido lusen av den argentinske författaren Damián Tabarovsky, som i en nyutkommen essäsamling pläderar för en litteratur som vågar ”ta risker” och ”vara obekväm”. Men exakt vilka risker, frågar sig Mal-herido, är det Tabarovsky anser sig ta med denna bok, indränkt som den är med de litterära finsalongernas favoritparfymer – ”Foucault No5, Deleuze One, Hugo Barthes”... Mal-herido fortsätter: ”Det skrivs ingen ’riskabel’ litteratur av samma skäl som det inte bakas några ’riskabla’ brödlimpor.” Litteraturen, förklarar han, är bara ”en utväxt på statsbudgeten, en allmosa.” I själva verket ”finns ingen social figur som är mer servil, mer köpt, mer beroende av makten och mer ofarlig än konstnären.”

Och frågan är om inte Lector Mal-herido är på väg att möta samma öde. I samma inlägg konstaterar Juan mjältsjukt hur bloggen, som han uttrycker det, ”blivit så populär att den inte är värd mödan längre”. Från och med nu, förklarar han, har han blockerat kommentarsfunktionen på sin hemsida; ”ni behövs inte längre, och ni kan dra åt helvete”, skriver han och sammanfattar dystert sitt nederlag: ”Jag hade velat bli den cyberlitterära konstens första martyr, men nu blir jag inviterad till allt möjligt och alla etablerade författare länkar till mig. Vart i helvete är vi på väg, man?”

Dan Jönsson

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".