Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.

Centrum och periferi- en vision

Publicerat onsdag 27 oktober 2010 kl 13.13

I Sverige är det råkris i befolkningsfrågan men den politiska debatten tiger. Lösningar måste sökas i det visionära tänkandet för förr än vi anar kan landsbygden visa sig vara vår viktigaste tillgång.Det menar Kristina Mattsson, journalist och författare som i september kom ut med boken Landet utanför- ett reportage om Sverige bortom storstaden.

Jag vet inte vilken dag det skedde, men det var en mycket speciell dag och det hände år 2008. Det var den dagen då ännu ett barn föddes i en metropol. Eller var det kanske ännu en landsbygdsbo som nådde stadsgränsen för att börja ett nytt liv? I alla fall innebar den där dagen att urbaniseringens balansvåg vägde över. Från den dagen bor fler av världens människor i städer än på landsbygden och deras antal ökar snabbt. Därmed har mänskligheten tagit klivet från skogen, fälten och savannen där vi levat från tidernas begynnelse till en annan slags tillvaro.

Tanken svindlar, vilken osynlig jätteförändring. Kommer den omärkligt att passera förbi eller kommer vi om hundra år säga; ja, det var då allting förändrades?

Inflyttningen till städerna i Sverige har pågått sen 1800-talet, men följderna av globaliseringen blev ändå smärtsamt tydliga efter nittio-talskrisen. Det är samma utveckling som vi ser i resten av världen.

Det var då som effektiviseringar och den globala konkurrensen kanske slutgiltigt tog livskraften från många små orter medan städer tycktes växa av sig själva. Den globala ekonomins krav på ständig förnyelse ger små och stora metropoler i hela världen ett försteg framför landsbygden.

Yrvaket befinner sig Sverige vid en gräns där de delar av landet som ligger långt från någon större stad, hotas av extrem avfolkning. Att detta pågått länge norr om Dalälven vet vi. Mindre diskuterat är att samma sak kan skönjas söderut, i delar av Blekinge, Småland, Dalsland och norra Västergötland för att ta några exempel. 80 av Sveriges 290 kommuner har förlorat tio procent av sin befolkning eller mer, sedan 1990.

Det här är en långdragen och seg samhällsförändring som har svårt att få fäste i den politiska debatten. Jag tror att det beror på att Sveriges gemensamma problem med massarbetslöshet och åldrande befolkning inte längre syns från Storstadsområdena. I Stockholm är det gott om jobb, och förskolor och bb-avdelningar är sprängfyllda. Den arbetslöse har blivit en främling i en okänd bruks- eller förort och farmor som behöver åldringsvård bor i en landsbygdskommun långt borta.

Om det här talar politikerna helst inte. På landsbygdsriksdagen i våras hörde jag näringsdepartementet presentera en långtidsprognos som visar att sysselsättningen kommer att minska i alla landets delar, utom i storstadsområden och regionala centra. Samtidigt anförde näringsministern slagordet Hela Sverige ska leva! På vilken grund då, förutom en obändig vilja att vara positiv?

Jag tror att första steget mot en framtid för svensk landsbygd ligger i att öppet diskutera hur allvarligt läget är och att politiken erkänner att den just nu inte har några svar.

Sedan tror jag att lösningen måste sökas i det visionära tänkandet, om vilket slags samhälle vi vill ha.

Om vi på allvar sätter in klimatförändringen i vårt framtidsscenario blir det tydligt att städer återigen kommer att bli mer beroende av sitt omland. Extrema oljeprishöjningar är att vänta, vilket bör betyda att en lokal och regional produktion av mat återigen kommer att kunna konkurrera med influgna tomater från andra sidan jordklotet.

Kanske kan man i framtiden få se snabba och moderna tåg pila mellan orter som Östhammar och Tierp där de plockar upp människor och varor för vidare transport till Uppsala. Trafiken är så heltäckande att privatbilismen har blivit ointressant förutom i den glesaste glesbygden. På tåget sitter framtidens motsvarighet till små gummor som ska till staden och sälja ägg. Nu är det kanske en ung kille som har en hönsgård på landet. Äggkillen blir upplockad av en kollektivtaxi tidigt på morgonen och får både hjälp och plats för sin äggtransport ända fram till torgståndet. Genom att långväga transporter blivit dyrare så är priserna på regionalt producerat mat konkurrenskraftiga. Dessutom passar han på att gå på teater på kvällen och får på så sätt tillgång till storstadens utbud trots ett liv på landsbygden utan egen bil.

Det här är min fantasi, utifrån lösningar som redan finns och prövas. När halva jordens befolkning flyttat till stan, mitt i en galopperande klimatkatastrof, öppnas både en möjlighet och ett ansvar att utveckla lösningar. Och att inte låta den landsbygd vi har förfalla. Förr än vi anar kan den visa sig vara vår viktigaste tillgång.

Kristina Mattson

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".