Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.

Nu måste vi gå från vackra ord till handling

Publicerat torsdag 28 oktober 2010 kl 14.18

Maj-Britt Theorin, ordförande i Kvinnor för fred (en av medlemsorganisationerna i Operation 1325) ger exempel på hur mycket som återstår att göra när det gäller kvinnlig representation i fredsförhandlingar, och förespråkar en handlingsplan med mätbara mål, tidsplan och långsiktig budget i varje land och en särskild ambassadör för 1325.


- Lägg dig inte i. Låt mig vara i fred, blev svaret när Lysistrate frågade hur det gått med fredsför-handlingarna, som skulle huggas i sten 411 år före Kristus.

- Ni kvinnor skall inte syssla med sånt. Förstår inte ni att vi män slåss för er, fick jag höra när jag på uppdrag av EU parlamentets jämställdhetsutskott skrev rapporten om kvinnor och konflikter år 2000. 

Lägg er inte i! har kvinnor fått höra i alla tider när det gäller mäns sätt att arbeta för fred. Världens ledare talar sig varma för att afghanska kvinnor ska få delta i uppbyggandet av Afghanistan. Men inga kvinnor var inbjudna vid det interna-tionella toppmötet i Kabul.  I fredsförhandlingar under 2000-talet har bara 8% av deltagarna varit kvinnor.

Hela världen har sett hur FN misslyckats med att skydda en halv miljon kvinnor från våldtäkt i Östra Kongo mellan juli och augusti. Detta trots 20 000 fredsbevarande soldater på plats. När flyktingläger ska planeras och söndertrasade samhällen byggas upp efter konflikter skuffas kvinnorna undan.  Broar byggs för lastbilar men kvinnorna som ska hämta vatten rådfrågas aldrig.

Även om kvinnor är de stora förlorarna i alla konflikter, beaktas inte deras erfarenheter. Ingen eller ytterst få kvinnor i sikte. Samma gråklädda män som börjat krig skall förhandla fram fred. Men hållbar fred kan inte uppnås om hälften av befolkningen inte är medlare, observatörer eller fredsförhandlare.

För precis tio år sedan antog FN:s säkerhetsråd äntligen resolution 1325. Den krävde att kvinnor på alla nivåer i samhället skall få delta och fatta beslut om hela fredsprocessen. Sen har det gått trögt. Endast ett tjugotal av FN:s 192 länder har antagit handlingsprogram för att omsätta beslutet i konkret handling.  Först sommaren 2006 antog Sverige ett handlingsprogram, som sedan har reviderats. Men varken precisa mål eller tidplan för genomförande finns med.

Också EU har misslyckats. Vid granskning 2008 av könsfördelningen i EU:s civila fredsbevarande insatser – inte de militära – var bilden genant. Andelen kvinnor var 10-16 % och bland dem som medlemsländerna rekryterar och betalar var det ännu sämre, 7-13 %!

Det är bra att FN har utsett en särskild representant för att motverka våldtäkter mot kvinnor i konflikter. Det ingår i resolution 1325, men det är inte tillräckligt att arbeta med symptomen  -  också orsaken måste angripas och det är brist på kvinnors inflytande och makt över besluten om fred och säkerhet.

Förra veckan möttes 170 deltagare från 20 länder för att byta erfarenhet om det vardagliga arbetet med 1325 och formulera krav till FN. Det är dags för kvinnorna att leda fredsförhandlingarna, inte bara vara sekreterare, som en sudanesisk kvinna sa. Arrangör var Operation 1325. Vi arbetar med politisk påverkan, utbildning om kvinnors rättigheter och konfliktlösning med Universitet och gymnasieskolor och direkt med kvinnoorganisationer i konfliktområden i Sudan och Mellersta Östern.

 I denna vecka möts Säkerhetsrådets för att ”fira” 10-årsdagen av beslutet och förhoppningsvis ta krafttag för att minska gapet mellan politiska beslut och  verklighet.  Den internationella konferensen formulerade precisa krav till Säkerhetsrådet och till nationella parlament.

 Vi kräver bland annat att FN utser en särskild representant för kvinnors deltagande i fredsprocessen precis som gjorts för våldtäkter.  Minst 40% kvinnor bör ingå i allt fredsarbete, framför allt i fredsförhandlingarna. Årliga rapporter från alla medlemsländer till FN behövs om vad man gjort för att genomföra 1325. Långsiktiga ekonomiska resurser måste avsättas för att genomföra 1325.

Av regeringarna kräver konferensen minst 40% kvinnor på alla nivåer i beslutsprocessen om fred och säkerhet. En handlingsplan med mätbara mål, tidsplan och långsiktig budget i varje land och en särskild ambassadör för 1325.

Vi kvinnor accepterar inte längre: Lägg er inte i! Vi vägrar ge männen ensamrätt och kräver vår rätt att på alla nivåer i samhället fatta beslut om fred och säkerhet.  Nu finns konkreta förslag till hur det skall gå till.

Det är hög tid att omvandla resolution 1325 från vackra ord till konkret handling!

Maj-Britt Theorin

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".