Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.

Den livsnödvändiga leken

Publicerat fredag 29 oktober 2010 kl 14.30

Västerländska forskare under det senaste århundradet har studerat barns lek – och hur det hänger ihop med barndomen som idé.  Antropologen Helen B Schwartzman intervjuas av Fredrik Pålsson.

FREDRIK PÅLSSON:
I en liten by i sydvästra Nigeria sitter den amerikanske antropologen William Bascom och gör anteckningar. Det är inte barnen som är huvudobjektet när han studerar Yorubafolket, men i sin bok The Yoruba of Soutwestern Nigeria, noterar han hur tre barn i byn vid ett tillfälle lekte antropolog. Det gick till så att ett barn satt i William Bascoms stol, ett i familjefaderns stol, och ett på bänken där de bybor som blev intervjuade brukade sitta. Sessionen började med att barnet som lekte familjefader sa till antropologen:
- You are my master, varpå han vände sig till det barnet på bänken och sa på Yoruba: Den vite mannen vill att du berättar om Odua. Sedan började det tredje barnet berätta ingående på ett låtsasspråk som skulle föreställa engelska, medan barnet som lekte antropolog lyssnade noga medan han kladdade på pappret.

Det här är en ofta citerad passage och den finns också med i inledningen till antropologen Helen B Schwartzmans bok Transformations. Transformations kom ut 1979 och var den första översikten över hur forskare under nittonhundratalet började studera barns lekar, och hur det sedan växte fram teorier kring varför barn leker. Och William Bascoms iakttagelse utgör ett exempel på en typisk förklaringsmodell.

HELEN B SCHWARTZMAN: The idea that play is something – at least children’s play in particular is something that is natural, is something that is necessary and functional for humans and some non-human primates and other mammals, to engage in, in order to learn how to be adults. So it’s a process of  becoming, I mean it is essential for life and for certain forms of life, because it is a way, again, the emphasis on learning and development. And that approach to play has dominated historically and still exists in the literature and in everyday assumptions of play. And certainly in a lot of contexts and cultures.

FREDRIK PÅLSSON:
William Bascom beskriver de västafrikanska barnen lek som att de rakt av imiterar de vuxna. Fram till sjuttiotalet betraktade forskare i alla läger lek som någonting ”naturligt”, säger Helen B Schwartzman, något som alla barn gör eftersom det är viktigt för utvecklingen. Man förutsatte att alla barn över hela världen leker på samma sätt och tänkte sig då att leken har vissa, allmänna karaktärsdrag: att den är något som är roligt, som pågår i ett slags ”andra verklighet” och även om det lekande barnet då härmar de vuxnas aktiviteter, så är inte leken något som påverkar vardagen runt omkring barnen. Enligt det synsättet är leken viktig för barns utveckling; men den producerar ingenting i nuet.

Konsekvensen av det synsättet, säger Helen B Schwartzman, blev att man paradoxalt nog inte uppfattade hur kreativa barn är när de leker. För hade William Bascom själv lyft blicken från anteckningsblocket och betraktat hela situationen i Yorubabyn lite utifrån, hade han förstått att barnen som lekte antropolog inte bara imiterade honom utan faktiskt också skojade med honom.

Idag – däremot – är kreativitet något alla eftersträvar, vilket förstås också påverkar hur allmänheten idag betraktar barns lek.

HELEN B SCHWARTZMAN:
In one sense there is a recognition that play is really important and obviously this is class related, certainly in the US, there is also an increasing attempt to turn all play into some kind of educational and teaching moment. Certainly in education and the school setting, I would say. That play has legitimated itself, that it maybe hadn’t been seen as legimate in that sense in the past, but know it is kind of overlegitimated if that make sense?

FREDRIK PÅLSSON:

Tittar man på lekens status i USA idag, säger Helen B Schwartzman, så betraktar i synnerhet den amerikanska medelklassen lek som någonting väldigt viktigt, säger hon. Samtidigt görs det fler och fler försök att göra leken till något produktivt; att hitta sätt att använda barns kreativitet i till exempel utbildningssituationer. Leken betraktades kanske inte som så viktig förr i tiden, men nu har den blivit överviktig, om det går att säga så, säger Helen B Schwarzman.

Men hur hänger då synen på leken ihop med synen på barndomen? I Transformations hävdar Helen B Schwartzman att det i Västerlandet funnits en speciell idé om barndomen som en plats där det fria, oskuldsfulla barnet ska lämnas ifred, skyddad från vuxenlivet. Det är en tanketradition som går tillbaka till Rosseaus 1700-talstankar, som vuxit sig starkare efter andra världskriget. Även om man i de flesta kulturer betraktar det som en viktig händelse när kvinnor bär och föder barn, skriver hon, är det speciella i väst att barnen framställs som viktiga inte för att de en dag ska bli vuxna, utan för att de ses som naiva och oskuldsfulla barn. Hur ser hon på det idag? Har barndomen fortfarande den speciella positionen I det västerländska samhället? Och sprider sig den idén om barndomen nu också till andra länder och kulturer, när den globala medelklassen växer?

HELEN B SCHWARTZMAN:

Oh yes. I think that the sort of romanticized sense of children as having, and childhood as being a space and time that should be protected and that should be characterized by play and particular forms of play even 15:33 and that children are vulnerable and need all of that space in order to develop properly and become cultural and social and moral, you know well developed humans, is certainly, I mean that certainly is a strong view in a lot of different settings but it is also one of the things that the anthropology of children and childhood has been able to do and I think that has changed, certainly since I wrote Transformations, is to question that view and not only question and challenge it by saying well, not every culture is like that, but to actually have a lot of interesting etnographies of children and childhood and parenting and so forth and a whole variety of culturals and societies that illustrate how different our idea of children and childhood can be.

FREDRIK PÅLSSON:

Jodå, menar Helen B Schwartzman, visst finns det fortfarande en utbredd, romantisk uppfattning om att barnet är något som ska skyddas, och att barndomen är en alldeles speciell del av livet. Men samtidigt, säger hon, har antropologin visat under de senaste trettio åren att det är svårt att generalisera på det sättet. I vårt samtal återvänder hon till antropologin som en motkraft mot alltför enkla slutsatser. Det är viktigt, säger hon, att förstå hur stora skillnaderna är, inte bara mellan olika ”kulturer” utan på alla nivåer. Till och med i samma bostadsområde kan barn leka på radikalt olika sätt.

Men även om det inte går att generalisera kring hur barn faktiskt lever och upplever världen, säger jag, så finns det ju ett utbrett ideal kring att barn i ett utvecklat samhälle har rätten till en bra barndom. Och det måste väl till exempel påverka olika politiska beslut? Jodå, svarar Helen B Schwartzman: barnkonventionen är ett exempel på det.

HELEN B SCHWARTZMAN:

I think that that is interesting in the terms of impact that it has attempted to have on kids, I mean with a lots and lots of good and important ideas about, and expectations about; first of all: children are persons who deserves to have right and respect and dignity. And that they should have a space and a time to be children. And that there should be some legal kind of format for, you know for ensuring that kind of protection. I think that all of that is very important, but it also illustrates the ways that certain kinds of cultural and class beliefs about who children are, what kind of protection they should have, how they should and should not be treated, and who should be deciding and making decisions about children having rights, which in as far as I know in the case of the convention on the rights of the child was decided by adults. Anyway, there are a number of things that were built in the CRC that was cultural assumptions.

FREDRIK PÅLSSON:

Barnkonventionen har haft stor betydelse, säger Helen B Schwartzman, och varit en drivande kraft för att förbättra situationen för många barn runt om i världen. Men, tillägger hon, det är också intressant att det finns en så tydlig kulturell föreställning inlagd i den; som bygger just på idealet att barndomen ska vara en trygg plats, separerad från vuxenvärlden. Glappet kan bli enormt mellan hur barnkonventionen säger att det ska vara, och hur många barn runt om i världen faktiskt har det.

HELEN B SCHWARTZMAN:

And that kids are faced with the whole […] and the horrifying range of things that can happen to them from natural disasters to political violence and disease and loss of parents and so on and so forth, that kids in respond to some of these kinds of things, are actually, can be very creative and resilient and have there own solutions and ideas and ways of dealing with these kinds of sort of everyday happenings, but huge catastrophies as well. And one of the things that people…one of the generalisations I think, that certainly has been made, I am not the only person to say this, about kids and kids rights and policy making, is that kids themselves have not taken the role that they should have to play in thinking about these issues and developing solutions.

FREDRIK PÅLSSON:

Över hela världen utsätts barn för fruktansvärda saker, från naturkatastrofer till politiskt våld och förlusten av sina föräldrar. Men många barn lyckas också vara kreativa och uppfinningsrika och hitta lösningar i hemska situationer de hamnat i. Då är det viktigt att ha ett pragmatiskt förhållningssätt och inte bara betrakta dem som offer, utan också som aktörer som man måste lyssna på. Det fascinerande med barnkonventionen är ju att inga barn blev tillfrågade när den kom till. Och barnen behöver absolut få spela en roll också när det gäller att hitta lösningar som berör dem själva, säger Helen B Schwartzman som slutar med att säga att intresset för barns situation har ökat markant sedan hon skrev boken Transformations i slutet av sjuttiotalet. Och det är viktigt, om inte annat av demografiska orsaker. På den afrikanska kontinenten är till exempel  42 % av befolkningen under 15 år. Och vill man veta något om hur afrikanska samhällen fungerar är man då tvungen att studera hur barn och ungdomar har det.

HELEN B SCHWARTZMAN: Whether you want it or not it means that you have to look at children and youth.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".