Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.

Barndomens historia

Publicerat tisdag 2 november 2010 kl 08.13

Philippe Ariès drev tesen att barndomen som vi känner den är ett relativt sent fenomen. Under medeltiden och bland bredare folklager långt fram i nyare tid var barndomen kort. Efter småbarnsåren blev barnen från 6-7 års ålder behandlade och betraktade som vuxna. De kläddes som vuxna, roade sig – lekte - som vuxna och delade även vuxnas liv, svårigheter och glädjeämnen. Barnadödligheten gjorde att man inte utvecklade några starkare känslomässiga band till små barn. Att vara barn var ju att leva farlig.

Först med förbättrade överlevnadsvillkor och minskade familjestorlekar utvecklades en mera emotionell syn på barn. Samtidigt började man betrakta barndomen som en speciell och avgränsad period i barns liv. Pedagoger och filosofer började under 1600-talet beskriva och diskutera barns särskilda behov. Barn avsöndrades från gemenskapen med vuxenvärlden för att tas om hand i särskilda institutioner - skolor.

Ariès ger inte någon speciellt positiv bild av de skolor som växte fram för att ta hand om det uppväxande släktet. Disciplinen var hård och regleringen av barnens liv noggrann. Skapandet av barndomen blev i hans framställning liktydigt med segregering från vuxenvärlden och en allt striktare kontroll och reglering av barns liv. Ariès representerar närmast ett kulturpessimistiskt förhållningssätt. Barnen har inte fått det bättre utan snarare sämre med den historiska utvecklingen. 

Ariès var i och för sig inte den förste att uppmärksamma barns förändrade villkor. Under hela 1900-talet har barns historia beskrivits eller i alla fall skisserats i minneskrifter och jubileumsverks av företrädare för främst skolan, men också av läkare och sociala reformatorer. I sådana sammanhang brukar man alltid påpeka hur svårt barnen hade det innan pedagoger, läkare, och andra "barnproffs" kunde gripa in och hjälpa dem. Utvecklingsoptimismen flödade i dessa framställningar.  Det är mot den här bilden - som växer fram genom olika professionella gruppers beskrivningar av den egna verksamheten - som Ariès argument kan förstås. Men också Ariès analys har blivit starkt kritiserad.

Andra forskare har visat att barn var älskade, om än med andra uttryck än i dag, och att man i äldre tid hade nyanserade och utvecklade begrepp för att beskriva barndomens och ungdomstidens olika stadier.  Samtidigt har man visat, just som Ariès hävdade, att synen på barn starkt präglades av samhälleliga förändringar, sociala och politiska förändringsprocesser. Man kan konstatera att det har stått en kulturell och politisk kamp om barndomens innebörder under t ex sekelskiftet 1900 precis som i dagens samhälle.

Kring sekelskiftet 1900 innebar relationerna mellan olika samhällsklasser, den ekonomiska och institutionella utvecklingen, en förändrad syn på barn och familj.  En ny ide om en "normal" barndom hade etablerats genom skolans etablering. Barns plats var i skolan, inte i arbetslivet och inte drivande omkring på städernas gator. Arbetarfamiljen var också en tveksam miljö för uppfostran av barn ansågs det. Kraven på familjen och föräldraskapet ökade nu när en barndom av beroende - av en försörjande far och en vårdande mor – skulle skapas.  Moderskapsideologin som så starkt betonades i de nationella tongångarna under sekelskiftet i Sverige svarar mot den här utvecklingen av en familjesyn med nya roller för de olika familjemedlemmarna- inte minst för barnen. Och vetenskaper, som pedagogiken och pediatriken, började mäta och beskriva barndomen, och ge den nya innebörder.

Så skapas professioner samtidigt som uppväxande generationer av barn -anvisades en plats och en identitet i samhället. Barn skulle t ex inte arbeta utan gå i skolan. Barnen skulle räddas från arbetandet – nyttan för familjen – och bli en investering för framtiden. Ett arbetande barn var per definition ett exploaterat barn. I arbetet Pricing the Priceless Child diskuterar den amerikanska sociologen Viviana Zelizer hur denna konflikt kom till synes i t ex frågor som rörde adoption av barn och frågor som gällde ersättning vid barns dödsfall. Till en början kunde ett barns dödsfall värderas i enlighet med hur mycket barnet förväntades tjäna in till familjen innan det flyttade hemifrån. Men i ett berömt rättsfall slog en domare fast att barn inte hade något ekonomiskt utan endast ett känslomässigt värde. Det visade sig emellertid snart att barns känslomässiga värde gick att sätta pris på och i senare rättsfall söktes skadestånd med hänvisning till förlusten av emotionella värden – prissatta i ekonomiska termer.

Så skönjer vi konturerna av senare tiders barndom när barns rätt inte endast rör sociala rättigheter – skolgång, mat och omsorg - utan också individuella rättigheter – rätt till fysisk och psykisk integritet och en positiv värdering av barns kompetenser, förmågor och känslor. En sådan barndomssyn förutsätter en pedagogiskt medveten, jämställd, ansvarsfull och planerande förälder, på samma sätt som den oskyldiga romantiska barndomen under 1800-talet förutsatte en ny moderlighet och en försörjande fader. Och barndomen förändras från en period som man borde passera igenom så fort som möjligt till ett mänsklighetens idealtillstånd. Barns förmåga att delta i samhället som fullvärdiga medlemmar understryks och deras rätt att få sin röst hörd lyfts fram. Barns fysiska och mentala integritet skall respekteras som vuxnas.

Därmed upphäver man samtidigt den särart som tidigare tillskrevs barn - och som är själva grundvalen i barndomsbegreppet som det växte fram under det sena 1800-talet. Ett nytt barndomsbegrepp såg dagens ljus under det sena 1900-talet.

Bengt Sandin, professor vid tema barn vid Linköpings Universitet

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".