Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.

Wikileaks skapar nervositet i Kina

Publicerat onsdag 19 januari 2011 kl 14.26

Igår kväll satte sig den kinesiske ledaren Hu Jintai till dukat bord i det intima rum som kallas The Old Family Dining Room, i Vita Huset, i Washington. Det kinesiska statsbesöket kommer i en brytningstid; amerikanerna är irriterade på kinesernas ekonomiska politik, samtidigt som beroende av Kina växer sig större, både politiskt och ekonomiskt. Hur samtalet vid middagsbordet påverkas av Wikileaks är det ingen som vet, om känslan av att någon kan komma att lyssna lägger sordin på stämningen. Men även om kineserna hittills lyckats göra Wikileaks otillgängligt för kinesiska Internetanvändare, så diskuteras Wikileaks i Kina – där regeringen också har anledning att oroa sig över egna läckor. Jan Olof Nilsson.

Man skulle möjligtvis kunna uttrycka det som att Facebook och Wikileaks har visat på Internets kreativa respektive destruktiva sida – och det är dessutom två webbplatser som båda är blockerade i Kina. Skillnaden är dock att Facebook finns som kinesisk kopia, som i likhet med originalet är oerhört befolkat. Men en kopia av Wikileaks i Kina är däremot helt otänkbart. Att ta sig igenom Kinas mycket utvecklade brandväggar har varit en av Wikileaks stora utmaningar. Så det är inte undra på att Julian Assange i en intervju uttryckt det som att från ett tekniskt perspektiv är hans största fiende inte USA utan just Kina. Och han har också utlovat en seger över sin asiatiska antagonist.

När det läckte ut hemligt material från krigen i Irak och Afghanistan så visade kinesisk media stort intresse för Wikileaks, och beskrev webbplatsen vanligtvis i positiva ordalag. Ibland blev Assange nästintill framställd som en heroisk hjälte, som inte räds den amerikanska regimens integritet utan vågar exponera de illgärningar som supermakten utfört under de båda krigen. Och några tidningar tog också tillfället i akt att skriva att nu får minsann den amerikanske regimen betala priset för sin naiva tro på Internets fria informationsflöde. Och, så klart, infann sig en hel del skadeglädje när USA tappade ansiktet inför hela världens åskådare.

Men, när det också började läcka ut material om andra stater än USA började tongångarna i Kina ändras - i synnerhet när webbplatsen upprättade en speciell kategori som handlade om Kina. Och när det publicerades hemliga dokument om Kinas relation till Nordkorea, eller om Kinas hackerattack mot Google, så var Assange allt annat än någon hjälte längre. Hu Jintao kallade omedelbart in det högsta ledarskiktet till ett möte för att diskutera hur Kina skulle se till att inget hemligt material lämnade de mycket välbevakade partiarkiven. Och officiellt gick man ut med att Kina vägrar att kommentera något så löjligt som avslöjanden via Wikileaks.

När den mycket regimvänliga tidningen Global Times den 1 december i fjol publicerade en artikel med rubriken ”Wikileaks andra sida:en fallgrop för Kina” så lanserades det dessutom en konspirationsteori. I artikeln ifrågasatte tidningen USA:s roll när det gäller Wikileaks och undrade om inte amerikanarna själv hade iscensatt läckorna om Irak och Afghanistan för att sedan kunna gå ut med ett antal fejkade dokument om Kina, inlindade i övriga sensationella upplysningar.

Kina har gigantiska partiarkiv, både lokalt, regionalt och centralt. Och det finns massor med information, historisk som nutida, som regimen definitivt inte vill ska läcka ut. När Hu Jintao sammankallade till sitt möte så skulle det bli en hemlig sammankomst. Men tilldragelsen läckte faktiskt ut till kinesisk media, och informationen om mötet resulterade i en hel del aktivitet på olika bloggar. Det började göras upp listor på vilken information som statsmakten helst inte önskade skulle bli offentlig. Och kanske än mer gjordes det upp förteckningar på vilken information som man tyckte att det kinesiska folket skulle få ta del av. I en utmärkt artikel av den amerikanske kinakännaren Perry Link, publicerad i The New York Review of Books, ges ett antal exempel från bloggare på önskade läckor, som skulle kunna ge svar på frågor som till exempel: Varför dog närmare 50 miljoner kineser av svält under det stora språnget 1959-1962? Är det sant att Mao under denna period sålde spannmål till Sovjet i utbyte mot kärnvapen? Eller var finns Mao:s beryktade hemliga skrin, som enbart hans älskarinna Zhang Yufeng hade nyckeln till? Och vad finns i skrinet? Eller vilka beslut fattades i samband med massakern på Himmelska fridens torg, och av vem? Det finns offentliga versioner av händelsen förvisso, men långt ifrån hela sanningen har lagts på bordet. Eller – sitter där verkligen Falugongsympatisörer i hemliga koncentrationsläger? Eller varför inte lite läckage när det gäller partitjänstemännens banktillgångar, inte minst utomlands. Det finns kanske en del partifolk, på olika nivåer i hierarkin, som svettas lite extra just nu när Assange gått ut med att ett stort antal personers tillgångar i Schweiziska banker ska offentliggöras. Korruptionen, med allt annat än småslantar under bordet, är som sagt utbredd i Kina.

Som Perry Link skriver så finns det två anledningar för partifunktionärer att fasa för läckor ur arkiven. Dels kan det naturligtvis skada partiets anseende och därmed deras legitimitet, dels så kan enskilda partfunktionärer hängas ut. Partiarkiven har öppnats förr – t ex i jakten på ”De fyras gäng”. Enligt läckan från Hu Jintaos hemliga möte så kom det upp förslag på att en utväg var att bränna alla arkiv så att innehållet varken kunde komma Wikileaks eller någon annan tillhanda. Webbplatsen Wikileaks har onekligen rört om i grytan, kanske mer på grund av vad som man befarar kan komma ut, än av vad som redan läckt. Vi får väl se om det börjar ryka ur de kinesiska arkivbyggnadernas skorstenar. 

Jan Olof Nilsson i samarbete med Xiao Yi

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".