Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.

Prokrustes säng - vår gemensamma analyssoffa

Publicerat onsdag 16 februari 2011 kl 10.46

”Finansmarknaden i korthet: deltagarna står lugnt i kö för att bli slaktade, i tron att det är för en Broadwayuppsättning.”

Ja, så ungefär lyder en av aforismerna i en ny bok av Nassim Nicholas Taleb; den intellekteulla finansmäklare som förutsåg förra finanskrisen och gjorde sig en förmögenhet på den. Hans förra bok var den filosofiska bästsäljaren The Black Swan där han hävdar att människan i allmänhet har en dåligt utvecklad förmåga att hantera riktigt oförutsägbara händelser, samtidigt som vi kraftigt undervärderar vilken betydelse sådana händelser har. En essä som sålde i mängder och som till exempel Bryan Appleyard i The Sunday Times utropade till en av de tolv viktigaste böckerna som publicerats sedan andra världskriget.

Nassim Nicholas Taleb är en författare som är svår att ringa in och som själv aktivt tycks motarbeta omgivningens förväntningar på honom – titta till exempel in på hans totalt oorganiserade hemsida som du hittar länken till på Obs hemsida – där lovar han att han nästan alltid svarar på e-post, men att han gör det ofta på arabiska – i synnerhet om det är akademiker som skriver.

Hans nya bok är raka motsatsen till en sammanhållen teori om allt – istället är den en samling aforismer; påståenden för läsaren att smälta och tänka över. Den heter ”The bed of Procrustes” – Prokrustes säng. Robert Stasinski ska förklara vad Nassim Nicholas Taleb menar med det.

Prokrustes hette enligt den grekiska mytologin en ondsint sociopat som gärna bjöd in förbiresande till sitt värdshus en bit utanför Aten för mat och dryck samt en natt i hans säng. Problemet var bara att Prokrustes inte nöjde sig förrän personen som lades i sängen passade perfekt.  Han stympade de som var för långa och sträckte, under plågsamma former, ut de som var för korta.  Uttrycket Prokrustessäng har sedan dess avsett en alltför rigid standard i vilken man tvångsmässigt söker foga in en idé eller tankeform.

Nassim Nicholas Taleb, mannen med det polyglotta namnet och den svårkategoriserade yrkestiteln sannlikhetsforskare har nyligen gett ut boken The Bed of Procrustes. Här samlas ett par hundra små aforismer om just konformitet och normtänkande. Dessa filosofiska tweets rör sig fritt mellan skilda ämnen som journalistik, etik, akademism och äktenskap. Boken följer i spåren av hans senaste skrifter där han argumenterar för en reduktion av den mängd information vi utsätts för som en väg till visdom. Men främst är det idén som Taleb kallar Svarta svanar som han återkommer till. Begreppet ”svart svan” hänvisar till den illusoriska övertygelse med vilken västvärlden trodde sig veta att det endast existerade vita svanar. Tills man upptäckte några svarta svanar i Australien kring år 1700, en händelse som innan dess gjorts omöjlig att förutse, vilket Taleb menar beror på ett fel i vårt sätt att tänka kring orsak och verkan.

Sedan 2008 är det många som riktar sin uppmärksamhet mot denne sannolikhetspoet, då han var en av få kända personer som gång efter annan varnat för en stundande finansiell kollaps. Finanskrisen var en svart svan som förutspåddes av få, men strax efteråt publicerades det desto fler böcker och rapporter av ekonomer kring varför det hände. Den egentliga anledningen är fortfarande höljd i dunkel, menar Taleb, men det har inte hindrat de flesta av oss från att pressa ner händelsen i vår gemensamma analyssoffa – våran Prokrustessäng.

Taleb hyser förakt för allt vad ekonomer, konsulter och affärsmän heter – han jämför dem med prostituerade, charlataner och själlösa robotar. Flera aforismer raljerar också med journalistik och medias självpåtagna roll som världsförbättrare.

Men The Bed of Procrustes blottlägger också en del osympatiska sidor hos författaren: rallarsvingar mot bland andra nobelpristagaren i ekonomi Edmund Phelps som Taleb menar var ovärdig sitt pris eftersom ingen varken läser eller begriper hans texter. Och Talebs försök att diskutera jämställdhet är minst sagt tafatt och är kanske ett av de få områden där författaren saknar gedigna kunskaper.

Men aforismen som kritiskt redskap i händerna på en tänkare som Nassim Nicholas Taleb blir ändå kraftfull – liksom hos Nietzsche, La Rochefoucauld och Oscar Wilde förvandlas tänkvärda resonemang till korthuggna påståenden med en sprängkraft svår att tänka sig i traditionell essäistik. Han argumenterar för att vi ska släppa vår automatiska kategorisering av oförutsägbara händelser och vårt anlag för att ständigt skapa meningsfulla narrativ även där det inte finns några. Med vår mänskliga hjärna är det inte en lätt uppgift, det medger han. Men Taleb har i denna bok med framgång ändå lyckats reducera mängden informationen till läsaren med följden att den verkligt kritiska tankekraften inte uppstår bland de halvtomma sidorna och de korta stroferna, utan i huvudet på läsaren.

Robert Stasinski

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".