Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.

Trauma från 2002 spökar fortfarande för socialdemokraterna i Frankrike

Publicerat måndag 28 februari 2011 kl 12.04

Åtminstone inledningsvis var Frankrike ett centralt land för socialismens utveckling: här stod striderna som hetast upploppsåret 1848, och här vann socialisterna sin första seger när man under tre månader år 1871 tog makten i Paris. Den socialdemokratiska rörelsen fick inte sin storhetstid i Frankrike förrän på 1980-talet, då Francois Mitterand från socialistpartiet Parti Socialiste valdes till president och sedan styrde landet fram till 1995. Vid presidentvalet 2002 förlorade Mitterands efterträdare, Lionel Jospin, redan i första valomgången, vilket blev en chock för partiet. Istället för en klassisk duell mellan höger och vänster, blev det då extremhögerns Jean-Marie Le Pen som fick möta högerns Jacques Chirac i slutomgången.

Nu har vänstern återvunnit en del av sina positioner, eftersom den sittande högerpresidenten Nicolas Sarkozy går kräftgång i opinionsmätningarna, men fortfarande präglas socialistpartiet av politiska motsättningar, berättar Ingmarie Froman.

 För tillfället ser det ut som om Frankrikes nästa president kommer att heta Dominique Strauss-Kahn. Socialisten Strauss-Kahn sitter idag i Washington som chef för Internationella Valutafonden; han var tidigare finansminister i Lionel Jospins regering i slutet av 90-talet och ligger i alla opinionsmätningar före andra tänkbara vänsterkandidater och skulle med god marginal besegra Nicolas Sarkozy. Dominique Strauss-Kahn är just nu Frankrikes mest uppskattade politiker, i synnerhet bland vänstersympatisörer. 

Om det nu verkligen blir han som representerar socialistpartiet i presidentvalet nästa vår, står idag skrivet i stjärnorna. Dels har Strauss-Kahn själv inte meddelat om han tänker ställa upp, dels ska partiets kandidat faktiskt utses genom primärval, och då kan det bli någon annan, eftersom Strauss-Kahn representerar partiets högerflygel. Men att så många ändå ställer sitt hopp till honom, visar framför allt att partimedlemmar och sympatisörer drömmer om en magiker som äntligen ska trolla fram en vänsterseger efter tre raka förluster i presidentvalen. Men det finns en avgörande faktor som kan sätta stopp för det, och det är tillståndet i själva partiet. För om Dominique Strauss-Kahn, eller partiordförande Martine Aubry, skattas högt just nu i opinionsmätningarna, så är det precis tvärtom för socialistpartiet.

Visserligen är personfokuseringen central i ett politiskt system som det franska, men det innebär inte att partiernas betydelse ska underskattas. Efter förlusten i senaste presidentvalet 2007 så har socialistpartiet varit ett slagfält för politiska motsättningar och personstrider. Martine Aubry, före detta arbetsmarknadsminister och en person med tydliga åsikter, valdes 2008 till ordförande - men med bara 102 rösters övervikt. Partiet är splittrat i fraktioner och olika tendenser, en tidigare minister har brutit sig ut och bildat ett nytt vänsterparti, och Nicolas Sarkozy bidrog skickligt till partiets demoralisering genom att locka över ett par omtyckta vänsterprofiler till sin högerregering.

Dom här motsättningarna har Martine Aubry ännu inte kunnat överbrygga, och det är en öppen fråga om primärvalen i oktober kommer att illustrera splittringen eller om Strauss-Kahns starka lyskraft kommer att bestå. I primärvalet kan både partimedlemmar och sympatisörer delta, och där kan kortsiktig taktik dominera – man röstar på en för att stoppa en annan hellre än att utse den bästa. Den tidigare premiärministern och partiledaren Lionel Jospin anser att riskerna med den här processen är stora. ”Vi måste fråga oss varför dom andra partierna inte nominerar sina kandidater på det sättet, utan istället fortsätter att utse sin partiledare till kandidat i presidentvalet”, skriver han i ”L´impasse” – Återvändsgränden –, en betraktelse över det senaste presidentvalet.

Lionel Jospin är på sätt och vis upphov till dagens kris. Hans förlust mot Jean-Marie Le Pen 2002 spökar fortfarande för många, och hans drastiska avgång omedelbart efter förlusten skapade oreda och förvirring i partiet. Och Jospin lär strö ytterligare salt i såren när han påtalar bristen på naturliga allierade för partiet i framtiden. I hans regering ingick socialistpartiet, kommunistpartiet och miljöpartiet fram till 2002. Men den tiden är definitivt förbi, ett rödgrönt samarbete är inte längre tänkbart, skriver den gamla partiledaren.

Ingmarie Froman

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".