Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.

Framgångssagan som har bleknat

Publicerat måndag 7 mars 2011 kl 10.08

När August Palm för etthundratrettio år sedan introducerade de socialdemokratiska idéerna i Sverige, tog han med sig dem från Tyskland; men under 1900-talet gick de svenska socialdemokraterna om de tyska i inflytande, med det långa regeringsinnehavet i Sverige. Sedan dess har tyska socialdemokrater intresserat sig mycket för den svenska varianten – i januari kom till exempel Henrik Berggrens biografi över Olof Palme ut på tyska, bara ett halvt år efter att den släppts i Sverige – men känslorna för svensk socialdemokrati har också varit kluvna. Om det ska Margareta Flygt berätta mer.

Den svenska socialdemokratin har länge varit ett ideal i Tyskland. Den har ansetts vara dynamisk och anpassbar, samtidigt som den varit sina grundsatser mer trogen än t.ex. brittiska Labour. Idealiseringen har tagit sig lustiga uttryck, till exempel har den typiske intellektuelle socialdemokraten ofta kört SAAB – en svensk bil som fått symbolisera jämställdhet och politiskt ansvarstagande.

Svensk socialdemokrati har varit en förebild, men, för tyskar, med svårförståeliga, bisarra inslag. I gamla Västtyskland tog socialdemokraterna starkt avstånd från kommunisterna – som tidvis till och med var förbjudna. I Sverige samarbetade VPK och socialdemokrater länge. Till skillnad från västtyska SPD, samarbetade svenska socialdemokrater gärna med DDR. Det var med en enorm naivitet dessa kontakter sköttes.

Jag minns fortfarande tyska SPDs partiordförande Björn Engholms förvånade uppsyn, när han i början av nittiotalet deltog i ett svenskt första majfirande. Tåget sjöng Internationalen med en entusiasm som om muren aldrig fallit. Symboliken och tilltalet förde tyskarnas tankar till den stat, diktaturen DDR, som nyligen gått i graven. Ett liknande firande var otänkbart i det nya enade Tyskland.

Sozialdemokratische Partei Deutschlands är inte ett homogent, enat parti, men majoriteten inom SPD förespråkar en reformvänlig, mer konservativ politik och det är ett mittenparti, klart till höger om de svenska socialdemokraterna. Fast det finns en stark vänsterfalang inom partiet.

Nu har partiet stått enat i förhandlingarna om Hartz IV. Socialbidraget ska reformeras och enligt SPD höjas med minst fem euro, SPD vill också införa ett så kallat bildningspaket för barn till socialbidragstagare, vilket innebär bidrag till böcker, skolväska, mat på skolan och liknande - ja allt sådant som föräldrar får stå för i Tyskland. Den enade fronten mot kristdemokraterna lönade sig. SPD kämpar även för att bemanningsföretag ska ge sina anställda bättre villkor.

Sverige har, som sagt,  inte bara varit en god förebild. En av höstens viktigaste debatter i Tyskland har handlat om SPD-politikern Thilo Sarrazins bok ”Deutschland schafft sich ab”. Boken toppar fortfarande bästsäljarlistorna, och även om kulturjournalister och politiker sågat den och till och med krävt Sarrazins utträde ur partiet, har idéerna många anhängare. Sarrazin påstår att den stora invandringen skulle ha negativa följder för det tyska genetiska arvet. Det är åsikter vi känner igen. Men Sarrazin stödjer sig också på de svenska socialdemokraterna Alva och Gunnar Myrdals skrifter, där staten profylaktiskt skulle förhindra att så kallad ”mindrevärdig befolkningskvalitet” skulle fortplanta sig.

På en viktig punkt är svensk politik fortfarande ett föredöme för tyska socialdemokrater. Svensk barnomsorg kan man bara drömma om i Tyskland. Men många tyskar blir förvånade, när de upptäcker att det svenska vårdsystemet är så pass eftersatt och att man ofta får bättre och snabbare vård i Tyskland. Förr nämndes Sverige i många samhällspolitiska debatter – men det har blivit alltmer sällsynt.

Så, långsamt förändras bilden i Tyskland av den svenska socialdemokratin,  från att ha setts som  en karismatisk och vägledande rörelse upplevs den nu som grå,  utan visioner eller kontaktytor utåt. Framgångssagan har helt enkelt bleknat.

Margareta Flygt

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".