Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.

Damma av den bortglömda grunden för socialdemokratin och skärp blicken för världen

Publicerat onsdag 9 mars 2011 kl 10.47

Hvad vil socialdemokraterna? Obs fortsätter sin debatt om socialdemokratins framtid.
I dagens Obs hävdar Daniel Suhonen, chefredaktör för SSU:s tidskrift Tvärdrag, att arbetarrörelsen en gång i tiden kom med en varmare blick på världen. Och även om industriepoken gått i graven måste socialdemokratin bygga vidare på sina principer om jämlikhet, frihet, som enligt Suhonen står i stark konflikt med den penningens, konkurrensens och effektivitetens människosyn som präglar kapitalismen.

De politiska grundkonflikterna är fortfarande ganska enkla. När socialdemokratin nu i något slags märklig botgöring frågar sig vad man är, tänker jag att det arbetarrörelsen egentligen kom med var en annan blick på världen. Man såg människans värdighet, hennes rikedom och kraft mitt i vardaglighet.

I denna grundläggande mening står socialdemokratins principer om jämlikhet, frihet och solidaritet i stark konflikt med den penningens, konkurrensens och effektivitetens människosyn som präglar kapitalismen. Det var det varma ögats moraliska krav på rättfärdighet som fyllde arbetarrörelsen med mening. Insikten att varje människa är mycket större än den plats som getts henne skapade en särskild humanism. Människans rätt till ett gott liv i värdighet sattes främst.

Hela välfärdsstaten bar detta inom sig – löftet inte bara om att överleva som i kapitalismen utan också att få leva väl. I dag tycks själva denna mening ha glömts bort. Socialdemokratin har smittats av nyliberalismens kalla öga. Mist sin empatiska blick för människans villkor.

Kanske hänger socialdemokratins kris samman med att den industriepok som födde inte bara arbetarklassen utan också dess befrielse, nu går mot sitt slut? Inte för att arbetarklassen försvinner, utan för att de tider vi lever i ställer upp en ny typ av moraliska problem. Hela ekosystemet kör på fälgarna. Vi hör alla hur maskineriet rosslar, ser tecknen i stigande råvarupriser, ökande temperatur, algblomningar - men vi avvaktar. Egentligen vet vi att med dagens rovdrift på fossila bränslen och naturtillgångar kommer kollapsen. Kanske som en oljekris eller flyktingvåg eller som en stor algblomning.

Men, vårt sätt att leva tillsammans kommer att ändras. Det gamla löftet om gemensam kamp ter sig svårt när vi alla dansar med i den stora livslögnen, upprätthåller vår del av det luftslott som den industrialiserade världens livsstil utgör. Vi försöker alla efter köpkraft leka välbeställda. De som inte får hjälp av regeringen hänvisas till sms-lån.

Kanske är det fler än jag som allt oftare kommer på sig med att nynna inledningen på Mikael Wiehes låt Andraklasspassagerarens sista sång ? Vi lever i en tid när de som kan lämnar skeppet. Alliansen vann valet på att ge alla med jobb gräddfil från det sjunkande Atlantis som den offentliga välfärden blivit. Men den dag vi blivit så nöjda att vi inte ser de verkliga problemen har vår blick grumlats. I dag när tillväxtvurmen är stark i socialdemokratin finns bara ett problem: tillväxtsamhället som bygger på ständigt ökat uttag av begränsade naturresurser gör inte oss i den rika världen friare, lyckligare eller klokare. Ändå är det i den tråden arbetarrörelsen sätter sin lit.

Detta rör sig i mitt huvud när jag först hör och sedan läser Mona Sahlins tal till förtroenderådet lördagen den fjärde december 2010. Sahlins tal utgör någon slags urkund, en grundtext och dödsattest för en rörelse som förlorat sin varma blick. Ytterkantsvänstern förstod aldrig reformismen. Vad välfärd, jobb och trygghet betyder. Men när jag hörde Mona Sahlins tal inser jag att hon inte heller fattat. Arbetarrörelsen förminskas till en plånboksfråga – och med medelklassvurmandet – tyvärr också fel plånboksfråga.  Politik handlar då bara om att vinna val. Att styra in sig så att en majoritet av väljarna med fasta åsikter fångas. Inte att påverka opinion, inte att förändra någonting. Det var inte den nya otryggheten i arbetslivet eller stressen som alla drabbas av och som borde kunna lösas med generell arbetstidsförkortning och fler semesterveckor Sahlin såg. Socialdemokratins nya fråga var  att den övre medelklassen inte ville rösta på oss.

I Torgny Lindgrens roman Övriga frågor väntar huvudrollsinnehavaren förgäves på att frågan om socialismens förverkligande skall komma upp i a rbetarekommunen. Men den övriga frågan om politikens mening bordläggs alltid till nästkommande möte. Kanske är det dags att socialdemokratin dammar av den där bortglömda grunden och skärper sin blick för världen.

Daniel Suhonen

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".