Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.

Tvär väntergir fel för socialdemokratin

Publicerat onsdag 9 mars 2011 kl 11.06

Hvad vil socialdemokraterna? Obs fortsätter sin debatt om socialdemokratins framtid. I dagens Obs hävdar Karin Olsson, kulturchef på Expressen, att det var länge sedan socialdemokraterna krängde av sig arbetaroverallen – redan på 60-talet började de istället för arbetare att tala om ”löntagare” för att fånga upp de allt fler småborgliga tjänstemän som levde gott i egnahemsvillan. Därför, menar Olsson, är socialdemokratiska skribenter som Daniel Suhonen fel ute när de propagerar för en tvär vänstergir. Åtminstone om de vill ha den breda socialdemokratin åter.

Min morfar ligger begravd på Igelösa kyrkogård. På gravstenen står det ”medaljören Axel Engdahl”. Han arbetade så länge på Gyllenkrokarnas slott i Svenstorp utanför Lund att han fick medalj.  Han var en lojal arbetare. Självklart var han också en lojal socialdemokrat. Arbetaren var ju socialdemokrat då. Ja, till och med svensken kunde sägas vara sosse på den tiden.

Det var inte speciellt länge sedan som Socialdemokraterna fortfarande kunde räkna sig som landets största parti och socialdemokratiska Aftonbladet som den största papperstidningen. I dag är Moderaterna störst och liberala Expressen den tryckta dagstidning som flest läser. Dessa förändringar av tidsandan skapar tendenser i kultur-och samhällsdebatten som vi annars inte skulle ha sett. Och det är inte bara harmsna beskyllningar att de var de borgerliga medierna som fixade valvinsten åt alliansen.

Palmeporträtten på 25-årsdagen för mordet, de flesta ytterst romantiserade, skulle till exempel förmodligen ha varit annorlunda om Mona Sahlin hade blivit statsminister. Längtan till landet som icke är hade varit mindre. Ju längre från den hegemoniska socialdemokratin opinionen rör sig, desto mer idealiserad tycks samtidigt debatten om det förflutna bli.

Socialdemokratiska skribenter som Daniel Suhonen längtar tillbaka till den gamla hederliga klassdiskussionen. Han återkommer ofta till hur den förhatliga identitetspolitiska debatten inom socialdemokratin har suddat ut konfliktlinjerna. ”Orättfärdigheter beskrivs inte längre som resultatet av ett ekonomiskt system - utan som en fråga om diskriminering”, beklagade han sig nyligen på Aftonbladets kultursida. Sahlinismens mantra kring bögarnas, kvinnornas och invandrarnas rättigheter i all ära. Men (s) måste mota identitetsvänstern i grind och vända hem till arbetaren, menar Suhonen.

Jag har visserligen själv skrivit att Socialdemokraterna har blivit mer Acne-jeans än blåställ och mer Louis Vuitton än LAS och undrat om det är så bra för dem.

Då glömmer man att det var länge sedan som Socialdemokraterna krängde av sig arbetaroverallen. Redan på 60-talet började de istället för arbetare att tala om ”löntagare” för att fånga upp de allt fler småborgliga tjänstemän som levde gott i egnahemsvillan. I dag är det fler tjänstemän än någonsin som lever gott och flott. Och de röstar på Moderaterna.

Samtidigt som det stabila borgerliga regeringsinnehavet innebär en förändring av den svenska självuppfattningen, och inte minst av omvärldens bild av Sverige, är förändringarna i samhällskontraktet inte hisnande. Den socialdemokratiska statsindividualismen, begreppet som historikerna Henrik Berggren och Lars Trägårdh myntade i boken Är svensken människa? 2006 passar Moderaterna som hand i handske. Begreppet syftar på den socialdemokratiska politiken som gjorde Individen mer oberoende av kollektivet än någonsin tidigare. Det generella välfärdssystemet och arbetsmarknadspolitiken bidrog till att individen inte behövde lita till familjen eller arbetsgivares välvilja för att leva ett tryggt och relativt fritt liv. Med den här socialliberala tolkningen av det socialaldemokratiska arvet i bagaget behöver borgerligheten inte ens skämmas för att den inte genomdrivit något stort systemskifte. Jag hörde Per Schlingmann på ett seminaruim nyligen nöjt låta som ett eko av Trägårdhs och Berggrens teser. Trägårdh, som satt i publiken, såg själv lite förvånad ut.

Av dem som arbetar var det bara 22 procent som röstade på Socialdemokraterna. Skulle min morfar, den skötsamma arbetaren på det skånska adelsgodset, ha röstat på Socialdemokraterna om han levt idag. Sannolikt ja. Den stora förändringen är att jag, hans barnbarn, den välmående medelklassmamman i Stockholm inte gör det. De socialdemokratiskt sinnade skribenter på kultursidorna som propagerar för en tvär vänstergir är därför fel ute. Åtminstone om man vill ha den breda socialdemokratin åter.

Karin Olsson

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".