Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.

Tro, hopp och kärlek med Philip Pullman

Publicerat onsdag 9 mars 2011 kl 13.49

 Jan Norming ska berätta om mötet med en av vår tids mest hyllade barnboksförfattare, på en oväntad plats, i Oxford.

En söndag för inte så länge sen gick jag förbi St. Mary the Virgin i Oxford och fick se att predikan skulle hållas av författaren Philip Pullman. Jag hajade till. I trilogin ”Den mörka materian” och ”Den godhjärtade Jesus och Kristus bedragaren” från i fjol, framstår Pullman som en stillsam men kompromisslös ateist. Så vad gjorde han här? Jag sällade mig till den församlade menigheten. Kyrkan fylldes sakta medan kören klarade strupar och övade skalor.

Klockorna slog och gudstjänsten började med ingångspsalm och procession. Först gick en späd flicka i vit mässkjorta med kors i handen. Sist i tåget kom Pullman i stilig svart kåpa som stigen ur någon av de egna fantasyberättelserna. Prästen hälsade välkommen, bad en bön, växelsjöng med församlingen och läste dagens text ur Kung Jakobs bibel. Kollekten togs upp och medan kören sjöng Faire is the heaven, smög den milde gudsförnekaren upp i predikstolen.

Han talade om Första Korintierbrevets faith, hope and charity, tro, hopp och kärlek. Pullman tycker som Paulus; störst är kärleken. Som god tvåa kommer hoppet. Men sen? Tron är förvisso mer anslående än tvivlet, sa dagens predikant. Som varumärke är Tony Blair Faith Foundation onekligen löftesrikare än Tony Blair Doubt Foundation – man tycker sig höra de klingande cymbalerna.

Men tror gör han inte, den gode Pullman. På Gud vill säga. Han tror på annat, på sina närmaste, en sen middag med vännerna, långa vindlande samtal, Kind of Blue med Miles Davis, han tror på att naturlagarna ska hålla ett tag till och solen gå upp imorgon, på det han känner, ser och hör. Och så slutade han sin betraktelse med att slå ett slag för nyfikenheten.

Sen läste prästen välsignelsen över oss alla, trogna som klentrogna, och församlingen bjöd in till kaffe och sherry. Några unga flickor fick böcker signerade av sin favoritförfattare. En kastade sig om halsen på honom. Blekt vinterljus sipprade in genom blyinfattade fönster. Jag hälsade på Pullman och bytte några ord. Efter mötet med den försynte tvivlaren kände jag mig upplyft i anden. Ändå sa vi inget särskilt. Möjligen gjorde sherryn sitt till.

Jan Norming

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".