Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.

Görrel Espelund: Om Evelyn Kaengas barnhem för föräldralösa barn i Zambia

Publicerat tisdag 12 april 2011 kl 10.49
Obs 20110412 Om Mitterrands sista tid i livet och om föräldralösa barn i Zambia
(14 min)
Evelyn Kaenga som driver barnhem för föräldralösa barn i Zambia. Foto: Andreas Karlsson

Om du har hört vårt program regelbundet under de senaste veckorna så är chansen stor att du har hört någon av de krönikor Görrel Espelund gör under sin bilresa, från Kap till Kap, där vi träffat människor från Gaelen (Gejlin) Pinnock   - en av de välutbildade, vita Sydafrikaner som under senare år återvänt till hemlandet efter många år i exil, till Mamopeli Machakela som  bedriver ett litet familjejordbruk i det fattiga bergslandet Lesotho. Idag ska vi följa Görrel Espelund längre norrut, till landet som ligger mitt på kontinenten, norr om Botswana och Zimbabwe. Zambia.

 För åtta år sedan träffade jag Evelyn Kaenga för första gången. Det var en regnig dag i Zambias huvudstad Lusaka och jag och fotografen åkte ut till hennes hem för utsatta barn, Yasheni Homes.

När hungern hade drabbat Zambia 2002 jobbade Evelyn på bank. Hon ville hjälpa de som drabbades hårdast och bestämde sig för att stödja tio barn i slummen. Men när hon kom ut till de fattiga områdena i utkanten av Lusaka, insåg hon att behovet var mycket större än så. Kyrkan hon hade varit i kontakt med hade samlat ihop 56 barn. Alla var föräldralösa, de flesta på grund av hiv. En sjukdom som man knappt talade om på den tiden.

Evelyn kunde inte välja ut vilka tio hon skulle hjälpa så hon bestämde sig för att sluta på banken och öppna Yasheni Homes.

Ett naturligt beslut för någon som hade växt upp i en familj där man alltid hade hjälpt andra och sett till att resurserna räckt till så många som möjligt, förklarade Evelyn för mig. På Yasheni fick barnen mat och skolundervisning – och de fick leka.
Det lät så bra. Men var det hållbart?

Det var därför med spänning som vi i år körde tillbaka till Yasheni. Evelyn satt i framsätet, visade vägen och berättade stolt att hon nu har 300 barn inskrivna på hemmet i Lusaka. Och hon har öppnat ytterligare ett hem i norra Zambia, i området där hennes mamma växte upp. Totalt omfattar Yasheni i dag ett tusen utsatta barn.

Exakt hur många som är direkt drabbade av hiv vet hon inte. Men sjukdomen har slagit hårt mot Zambia. Enligt statistiken är tolv procent av landets tolv miljoner invånare smittade. Men till skillnad mot för åtta år sedan, är ämnet inte längre lika tabu. Runt om i Lusaka ropar stora annonspelare ut budskapet om hiv och hur man skyddar sig. I skolorna bildar man anti-aids-klubbar och låter teater forma budskapet kring viruset.

Att testa sig har blivit enklare och billigare. Bromsmediciner är gratis. Enligt hälsoministeriet täcker man i dag 80 procent av behovet och det finns planer på att utöka behandlingsprogrammet för att nå upp till Världshälsoorganisationens standard.

Zambia vaknade sent till utmaningen. 2004 fanns det två kliniker i landet som delade ut bromsmediciner. I dag är det 420 kliniker som gör jobbet.

Men trots regeringens satsning sätter hiv djupa spår i samhället. Storfamiljen som normalt tar hand om föräldralösa barn har sträckts till det yttersta. Far- och morföräldrar kan sällan försörja de kanske åtta, tio barn som de plötsligt blir ansvariga för. De föräldralösa barnen tvingas bli vuxna snabbt.

Många av dem måste sluta skolan och börja arbeta när familjeförsörjaren dör. Kunskap och traditioner som tidigare överförts från en generation till nästa, går förlorad när de vuxna går bort i förtid och barnen är för små för att lära sig. Produktiviteten blir sämre och matsäkerheten minskar. Hunger och fattigdom ökar.

Men samhället lever inte längre i förnekelse . Till och med kyrkorna har börjat tala.

Evelyn tror hon vet varför: verkligheten blev helt enkelt för mycket. Det var så många som dog och antalet gatubarn vara växte. Uppskattningsvis har 900 000 barn blivit utan föräldrarna på grund av hiv i Zambia
– Till slut kunde varken kyrkan eller samhället blunda längre. Nu måste alla engagera sig, säger Evelyn.

Görrel Espelund

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".