Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.

Dan Jönsson: Revolutionen i Egypten bara genomförd till hälften?

Publicerat torsdag 14 april 2011 kl 10.05

Det var alltså i september, här i OBS, som Mia Gröndahl rapporterade om bildmanipulationen i Al Ahram, inför presidentvalet som skulle ägt rum i år om inte Hosni Mubarak tvingats avgå. I september talades det om att Mubaraks son Gamal skulle utses till hans efterträdare – nu, ett halvår senare, har åklagare i Egypten meddelat att både Mubarak och hans söner ska utredas för det dödande som skedde på Befrielsetorget under massdemonstrationerna.

Det var den egyptiske bloggaren Wael Khalil som upptäckte bildmanipulationen och publicerade den manipulerade bilden jämte originalet – två bilder som du, precis som i september, kan se på OBS hemsida. Mubarak har lämnat presidentposten, men vad har egentligen förändrats? Och vad hände med tidningen Al Ahram, vars redigerare i höstas manipulerade bilden på Hosni Mubarak, i Vita Huset? Dan Jönsson har följt upp den här historien.

Ja - om anrika Al Ahram hade någon som helst trovärdighet bland egyptierna innan den famösa bildskandalen i höstas, så förlorades den definitivt där och då. När revolten i Kairo bröt ut i februari toppade Al Ahram helt stilenligt med stora svarta rubriker om de våldsamma demonstrationerna i – Beirut. Efter revolutionen och Mubaraks avgång har Al Ahram fortsatt vara ett rött skynke för den segrande oppositionsrörelsen, som manat folk att bojkotta tidningen tills den avskydde chefredaktören Saraya försvinner. Så blev det också till slut, när den nya militärregeringen för två veckor sedan bestämde sig för att ge ett antal statliga mediechefer sparken.

Historien om Usama Saraya visar att den egyptiska revolutionen fortfarande är långtifrån över. Att Hosni Mubarak tvingades bort betydde ju inte att hela den gamla maktapparaten försvann över en natt. På sina trettio år hade Mubarak och hans parti skaffat sig ett grepp om landet som sträckte sig ända ut i samhällets allra yttersta nervändar – och den organisationen finns till stora delar kvar. Man ska till exempel inte glömma att det var Mubaraks egen militär som tog över makten vid hans fall. Man ska heller inte glömma bort att just vår tid har varit ovanligt rik på halvvägs genomförda revolutioner, till synes framgångsrika folkresningar som först tvingat en avskydd potentat på flykten men sen hejdat sig vid nästa steg, det verkliga systemskiftets, och istället bäddats in i den gamla maktapparatens kvävande dödkött.

I två stora artiklar i den oberoende egyptiska dagstidningen Al-masri al yaum har debattören Adel Iskander varnat för att det ska gå på samma sätt också i Egypten. För några veckor sen, den 19 mars, röstade egyptierna som bekant om ett antal föreslagna förändringar i landets konstitution, tänkta att bana vägen för demokratiska val någon gång i höst. Förslagen antogs, jasidan fick hela 77 procent av rösterna, men jakampanjen drevs främst av Mubaraks gamla nationaldemokratiska parti, medan många i den segerrika oppositionsrörelsen fanns på nejsidan. De ansåg att processen gick för snabbt och att förändringarna inte var tillräckligt grundliga – något som i deras ögon bara kommer att gynna den gamla regimens opportunistiska överlevare.

Adel Iskander håller med. En revolution som inte river upp konstitutionen är ingen revolution. Risken finns, skriver han, att den egyptiska revolten redan är på väg att sugas upp av den gamla Mubarakregimens finmaskiga nätverk. Och ska en sådan utveckling förhindras är massmedierna nyckeln. Att chefredaktören för Al Ahram och de andra statliga tidningarna fick sparken är gott och väl, och att en liknande upprensning är utlovad även inom teve är förstås också positivt. Men det räcker inte, anser Adel Iskander. Om den egyptiska demokratin ska bli något mer än en tom fasad måste hela mediesystemet demonteras; framför allt måste det gamla Informationsministeriet, ansvarigt för desinformationen och blockeringen av internet och utländska tevekanaler under revolten, förpassas till historien och ersättas med något helt nytt.

Utan en sådan förändring lär det bli svårt att komma vidare. Adel Iskander tar som exempel den så kallade State Information Service, SIS, som i åratal försett omvärlden med förvrängda fakta om situationen i landet. På SIS hemsida, konstaterar Iskander, står det fortfarande att Mubaraks parti NDP var Egyptens första politiska parti och grundades 1907, vilket inte är sant; det grundades 1978 av Anwar Sadat. Hosni Mubarak nämns visserligen som ”expresident”, men landet sägs fortfarande leva i Mubarak-eran. Vilket å andra sidan är helt sant, skriver Iskander. Mubaraks regim existerar kanske inte längre på Egyptens gator eller i regeringens korridorer - men lever vidare i djupen av den mäktiga byråkrati som har denne man att tacka för sin existens.

Dan Jönsson

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".