Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.

Intervju med Ingela Zulu, konsult på WHO: Fetma är en klassfråga

Publicerat onsdag 27 april 2011 kl 10.33

I väst, och framförallt i USA, kämpar Fat Acceptance-rörelsen för överviktigas rättigheter. Men det är inte i Europa eller USA som fetman ökar mest runt om i världen, utan i utvecklingsländerna. Där ökar också vissa sjukdomar som utlöses av människors livsstil, som typ 2 diabetes och hjärt- och kärlsjukdomar. Och när Världshälsoorganisationen WHO arbetar för att bättre möta hur dessa sjukdomar breder ut sig, beskriver man inte längre problemet bara som ett hälsoproblem utan också som ett problem som uppstår som en följd av att mänskliga rättigheter inte respekteras. Ingela Zulu är konsult på WHO och författare till flera rapporter om ökningen av så kallade icke smittbara sjukdomar.

INGELA ZULU
Det är ju olika faktorer som leder till detta, bland annat talar man om att det är en ökad urbanisering, att många människor lämnar landsbygden för att jobba inne i städerna och i och med det byter man då livsstilsmönster, förändrade kostvanor, och man rör sig mindre. Och det talas om på engelska, nutrition transitions, det innebär just detta att fler och fler människor istället för att äta den traditionella maten, äter mer och mer snabbmat, färdiglagad mat. Man har inte tid att laga maten själv och det är även kopplat till en demografisk förändring, att det blir fler och fler gamla människor som då drabbas av dessa sjukdomar.

FREDRIK PÅLSSON
Ingela Zulu säger att fetman ökar snabbast i länder där ekonomin växer snabbt, som i Kina, i Indien och Sydamerika. Hittills har man inom WHO alltså främst jobbat med de här sjukdomarna från ett rent hälsoperspektiv – men nu talar man mer och mer om att det är ett problem som bör bekämpas med hjälp av ett mänskliga rättigheter-perspektiv. Syftet är då att se vilka skyldigheter världens stater har för människors hälsa.

INGELA ZULU
Stater kan ju inte vara skyldiga att människor ska vara friska, men staters skyldigheter är att skapa de rätta förutsättningarna för att alla ska ha ett så hälsosamt liv som möjligt. Och då är det ju, man tittar mycket på plikten att informera, genom att göra informationskampanjer, och då inte heller begränsa rätten till information om faror. Man kan jämföra med tobaksprodukter, där WHO har gått ut väldigt starkt, det finns en konvention för att reglera tobaksprodukter, hur reklamen får se ut och var de kan säljas och att inte ungdomar ska köpa det.

FREDRIK PÅLSSON
Samtidigt, säger Ingela Zulu, som är konsult för WHO, samtidigt är gränsdragningarna betydligt svårare när det gäller mat än när det gäller tobak: tobak är enbart onyttigt, medan frågan om hur farlig viss mat är inte alltid är lika enkel att besvara. Det är inte heller alltid enkelt att svara på vem som bär ansvar för att fattiga människor i utvecklingsländer äter sämre. För några år sedan anklagade till exempel en talesperson för hälsodepartementet på Bermuda Kelloggs för fetmaepidemin på den karibiska ön, eftersom den så kallade frukostflingan Coco Pops blivit så populär där. Visst, Coco Pops består av socker, stärkelse och inte så mycket annat – men är det i första hand företagens eller statens ansvar att så många människor väljer onyttig mat?

INGELA ZULU
Företag har ju ett stort inflytande över människors livsstilsmönster. Och då har man ju i flera länder, bland annat Sverige, förbjudit eller i alla fall reglerat hur företaget ska få marknadsföra sådana här produkter till barn. Man har begränsat utrymme i TV för det, det är förbjudet att göra reklam i barnkanaler och så vidare. Så det är ju en del, där man kan säga att staten har ett visst ansvar att reglera företagens verksamhet. Och företagen har ju i många fall själva också valt att gå ut med mycket information på förpackningar om behovet av motion och att man ska äta nyttigt, men samtidigt är det så att företagen ska ju vara vinstdrivande, så i slutändan så, om de säljer bättre med söta flingor än nyttiga, så kommer de ju att fortsätta med det.

FREDRIK PÅLSSON
I vårt samtal återkommer Ingela Zulu till vikten av information, och det ansvar världens stater har i att föra ut information och se till att världens skolor också för ut kunskap om vad som är nyttig mat och ett nyttigt liv. Samtidigt finns det i många länder kiosker på skolorna, och det är inte ovanligt att skolorna är beroende av de inkomster man får från kioskerna som säljer läsk och godis till barnen. Ekonomin spelar roll för vilken livsstil vi har råd med, säger Ingela Zulu.

INGELA ZULU
Nyttig mat är ofta dyrare. Så man får säga att fetma är en klassfråga. I många länder är det så att man ser att fetma som sådant och även förekomsten av hjärt- och kärlsjukdomar och diabetes förekommer i större utsträckning bland människor som har lägre social och ekonomisk status. Och då är frågan: vad kan staten göra för att komma till rätta med detta? Är det möjligt att subventionera frukt och grönsaker? Beskatta mat som har för hög sockerhalt? Eller fetthalt? Så frågan är om det finns fiskala medel som staten bör ta till. Man får komma ihåg att det handlar om – fetma och de här sjukdomarna – kostar ju staten väldigt mycket pengar.

FREDRIK PÅLSSON
På FN:s agenda tar frågan om så kallade livsstilssjukdomar större plats, och i september ska FN arrangera ett stort möte som helt ägnar sig dessa frågor. Här finns naturligtvis ideologiska skiljelinjer, mellan hur mycket ansvar som ska läggas på individen, och hur mycket ansvar staten ska ta för sin befolknings hälsa. Jag frågar Ingela Zulu om diskussionen i världssamfundet förs på olika sätt, av representanterna från de rika länderna respektive utvecklingsländerna.

INGELA ZULU
Det här är inget svar på frågan – det är för att det har inte varit några människor representerade från utvecklingsländer.

FREDRIK
Så det är bara i väst man diskuterar det…?

INGELA ZULU
Nej, men det är det att WHO har haft sina möten här och det har varit mycket Finland som har varit initiativtagare till några av de här konferenserna, så de har varit väldigt västpräglade får man säga, även om syftet är globalt. Men, generellt sett, det är kanske inte alla länder som tycker att det här är ett mänskliga rättigheter-problem utan vill fortsätta att bedriva det enbart som en hälsofråga, eftersom det ställer ytterligare krav på länder just vad gäller att reglera företags marknadsföring och det är inte alla länder som är intresserade av att ha den ytterligare problematiken.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".