Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.

Margareta Flygt: om boken ”Eine Moschee in Deutschland”

Publicerat onsdag 4 maj 2011 kl 13.55

Mer än tio år har amerikanska säkerhetstjänsten spenderat på att försöka fånga in Usama bin Ladin, efter terrordåden mot de amerikanska ambassaderna i Nairobi och Dar es Saalam 1998. Nu har de lyckats, Usama bin Ladins kropp har sänkts i havet, och i tidningar och på Internet spekuleras det i ifall världen har blivit en säkrare plats. En av många frågor allt det här väcker är hur man lättast kommer åt terroristerna – innan de bestämmer sig för att starta krig mot världen, eller efter att de börjat begå sina brott.
 Tittar vi bakåt går det att upptäcka många olika tidpunkter och platser där saker hänt som på ett eller annat sätt pekat framåt mot olika terroristbrott. En sådan plats, som är viktig för vår förståelse av hur den europeiska, militanta islamismen vuxit fram, finns i München enligt den tyske tvjournalisten och historikern Stefan Meining. Han har skrivit boken ”Eine Moschee in Deutschland”. Margareta Flygt har läst den.

 Vid mitt senaste besök i München drack jag en cocktail på ”Schumann´s” vid Odeonsplatz. Här träffas innefolket och frotterar sig med varandra. Få av dem vet att det skrivits islamistisk historia här. 1960 träffades sju män på restaurangen som då bara var en enkel Wienerwald-kycklinggrill. De grundade den s.k. Moskébyggnadskommissionen.
Det var då som Tyskland och Europas islamistiska nätverk föddes, enligt författaren Stefan Meining. Nästan alla islamistiska terrordåd i väst har, menar han, någon förbindelse med Münchenmoskén.

Hur kunde München bli ett centrum för islamistiska terrorister?
Jo, menar Stefan Meining, det är en historia som börjar så tidigt som 1941 när Tyskland anföll Sovjetunionen.
Nationalistiska muslimer från Tadzjikistan, Kirgizistan och Azerbadjan, vars länder hade tvingats in i Stalins Sovjetunion, anslöt sig till nazisternas turkiska infanteridivision och SS. De var ursprungligen inte antisemiter, eller Hitleranhängare, de ville helt enkelt få tillbaka sina länder. Nazisterna utnyttjade detta.
Efter kriget, värvades höga nazister och SS-män som hade kännedom om Östblocket av Förbundsregeringen. De forna, ännu övertygade nazisterna Theodor Oberländer blev ”Fördrivenhetsminister” och Gerhard von Mende fick leda ”Büro für heimatvertriebene Ausländer” (Byrån för hembygdsfördrivna utlänningar). Ingen av dem åtalades efter kriget, utan premierades istället för sina kunskaper. Von Mende engagerade de muslimska krigsveteranerna i sin spionageverksamhet mot Sovjet och de arbetade också för amerikanska ”Radio Free Europe” i München.
De sovjetiska exilmuslimerna i München levde ett västligt liv, religionen stod inte så mycket i centrum som deras nationalism och hat mot Sovjet.

Både von Mende och moskébyggnadskommissionen hade närmat sig radikala nyckelpersoner i Saudiarabien, Libyen, Algeriet och Egypten. Mende sökte hjälp i sin antikommunistiska verksamhet och kommissionen sökte både stöd och pengar.
Eftersom det muslimska brödraskapet var förbjudet i Egypten, sökte sig dess medlemmar till Europa. De togs öppenhjärtigt emot i både Europa och med CIA:s hjälp även i USA. När det islamska centret öppnade i Munchen 1973, med moské, skola, studenthem, dagis och samlingslokaler, ville denna radikala grupp ta över. Maktkampen stod mellan den tidigare tillsatte Nurredin Namangani, en gulagöverlevande, f.d. imam i en SS-division och  de nya saudi-arabiska och egyptiska islamisterna under den karismatiske Said Ramadan, svärson till Hassan al Banna, grundaren av det muslimska brödraskapet. Att de unga nyanlända och högutbildade läkarna, juristerna och ingenjörerna vann gentemot de äldre, ofta lågutbildade muslimerna från Sovjet, förvånar inte.

Tyskland, Saudiarabien och Egypten stödde moskébygget men det sista avgörande bidraget gjordes av ingen mindre än Libyens Muammar Ahl-Ghaddafi.
Ingen tysk journalist eller politiker reflekterade över det som sades eller skrevs i centret. Man insåg inte vilka följder radikala yttranden kunde få och jag tror helt enkelt att ingen tog dessa människor på allvar, muslimer räknades inte riktigt, de var västs marionetter – trodde man.  Men alla utnyttjade varandra. Islamister såg en möjlighet att etablera politisk islam i Europa, tyska gamla antisemiter vädrade morgonluft, och CIA gav stöd åt allt antikommunistiskt. Långsamt och ihärdigt kunde det europeiska islamistiska nätverket byggas upp utan påverkan utifrån.

 Många av de idag internationellt kända islamisterna började sin karriär i München. En av dem som förberedde attentaten den elfte september var Ghaleb Himmat, tidigare ledare för ”Islamische Gemeinschaft in Deutschland”. Himmat var en av dem som satt på restaurangen 1960 och la upp planerna på en moské i München. Idag är han en centralfigur inom det muslimska brödraskapet.

Det är viktigt att poängtera: De flesta muslimer i Tyskland vet ingenting om - och har inget att göra med - Münchenmoskéns historia. De har också förts bakom ljuset av radikala islamister.
Eine Moschee in Deutschland är ingen spekulativ bok, utan den redogör för hur muslimska terrorgrupper har kunnat växa sig så starka i Europa och den är framför allt en uppgörelse med Tysklands ansvarslöshet under efterkrigstiden.

Nazister och antikommunister kunde påverka efterkrigspolitiken i en utsträckning som fått förödande följder. Det är en bitter lektion i övertron på sig själv. Det är nu, som man säger på tyska, som vi får äta upp soppan vi lagat.

Margareta Flygt

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".