Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.

Alexander Bengtsson: Sverigedemokraternas förhållande till andra populistiska partier i Norden

Publicerat onsdag 4 maj 2011 kl 14.01

När vi i måndags inledde vår serie om populismen i världen, som en utmanare till demokratin, sände vi en intervju med samhällsforskaren Paul Taggart, där han ringade in vad som egentligen kännetecknar populistiska partier. Enligt Taggart är själva utgångspunkten att populister ifrågasätter hela det politiska systemet och att de vänder sig mot vad de uppfattar som ett etablissemang. Så – ska vi förstå vad ett populistiskt parti egentligen står ideologiskt är det idé att titta på vad det är som de gör motstånd mot. Alexander Bengtsson, som är reporter på tidningen Expo, ska ge oss sin version av hur Sverigedemokraterna förhåller sig till andra populistiska partier i Norden.

Såväl utomstående bedömare som politiska motståndare beskriver ofta Sverigedemokraterna som högerpopulister. Partiet likställs med partier i de nordiska grannländerna som Danskt Folkeparti, norska Fremskrittspartiet och nu senast Sannfinländarna. Det händer också att Sverigedemokraterna beskrivs som arvtagare till Ny Demokrati. Och kanske är det så, rent väljarmässigt, att SD lyckats med att fånga upp en väljarbas som hyser förakt mot beslutsfattare, kultureliten och framförallt den förda invandringspolitiken.

Men i grunden är inte Sverigedemokraterna några högerpopulister. Partiet är sprunget ur en annan idétradition. Medan Danskt Folkeparti är sprunget ur Mogens Glistrups insomnade danska Framstegsparti så växte det norska framstegspartisterna fram ur partiet Anders Langes lista. Gemensamt för dessa partier som nådde sina första framgångar under 1970-talet var att motståndet till skattesatser och statliga monopol kom att bli det centrala i propagandan. Partiernas flyktingmotstånd kom senare. I Sverige var det likadant. Innan Sverigedemokraterna.

Framförallt i Skåne växte det fram lokala partier med liknande krav som Mogens Glistrup. Partier med namn som Skånepartiet, Centrumdemokraterna och Kommunens väl fick dock sina genombrott när de lyckades kombinera sina nyliberala ekonomiska lösningar med just flyktingmotstånd. I kommunvalet i Malmö tog sig det högerpopulistiska Skånepartiet in i fullmäktige och blev vågmästare 1985. I riksdagsvalet 1991 lyckades Ian Wachtmeister och Bert Karlsson nå framgång med samma högerpopulistiska agenda.

Sverigedemokraternas historia är väldokumenterad. Och även om inte de som företräder partiet idag var med under den tid då partiet leddes av den tidigare nazisten Anders Klarström så är det inget annat än historierevisionism att påstå att SD inte levde i symbios med vit makt-rörelsen under 1990-talets första hälft. Och det som utmärkt högerpopulister, förutom flyktingmotståndet, det vill säga en nyliberal ekonomisk politik har aldrig varit SD:s melodi. Inte då och inte heller idag. SD är inga högerpopulister.

Även om Sverigedemokraterna nu i Sveriges riskdag idogt försöker bredda sin politik så är det inte med en nyliberal ekonomisk agenda som hos högerpopulister. Allra tydligast blir det i partiets senaste arbetsmarknadspolitiska riktlinjer. Där skriver man: ”Avsaknaden av ideologiska bindningar och bevakande av särintressen på området gör att partiets politiska inriktning kan komma att skifta beroende på underliggande förutsättningar, politiska förändringar och konjunkturläge.”

Sverigedemokraterna har alltså ett betydligt större svängrum än exempelvis norska Framstegspartiet som fortfarande tar tydlig ställning mot löntagarorganisationerna. I detta ligger de olika partiernas existensberättiganden. För Sverigedemokraternas del är det primära målet utskrivet i partiprogrammet. Så här står det: ”etnisk och kulturell likhet bland befolkningen”. För det högerpopulistiska framstegspartiet är inte det målet lika tydligt. Visserligen rider man på folklig intolerans mot flyktingar, men framförallt samlas man kring det man är emot – det politiska etablissemanget och arbetarrörelsens landvinningar.

Alexander Bengtsson

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".