Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.

Den amerikanska utrikespolitiken och populismen

Publicerat tisdag 10 maj 2011 kl 16.47

Nu till frågan om vilken betydelse den amerikanska populismen har för amerikansk utrikespolitik – en fråga som Walter Russell Mead nyligen diskuterade i en essä i Foreign Affairs, som Pernilla Ståhl ska sammanfatta:

Att få stöd från populister i utrikespolitiken, det har varit den största utmaningen för beslutsfattare i Washington ända sedan Roosevelts dagar, då han försökte få opinionen med sig för att USA skulle ingripa under andra världskriget.

Misstro mot politiker och överhet, och tron på att själv är bäste dräng, det här har djupa rötter i USA, på gott och på ont, skriver Russel Mead. Populismen löper som en röd tråd genom den amerikanska historien.

Populism är, enkelt uttryckt, en av förklaringarna till McCarthys paranoida kommunistjakt på 50-talet, till att USA inte skrev under Kyotoprotokollet, och inte heller är med i ICC, den internationella brottsmålsdomstolen.

I USA tillåter det politiska systemet minoriteter att blockera och förhindra att avtal ratificeras, det räcker med en tredjedel av senaten. För en rörelse som säger nej till det mesta, innebär detta alltså stor möjlighet att påverka USA:s utrikespolitik.

Inom teparty-rörelsen är inställningen till omvärlden splittrad: en falang ledd av den tongivande skattemotståndaren Ron Paul, vill isolera USA från omvärlden, medan  Sarah Palins falang är något mer utåtriktad, och vurmar exempelvis för ett engagemang för Israel.

Men teparty-rörelsen är, överlag,  inte lika isolationistisk som för 60 år sedan, skriver Russel Mead. Men: Vita huset kommer få mycket svårt att driva igenom något som förbinder USA att delta i internationellt samarbete. Och om Tepartyrörelsen upplöses, så kommer den ersättas av andra populistiska krafter. Om, fortsätter Russel Mead, man ska förstå amerikansk utrikespolitik, måste man räkna med en av de viktigaste krafterna i amerikansk politik: populism.

Framväxten av teparty-rörelsen är en av de mest kontroversiella händelserna i amerikansk politik de senaste åren, skriver Russel Mead. Det är en spretig rörelse, som får stöd från vitt skilda håll, men Russel Mead poängterar att även om Glenn Beck, den orerande evangelisten på Fox News, är den mest synliga talesmannen, så är han inte typisk för rörelsen, tvärtom är libertarianer mer aktiva än djupt troende och  socialkonservativa, och Ayn Rand en betydligt mer inflytelserik profet än mormonledaren Brigham Young.

Pernilla Ståhl

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".