Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.

Jan Olof Nilssons text

Publicerat måndag 17 oktober 2011 kl 12.15

Nu till en annan del av världen, och en önskerepris, från september i år.

Nej, det är inte precis Sound of Music vi hör, även om de kinesiska barnen i den lilla bergsbyn i norra Kina sjunger Do – Re – Mi. Men så är det också innan de har lärt sig sjunga. I Kina har en 10 minuter lång dokumentär om de här barnen och den gamla kvinna som visar dem musikens glädje, spridits över Internet i sommar; en enkel berättelse som rymmer en betydligt större historia. Jan Olof Nilsson vet mer.

Initiativtagare till årets stora videohit i Kina, och det uppträdande bandets ledare, är Deng Xiaolan: en pensionerad kvinna som använt alla sina besparingar för att bygga upp ett klassrum för musik i den lilla byn Malans mycket enkla skola. Och hon har själv varit dess musiklärare på helt frivillig basis. Deng Xiaolan kom till byn 2003 och blev då upprörd över den mycket begränsade skolundervisning som bedrevs och inte minst över att barnen inte fick någon undervisning i musik alls. Barnen kunde nästan inte ta en enda ton och ytterst få kunde hjälpligt sjunga med i landets mest välkända barnsånger. Förhållandena fick henne att lämna allt annat och helt gå inför att lära barnen i Malan att spela och sjunga. Under åren som gått har det barnbandet hon skapade vuxit från 8 deltagare till att nu omfatta 20 barn och sammanlagt under åren har mer än 60 barn tagit del av hennes musikundervisning. För något år sedan gav bandet till och med en konsert i Peking – något som måste ha framstått som overkligt, inte bara för barnen, utan för hela den lilla byn.

Men, musikvideon kan ses som mer än bara sjungande änglalika barn från en liten by i Kina. Deng Xiaolans anknytning till Malan går mycket längre tillbaka än 2003. Bakgrunden till videon tar sin början när japanerna ockuperade stora delar av Kina och inte minst gjorde raider i Jinchaiji området, där byn Malan ligger. Jinchaijiområdet var då militärbas för den av kommunistpartiet kontrollerade 8:de division som stred mot japanerna. Under denna period var Deng Tou, Deng Xiaolins pappa, chefredaktör för ”Jingchaji Daily” vilket var kommunistpartiets främsta tidning och som kom att spela en central roll när det gällde att föra ut det kommunistiska budskapet och uppmana till kamp mot japanerna. Jingchaji Daily, som också hade ett förlag, var också först med att publicerade Maos skrifter under kriget.

För att undkomma de japanska trupperna tvingades tidningsredaktionen och tillhörande tryckpressar att gå under jord och hemvist blev just byn Malan. När de japanska trupperna kom till byn, i sin jakt på tidningsredaktionen och tryckeriet, försökte de få invånarna att avslöja gömstället. Trots att de avrättade 19 personer i byn så yppade ingen av invånarna var den underjordiska verksamheten höll till. Tidningen kunde fortsätta att komma ut – dock flyttades den sedan till en säkrare plats. Deng Xiaolan, som nyligen fötts, fick stanna kvar i byn när hennes föräldrar fortsatte sin kamp för kommunism, och mot japaner, på okänd ort. Tidningen kom att få mycket stor betydelse för revolutionen. Efter revolutionen fick den namnet ”Peoples Daily” och har sedan dess varit Kinas kanske mest inflytelserika tidning.  Dess första chefsredaktör blev Deng Xialans pappa.

Som barn fick Xiaolan en stämpel av sin mor, där det stod “Ättling av Malan” vilken alltid skulle påminna henne om sina band till den lilla Byn och den tacksamhet som hon, och hela det kinesiska folket, skulle känna inför dess invånare. Jag kan tillägga att i Kina används ibland en stämpel istället för att skriva signatur, till exempel på ett konstverk. Signaturen behöver inte vara ens eget namn, utan kan hänvisa till den plats där man är född. När Xaiolan begav sig till byn 2003 så var det för att hedra 60-års minnet av de 19 som dödades i den japanska massakern. Och det var alltså nu hon fann att befolkningen i byn levde mycket fattigt och att barnen fick mycket ringa skolundervisning.

Hon ville ge barnen musik, därför att just musik blev enligt henne själv räddningen under sin familjs svåraste tid, som inte var under kriget, utan under kulturrevolutionen.  Hennes far blev då en av alla de intellektuella som anklagades av de fyras gäng för att ha svikit revolutionens ideal. Det tog fadern så hårt att han begick självmord. Deng Xioalan själv, då student vid Tsinghuauniversitetet, skickades ut att arbeta på en fabrik. Frånsett några enstaka persedlar var fiolen det enda hon tog med sig.

Med musikvideon ”Melodier från Malan” har alltså än en gång en historia om de heroiska invånarna i den lilla byn spridits i Kina. Allt fler har anmält sig som volontärer till Deng Xiaolans verksamhet, och provinsregeringen har gett ett antal hundratusen yuan i sitt stöd. Så om hennes önskan var att hedra Malans invånare genom musik så lyckades hon onekligen med det. Samtidigt kan hon, som en kvinna som upplevt Kinas dramatiska utveckling, eventuellt finna en inre frid i sig själv i den lilla byn som hon var född i. Och för många i Kina som berörts av videon handlar det också om att ta del av en historia och det höga pris tidigare generationer fick betala för rätten att tala – en historia som för många kan kännas smärtsam, betydelsefull och inspirerande.

Jan Olof Nilsson, i samarbete med Xiao Yi

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".