Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.

Jannete Hentatis tankar inför valet

Publicerat onsdag 19 oktober 2011 kl 17.47

Jag är som de som är fria, och som aldrig är rädda. Så börjar den, den 29 år gamla sångerskan Emel Mathluthis sång ”mitt ord är fritt”, som blivit en av flera sånger som tjänat som symbol för ett fritt Tunisien och den arabiska vårens första revolution.

En röst, i ett folkhav som åtminstone nu på söndag består av sex och en halv miljoner människor – så många är det som har rätt att rösta i Tunisien på söndag: det första fria valet i Tunisiens moderna historia, ett val som så småningom ska leda fram till en ny grundlag.

Vi ska upprätthålla oss i Tunisien i hela dagens program och vi ska börja med det som kanske är den mest känsliga frågan när det gäller hur den här grundlagen ska komma att se ut: hur den tunisiska staten ska förhålla sig till religionen. Jannete Hentati är socialantropolog och frilansjournalist som gjorde flera inslag för OBS under den arabiska våren: här är hennes tankar kring det tunisiska valet på söndag.

Tunisien, det är blått medelhav och sträva sandkorn under fötterna. Det är hetsig biltrafik och vinfält över gröna kullar. Det är sjungande böneutrop och vilda hemmafester. Och nu är det också på god väg att bli arabvärldens första demokrati.

Inför valet på söndag har tunisierna en mängd valmanifest att läsa in sig på. Det är över 100 partier som kandiderar till den församling vars uppgift är att utforma en ny konstitution. Ben Ali jobbade hårt för att framställa tunisierna som en homogen samling människor som alla var precis lika förtrogna med sin nationella tradition som de var toleranta och öppna för den västerländska varianten av modernitet. När ordet numera är fritt är det tydligt att alla tunisier inte alltid tycker likadant. Inte helt oväntat råder det delade meningar om religionens roll i samhället, och det är förstås när den ena sidan ställs i skarp kontrast mot den andra som polemiken ställs på sin spets.

Till exempel som när sex män i juni stormade en biosalong i Tunis och i protest utropade: "Tunisien är en islamisk stat". Filmen som upprörde de sex männen var en dokumentär gjord av den tunisiska regissören Nadia El Fani. Titeln: "Laïcité Inschallah" betyder ungefär "Sekularism, om Gud vill" och man skulle kunna säga att El Fanis film fungerar som ett manifest för ett framtida Tunisien där religionen är helt skild från staten. I filmen påpekar El Fani att Tunisiens gamla konstitution fastställer landet som en republik med Islam som officiell statsreligion. Detta måste det nu bli ändring på, förkunnar hon. Enligt El Fani är nämligen ett demokratiskt Tunisien enbart möjligt genom just statens sekularisering. Inte alla tunisier är överens med El Fani, men majoriteten av dem stormar inte någon biosalong för att hävda sin åsikt.

Under både Bourguiba och Ben Ali var religionen en typ av icke-fråga i Tunisien, ett socialt och politiskt tabu där strikt praktiserande muslimer och religiösa som organiserade sig politiskt övervakades likväl som de trakasserades och fängslades. I det demokratiskt trevande Tunisien har dock de troende, liksom övriga, nu rätten att tala fritt.

Så när Marjane Satrapis animerade film "Perspepolis" visades på tunisisk tv i början av oktober tog sig konservativa kretsar tillfället i akt att ge uttryck för sitt missnöje. Filmen som - genom Satrapis självbiografiska upplevelser - berättar Irans post-revolutionära historia, har lett till protester på flera håll i Tunisien. Dels för att den i likhet med El Fanis film anses uppmana till sekularism - vilket de konservativa i Tunisien likställer med ateism och därför motsätter sig, dels för att det i Persepolis förekommer en avbildning av Gud - vilket inom Islam anses förbjudet. För att protestera mot den tv-kanal som valt att visa filmen gick i fredags ett demonstrationståg om ca 10 000 personer genom centrala Tunis. Lugnet som härskade övergick dock i kaos med både stenkastning och andra typer av våld då polisen gick in med tårgas för att skingra folksamlingen. Två dagar senare fylls Tunis gator återigen med folk, denna gång med människor som varvar den tunisiska nationalsången med slagord till stöd för demokrati samt åsikts- och yttrandefrihet.

Den enade trupp som för nio månaders sedan störtade Ben Ali är numera uppenbart skingrad. När tunisierna på söndag för första gången ska rösta i ett fritt val är det därför mycket som står på spel. Kommer det bli som det blev i det postrevolutionära Iran, där mullorna grep makten och ströp den nyvunna friheten? Eller kommer det bli som i Algeriet i början på 1990-talet, där militären kuppade statsmakten eftersom det islamistiska partiet såg ut att nå majoritet i det fria parlamentsvalet? Eller, kommer Tunisien bryta den auktoritära trenden och istället bli det där första landet i arabvärlden att leva frihetens lov? Jag hoppas och vill tro det, men vet att en övergång till demokrati alltid bjuder på stora utmaningar. Fria val är bara en viktig kugge i en lång demokratisk kedja. Vid sidan av nödvändiga reformer vad gäller media, utbildning, polismakt, domstolsväsende och politiska institutioner återstår också att jobba med de stora frågor som alla demokratiska stater konstant brottas med: Åsikter är relationella, de står alltid i motsats till en annan, de är alltid obekväma för någon - hur gör vi då för att nå gemensamma överenskommelser? Hur hittar vi balansen mellan motsättningar? Hur hanterar vi det faktum att vi alla faktiskt inte tycker likadant?

Jannete Hentati

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".