Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.

Monica Braws text

Publicerat onsdag 9 november 2011 kl 11.08

Det japanska undret kallades det, efterkrigstidens utveckling i Japan då ett sönderbombat och isolerat land slöt fred med USA och fick en fantastisk ekonomisk utveckling. I slutet av 80-talet var börsen i Tokyo världens tredje största – men, både aktiebubblan och bostadsbubblan sprack, och sedan dess har den japanska ekonomin inte hämtat sig: ett läge som förstås förvärrats av den globala finanskrisen, vårens jordbävning och tsunami.

Idag och i morgon ska OBS fokusera på vilka konsekvenser de japanska kriserna har fått för japansk kultur, och hur det har kommit till uttryck. Idag: historikern och Japankännaren Monica Braw, som bodde i Japan under åren före och efter att bubblan sprack.

Någon gång på 80-talet satt jag på ett kafé utanför det flotta varuhuset Isetan i Tokyo och såg på bilarna som körde upp till ingången där. De var alla stora, extremt vita, utländska – Mercedes, BMW, Volvo. Då slog det mig hur Japan hade förändrats. Rika japaner skröt med sina pengar.

Så hade det inte varit tidigare. Den som var rik var diskret. Den dyra elegansen var sparsmakad. Symbolen för det, i mina ögon, var träsandaler som man har till kimono. Dyrast var de med vackrast ådrat trä - och det syns bara när ägaren ställer från sig sandalerna.

80-talet var också en tid när vissa japaner, speciellt inom finansvärlden, började uppträda arrogant mot utlänningar. USA hade ett stort budgetunderskott. Det hade inte Japan. Japaner köpte in sig i amerikanska statusobjekt, som Rockefeller Center. Newsweek hade ett omslag som illustrerade reaktionerna: Frihetsgudinnan insvept i japanska flaggan. Från västvärlden överhuvudtaget vallfärdade man till japanska industrier för att studera framgångskoncept som just-in-time, perfekt logistik, och robotar på verkstadsgolvet.

Tokyobörsen steg till svindlande höjder uppe kring 30 000 punktsstrecket (nu segar det sig fram kring 8 000). Husmödrar tog fram nålpengarna de hade gömt under tatamimattorna och började spekulera i aktier. Studenter som inte ens hade tagit examen fick bjudresor till Hawaii bara de lovade komma och arbeta för storföretagen.

Men bubblan brast. Som vi journalister säger: Hur känns det?

Ja, mangaförfattarna har varit lika skickliga att beskriva det skedet som de en gång var att  beskriva det framgångsrika så kallade Japan Incorporated (Aktiebolaget Japan).

En populär mangaserie blev 2007 till en spelfilm med namnet Baburu e go! (Ungefär Tillbaka till Bubblan!) Intrigen kan förefalla tramsig. I filmen försöker finansministeriets tjänstemän göra en tidsresa tillbaka till Bubbeltiden i en tvättmaskin, men det enda det lyckas med är att deras strumpor blir rena. Skratt, ja. Men substans?

I själva verket döljer sig en mycket skarp samhällskritik i historien. Den handlar om en ung kvinna, Mayumi, som lever i vår tid. Liksom så många andra japaner har hon hamnat i skuldfällan genom att ta lån hos sarakin, de firmor som inte kräver säkerhet men i gengäld givetvis tar ut omöjligt höga räntor. De finns i vart och vartannat gathörn och är den tvivelaktiga räddningen för miljontals japaner med ekonomiska problem.

Mayumi får emellertid en chans att ta sig ur låneträsket. En stilig mystisk man från finansdepartementet lovar att lösa ut henne om hon stiger in i tvättmaskinen, reser tillbaka till Bubbeltiden och stoppar det lagförslag han själv utformade på den tiden och som gjorde det möjligt att sätta mark som säkerhet för lån – vilket var en huvudorsak till att Bubblan sprack.

Det är faktiskt Mayumis mamma som råkat uppfinna och resa iväg med tidsmaskinen, men hon är försvunnen där borta på 80-talet och nu är det bara Mayumi som kan leta reda på henne och rädda Japans ekonomi. På med baddräkt och in i tvättmaskinen – vi ser hur den arma flickan centrifugeras runt i löddret. Men till sin destination kommer hon.

Där blir hon uttittad i sina trasiga jeans och modernt okammade hår när hon rör sig bland de eleganta 80-talsmänniskorna. Själv häpnar hon över hur man med förtröstan talar om banker som numera har gått omkull. Plats för många skratt förstås och en del spänning.

Men poängen är inte ”Tänk om man kunde ändra på historien!”

Mangan och filmen är en satir över hur Japan styrs och vem som har ansvar. Finansministeriet är det ministerium och en av de karriärvägar som är mest respekterade av alla i det etablerade samhället. Men här ser vi en självsäker byråkrat som utan eftertanke driver igenom omvälvande beslut utan att ta hänsyn till konsekvenserna, vare sig för landets ekonomi eller för enskilda människor.

Vad mera är, sjutton år senare, när Bubblan har spruckit, har samma person och hans gelikar inte en aning om vad de ska ta sig till med landets raserade ekonomi som de fortfarande är ansvariga för. De förlitar sig på en tidsresa och en ung kvinna som får plats i en tvättmaskin för att försöka eliminera de katastrofala misstag de en gång har gjort.

Bubbelekonomin är dessutom nu efteråt pinsam för många japaner. Mayumi blir helt mållös när hon ser lyxen, hänsynslösheten, slöseriet. För henne på 2000-talet är rädsla för lånehajar, jobb som barflicka och enkla middagar på snabbnudlar vardag.

För många innebar Bubblan ett brott mot gamla japanska värderingar, som anspråkslöshet, diskretion, plikt och ömsesidig respekt. För åter andra, som en god vän till mig, blev den spruckna bubblan ett uppvaknande. De hyllar nu det lilla livet, vänder tillbaka till naturen, slår vakt om miljön.

Och det är ideal som har förstärkts efter vårens trippelkatastrof med jordbävning, tsunami och kärnkraftsolycka. Nu hjälper ingen tidsmaskin. Nu gäller det att arbeta med verkligheten.

Monica Braw

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".