Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.

Cecilia Bäcklanders text

Publicerat onsdag 9 november 2011 kl 11.14

I Kenya, i östra Afrika, har parlamentet nyligen röstat igenom en ny lag mot kvinnlig könsstympning som ökar möjligheterna för myndigheterna att göra husrannsakningar och åtala inte bara utförare, utan också föräldrar och släktingar. Hur kom lagen till och vilken betydelse kan den få? Cecilia Bäcklander.

”Vi tvingade de manliga parlamentsledamöterna att titta på filmer som skildrade kvinnlig könsstympning, hur det ser ut i verkligheten”, säger Linah Kilimo, kenyansk politiker och aktivist mot traditionen att omskära flickor. ”De stod inte ut med att se.” Enligt Kilimo var det sedan lätt att få igenom den nya lagen.

Enligt den senaste demografiska undersökningen i Kenya har drygt var fjärde kvinna mellan 15 och 49 blivit könsstympad, med olika former av ingrepp från det minsta som man kallar att punktera klitoris till det mest omfattande som innebär att skära bort både klitoris och inre och yttre blygdläppar, och sedan sy ihop kvinnan eller barnet så att bara ett litet hål för urin och blod lämnas, med smärtsamma konsekvenser för det sexuella samlivet och vid förlossningar.

I Kenya har förts en lång kamp mot riten, faktiskt i mer än hundra år. Kolonisatörer, missionärer och kyrkor har propagerat. Kvinnoaktivister, biståndsgivare och välutbildade kenyaner har bidragit med information och propaganda, och med försök att ersätta de viktiga ceremonierna kring omskärelsen med nya övergångsriter. Kyrkor och kvinnoorganisationer har gömt flickor som rymt från ingreppet, ofta med förskjutning från familjen som tragisk följd.

Könsstympning i Kenya, liksom överallt, har med kulturella sedvänjor att göra, inte med religion. Den har sitt ursprung i en önskan att kontrollera kvinnors sexualdrift.

Och dessa traditioner är mycket svåra att ändra. ”De sitter i kyrkan och säjer ja, ja – och sen går de ändå och gör som de brukar”, sa en vän, som lyckades rädda sin dotter undan familjens försök att skicka henne till en omskärare. ”Min man kastade ut mig med barnen, det var det som räddade henne”, sa denna självständiga familjeförsörjare som kände pressen att underkasta dottern ett ingrepp som hon tyckte var barbariskt.

Det moderna bryter fram på olika vägar. En högt uppsatt banktjänsteman iscensatte sin systers könsstympning. Deras pappa hotade ta flickan ur skolan om hon inte blev omskuren. Brodern mutade en traditionell omskärare att låtsas genomföra operationen och ordnade de vanliga ceremonierna. Efter skenstympningen fick flickan gå kvar i skolan och pappan tyckte att han hade räddat familjens ära.

Jag har rest i Rift Valley ett antal gånger. De olika kalenjingrupperna
där könsstympar sina flickor. Det är årets stora högtid i december, byarna firar att flickorna omskärs och görs redo för vuxenlivet.

Det är lätt att bli upprörd över den sexuella och fysiska stympningen men den viktigaste anledningen för kvinnor att bekämpa omskärelse är paradoxalt nog inte det kroppsliga ingreppet utan den ännu mer avgörande stympningen av hela framtiden. Efter “the cut” blir de bortgifta och får aldrig möjlighet att starta ett eget liv. “Före snittet är du trygg! Efter snittet är din framtid borta med vinden,” propagerar Linah Kilimo inför församlade skolklasser i hemtrakterna. Kilimo själv är känd som “den oomskurna”, som rymde hemifrån för att slippa stympningen och ändå lyckats bli framgångsrik som minister och parlamentsledamot. Hon använder sitt eget liv som exempel mot dem som hävdar att en oomskuren inte kan bli gift.

Delvis leder myndigheternas förföljelse av könsstympning till att riten går under jord, blir hemlig. Argument om hälsofara och medicinska risker har bemötts av resursstarka familjer med att muta sjukvårdspersonal att utföra ingreppen, för att slippa rostiga rakblad, blodförluster och livsfarliga infektioner.

En fjärdedel som könsstympas i Kenya är en fjärdedel för många men ändå en minskning och ett framsteg. I grannländerna Etiopien och Sudan är siffrorna kring 80 procent, rapporterar Unicef, FN;s barnfond. I Egypten som vi kanske uppfattar som modernare är andelen över 90 procent och i Somalia genomgår nästan alla kvinnor könsstympning, med den mest radikala och smärtsamma formen. Det gäller givetvis också alla de somalier som idag befinner sig I Kenya på flykt undan krig och hunger. Att få lagen att nå in I flyktinglägren är inte lätt även om den formellt gäller även där.

När lagen nu ratificerades i kenyanska parlamentet fick jag ett mail från en glädjestrålande och segerviss Linah Kilimo. Hon skrev med versaler: MONSTRET SOM KALLAS KÖNSSTYMPNING HAR FÖRINTATS!

Kenyas exempel kan förhoppningsvis påverka lagstiftare och opinionsbildare i andra länder.

Cecilia Bäcklander

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".