Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.

Läs Olof Ohlssons text

Publicerat onsdag 4 april 2012 kl 14.21

För Simone Weil, som filosof, räckte det inte med att tänka sig fram till en slutsats, varje tanke och beslut måste också grunda sig i erfarenhet. Men var går gränsen för vad vi kan erfara och leva oss in i, när det gäller andras lidande?

Lidande beskrivs ofta som någonting som kan och ska åtgärdas. Vi vill så gärna hjälpa dem som lider. Men en stor del av det lidande som människor erfar runt om i världen, blir aldrig åtgärdat: lidandet ingår inte i en kris som blir löst, utan är något som har blivit permanentat. Vad gör vi med den insikten? Den amerikanska infektionsläkaren och antropologen Paul Farmer har ägnat sitt liv åt hälsovård bland världens fattigaste, och frilansjournalisten Olof Ohlsson har läst hans senaste bok.

-------------------------------------------------------------------------------

OLOF OHLSSON

Acéphie Joseph tillhörde den första generationen haitier som under 1980-talet drabbades av den då okända sjukdomen Aids. Hennes familj var internflyktingar efter att ha tvingats bort pga ett dammbygge. Tonåringen Acéphie inledde en affär med en gift soldat som samtidigt hade en rad andra sexuella relationer. Han tillhörde en av de få med fast lön i ett Haiti med 60 % arbetslöshet och var för Acéphie en flykt från misären omkring henne. “Jag kunde aldrig drömma att jag skulle smittas av en farlig sjukdom, aldrig! Jag såg mig omkring och såg hur fattiga alla var, hur de gamla var utslitna. Vad skulle jag ha gjort? För mig var förhållandet en väg ut” Berättelsen om Acéphie finns i artikeln ”Om lidande och strukturellt våld” av Paul Farmer . Han arbetar på en läkarklinik på Haiti där han samtidigt bedriver fältstudier.

Soldaten insjuknade och dog ett halvår senare. Acéphie arbetade då som hushållerska för en medelklasskvinna i Port-au-Prince, Haitis huvudstad. Men hon blev avskedad när det syntes att hon var gravid. Acéphies liv präglades sedan av tunga svettningar och uttorkande diarréinfektioner, samtidigt som hon försökte ta hand om sitt barn. Acéphies öde delas med miljontals andra fattiga. Deras lidande är, menar Farmer, inte något kort avbrott i vardagen utan permanent, normaliserat i tillvaron.

I Haiti After the Earthquake visas hur livsöden som Acéphies har en samhällspolitisk historia som ger svallvågor in i nästa generation.

Idag är Haitis unga som kämpar för sin överlevnad jordbävningsflyktingar, och kolera har lagts till alla de sjukdomar som härjar landet.  Politiskt och kriminellt våld är en del av den dagliga tillvaron.

Farmer har, genom att väva samman medicinsk forskning med sociala och ekonomiska strukturer, förnyat förståelsen för mänsklig ohälsa. Enligt Farmer kan ekonomiska strukturer ytterst ses i våra biologiska kroppar.

Men genom vilka mekanismer blir sociala krafter som fattigdom och rasism förkroppsligade som individuella erfarenheter? Vår tids stora sjukdomar, aids, tuberkulos och malaria följer tydliga socioekonomiska mönster. Paul Farmer ser dessa sjukdomar som en form av strukturellt våld som drabbar de som befinner sig längst ned på den ekonomiska inkomststegen.

Är du rik finns enkel tillgång till bromsmediciner eller läkemedel. Samtidigt dör miljontals, främst fattiga och svarta, varje år av hiv och malaria.

Sociala orättvisor påverkar även andra former av extremt lidande, som verkningarna av en storm eller jordbävning. Media visar oftast bara fragmentariska scenarier från konflikthärdar, svält eller naturkatastrofer. Den konstanta misär som bestämmer katastrofens proportioner och följer i dess spår, uteblir. Allt det enorma lidande bland världens fattiga och pandemidrabbade som är permanent, saknar nyhetsvärde, och osynliggörs. Men det är först genom att se det lidande som normaliseras i människors vardagsliv som de bakomliggande orsakerna kan förstås.

Nancy Scheper-Hughes, professor i medicinsk antropologi vid Berkeley, som under många år forskat om livet i kåkstäder, kallar den avsevärt lägre medellivslängden som råder här för tysta folkmord. I antologin Commodifying bodies, beskriver hon hur illegal handel med organ har kommit att förlänga livet på de rika patienter som kan betala för ett organ på den svarta marknaden från en ung fattig, vars liv därmed förkortas.

Vems lidande är det som räknas? Den illegala organhandeln ses som en ”win-win situation” mellan en patient i behov av ett organ och en fattig i behov av pengar. Fattigdomen tas här förgiven, och donatorns egna symptom efter transaktionen vägs inte in. En situation som Scheper-Hughes klassar som en global medicinsk apartheid, då hudfärg och socioekonomisk status villkorar vår rätt till liv.

Ordet kris, har genomgått en verklighetsförskjutning i vår västerländska kultur. Kris betecknar att en minoritets ekonomiska privilegium ruckas under en kort period, och exkluderar den konstanta lidandets kris som råder för världens miljarder fattiga.

Olof Ohlsson

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".