Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.

Läs Fredrik Segerfeldts text

Publicerat torsdag 12 april 2012 kl 10.15

I somras blev det färdigt: det nya stängsel som går rakt genom staden Nogales. Nogales ligger i Arizona, USA – och i Sonora, Mexiko, och har länge varit en av de platser längs den här gränsen där den illegala immigrationen varit som störst. Men ett nytt, förstärkt staket i stål och betong – upp till tio meter ovanför jord och två meter under – ska sätta stopp för det.

Att många försöker ta sig från Mexiko till USA är inte så konstigt eftersom USA är så mycket rikare än Mexiko. Varför är det på det sättet? Fredrik Segerfeldt har läst en ny bok som försöker besvara den frågan.

--------------------------------------------------------------------

Invånarna i den norra delen av staden Nogales är tre gånger rikare än dem som bor i den södra. Människorna, religionen, klimatet och kulturen är desamma. Men den norra delen av staden ligger i USA, och den södra i Mexiko. Skillnaden är institutionerna, som i USA är inkluderande, medan de i Mexiko är extraherande. Det menar i alla fall författarna till Why Nations Fail, som på detta sätt förklarar den globala ojämlikhetens gåta, varför vissa länder är rika och andra fattiga.

Inkluderande ekonomiska institutioner är sådana som gör det möjligt för den stora massan att fritt delta i ett lands ekonomiska liv. Det handlar om säkra äganderätter, närings- och yrkesfrihet och ett lagstyrt samhälle. Kort sagt, en stat som skapar en jämn spelplan för en så stor del av befolkningen som möjligt. Extraherande ekonomiska institutioner går ut på motsatsen: att sätta upp hinder för de många, för att bevara privilegier för de få. Det handlar om att extrahera, det vill säga suga ut, resurser från medborgarna och ge till eliten.

I Amerikas fall spelar kolonisationen en viktig roll. I Latinamerika fanns redan utsugande maktsystem som européerna kunde bygga vidare på. Dessutom gjorde indianernas stora antal det lönsamt att använda dem som slavar, en mycket extraherande institution. De vita hade incitament att hålla ned majoriteten av befolkningen.

I Nordamerika var indianerna färre och ganska snart blev massan där vit. Det gjorde att européerna ville ha likhet inför lagen och vitt spridda äganderätter. Det gällde naturligtvis inte indianerna eller de svarta slavar som sedan importerades, utan endast den vita majoriteten.

Skillnaden i institutionell utveckling mellan Nordamerika och Latinamerika la grunden till skillnaden i politisk och ekonomisk utveckling, något som är tydligt än idag.

Huruvida de ekonomiska institutionerna blir extraherande eller inkluderande beror alltså på de politiska institutionerna. Är makten ohämmad och koncentrerad i ett fåtal händer, eller präglas politiken av pluralism och begränsningar av den offentliga makten? Urinvånarna i Latinamerika har varit utestängda från det politiska livet i ett halvt årtusende, allt medan ättlingarna till de vita erövrarna har sugit ut dem.

Ett annat exempel är hur olika stater reagerade på den lönsamma handeln över Atlanten på 1600-talet. I England hade Magna Carta försvagat monarken, som därför inte lyckades monopolisera handeln. De franska och spanska kungarna, däremot, kände inga sådana begränsningar. Skillnaden gjorde att Storbritannien blev världens rikaste land, medan Frankrike och Spanien föll tillbaka.

Det kan tyckas vanskligt att förklara alltifrån den neolitiska revolutionen till kaoset i dagens Somalia med en enda teori. Men Why Nations Fail lyckas väl, och bygger på decennier av forskning som belägger teorierna och anekdoterna med data och statistisk analys.

Ett av bokens viktigaste budskap handlar om synen på ledarskapet i dagens fattiga länder. Vi har länge tagit för givet att dessa ledare oftast strävar efter utveckling, men att de inte har haft kunskap eller förmåga nog att bedriva en utvecklingsvänlig politik.

Denna föreställning är felaktig. I stället är det så att fattiga länders eliter har allt att vinna på underutvecklingens status quo. Då kan de nämligen fortsätta att suga ut så mycket resurser som möjligt ur sina undersåtar. Så var det i livegenskapens Europa, och så är det i fattiga länder idag. Det är endast när ledarna inte längre har politiska förutsättningar att verka i den andan som utveckling sker.

Då och då kommer det böcker som i grunden förändrar hur vi ser på en fråga, som ställer invanda föreställningar på ända. Why Nations Fail är en sådan bok. För första gången har vi nu ett populärvetenskapligt verk som visar att det varken är klimatet, geografin eller kulturen som avgör om ett land blir rikt eller fattigt, utan institutionerna.

Fredrik Segerfeldt

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".