Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.

Läs Olof Ohlsons text

Publicerat fredag 13 april 2012 kl 17.47

Att uppleva att du har ett enhetligt jag i en sammanhängande värld: det är en neurobiologisk möjlighet. Men för vissa är förutsättningarna för en sådan upplevelse hopplöst svår. Hur skulle det vara om du levde utan papper, utan bevis på att du är du, på en plats där ingen vill att du ska vara?

I Frankrike är det snart presidentval, men de papperslösa – som valet till stor del handlar om – får själva inte rösta. Frilansjournalisten och socialantropologen Olof Ohlson ska reflektera över det.

----------------------------------------------------------------------------

Ett av de största provisoriska boendena ligger på Rue des 4 Coins mitt i centrala delen av Calais. Här gör polisen ständiga razzior i gryningen för att kolla vem som inte har papper. Eventuellt görs arresteringar som sällan varar längre än ett par timmar. Då fingeravtryck tas och en telefonkedja för möjligt utbyte till andra länder inleds. Få utbyten sker. Enligt Dublinförordningen, som reglerar Schengenområdets asylpolitik, ska flyktingar söka asyl i det första ankomstlandet. Men i praktiken har systemet kollapsat, eftersom situationen för migranter i Grekland och Italien dit de flesta först anländer anses så inhuman att utbyten uteblir.

Istället producerar den intensiva kontrollen ett självgående golem, ett byråkratiskt maskineri ur kontakt med sitt förmodade syfte, som genererar ständiga vardagstrakasserier. Och kör in en kil mellan vit europeisk arbetarklass och den av utomeuropeisk etnicitet. Istället för gränsöverskridande facklig organisering har lättnavigerad främlingsfientlighet blivit ett sätt att nå parlamentsmandat i flera EU-länder.

Varför har de västerländska demokratierna blivit så exkluderande? Hur kommer det sig att välfärdssamhället har vänt bort blicken för de vars livssituation är som allra sämst, för att istället utmåla dessa som ett fundamentalt hot mot välfärden?

Runtomkring Europa koncentreras papperslösa migranter i inhägnade platser och i Calais, sedan Röda Korsets flyktingläger i området stängdes ned i början av 2000-talet, har ljusskygga vrår i innerstaden blivit de tillhåll dit flyktingar söker sig. Som ett led i försöken att ta sig över den engelska kanalen där en svart arbetsmarknad hägrar på andra sidan.

Migrationsforskaren Kim Rygiel har studerat lägren i Calais och menar att kontrollen av flyktingar och flyktingförvaren fungerar som en zon där personer som politiska subjekt, en individ med rätt till rättigheter, omvandlas till en kvasi- eller icke-medborgare, ett depolitiserat subjekt, vars rätt till rättigheter har upphävts. Migranters deportationsbarhet, snarare än att de faktiskt deporteras, försätter dem i en förlängd sårbarhet och möjliggör dem som billig, svart arbetskraft.

Till misären som utspelar sig här kan läggas det trauma som genomlevs på vägen hit. 1,500 båtflyktingar drunknade förra året på väg till Europas stränder enligt UNCHR . Över tio år motsvarar det en mindre svensk stad sänkt till medelhavets botten. Indirekt orsakad av kostsam gränsövervakning. En policy, tycks det, med sin mänsklighet på drift.

I The Dark Side of Democracy - Demokratins mörka baksida - härleder Michael Mann Europas historia av förtryck av minoriteter till dess speciella tradition av sammanlänkande mellan demos och ethnos: tanken om ett folk, en nation.

Europa är idag ofrånkomligt mång-subkulturellt, mångsexuellt, i synnerhet storstäderna. Det är snarare de papperslösa som lever i skuggan av skyddsnäten, utanför medborgarskapet, som utgör demokratins blinda fläck. 2000-talets stora idépolitiska utmaning blir därför, menar jag, att lösgöra geografisk plats från rätten till social trygghet, och lansera det globala välfärdshemmet.

Den samtida europeiska integrations och flyktingdebatten är feg, inte för att, som hävdas med jämna mellanrum, vänstern inte vågar erkänna sina avigsidor och se dessa i vitögat, utan för att så få oavsett politisk kulör tycks försvara den från början liberala värdegrund som förespråkar fri rörlighet och individens rättigheter.

Migranternas illegala status utraderar enkelt allt rättighetstänk och resulterar i ett liv i en slags evig transporthall, i europeiska hamnar, flyktingförvar, häkten, och matutdelningar. De papperslösa lever i en apartheidliknande situation och har blivit Europas undangömda klass. 

Olof Ohlson

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".