Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.

Läs Moa Matthis text

Publicerat onsdag 18 april 2012 kl 11.37

I OBS serie ”Guru då, död idag” – där vi reflekterar över nittonhundratalstänkare är Freud förstås självskriven. Freud har alltid varit kontroversiell – redan under sin levnad – men vad man än tycker om honom råder det ingen tvekan om att han alltid varit stor: han utnämnde sig själv till frontfigur för ett nytt sätt att tänka, och han hade många lärjungar under större delen av nittonhundratalet: hängivna, och – i många fall – inflytelserika.

I USA – det land som vid sidan om Frankrike kanske är det som mest tagit Freud till sitt hjärta – föll han från piedestalen redan för femton år sedan, och i Sverige får klassisk psykoanalys inte längre stöd som behandlingsmetod – istället saluförs psykoanalysen som ett slags konstform som är tänkt att berika livet hos de som ansluter sig.

Kanske finns det anledning att ansluta sig och ta Freud på allvar. Det menar åtminstone litteraturvetaren och författaren Moa Matthis.

------------------------------------------------------------------------------

Tänk om Sigmunds Freuds patienter i förra sekelskiftets Wien hade haft tillgång till begreppet politiskt deprimerad, nyligen myntat av Maria Sveland? Om de hade kunnat säga ”vi är nedstämda och sjuka därför att vi är kvinnor i en patriarkal värld; utan rösträtt, egna inkomster; instängda i våra korsetter och hemmens förgyllda burar”. Om de hade kunnat tänka så hade de kanske lett talkörer istället för att uppfinna talkuren, som Freud gav namnet psykoanalys.

Men det var det som var för Dora, Emmy von N och Fräulein Elisabeth.  Deras nedstämdhet ansågs inte politisk, utan hysterisk, och var inbyggd i själva kvinnokroppens biologi. Så de kom, haltande och ömmande, till Berggasse 19, la sig på divanen, sa åt Freud att vara tyst och lyssna, och så började de tala. De talade om förlamade ben, andnöd, spasmer, värk här och där – kroppslig smärta som inte gick att lokalisera och förklara. Men, medan de talade om detta, berättade de också om sina liv; relationer, fantasier, kärlek, rädsla, vrede. Och det märkliga var, att detta berättande om det man kanske kan kalla själen, botade kroppen. För oss som läser Freuds fallbeskrivningar idag, tycks sambandet orsak-verkan ofta glasklart: det är klart att Dora förlorade talförmågan och fick andnöd när det fanns så många sunkiga familjehemligheter hon inte fick tala eller ens andas om. Och det är klart att hon fick rösten tillbaka när hon äntligen, liggande på divanen, fick berätta om pappans kärleksaffär med fru K, herr Ks tafsande, och om mamman som skyddade sig mot känslor och vetskap genom frenetiskt städande. 

Därför kan man också vända på resonemanget, och säga: om inte Dora och de andra legat på Freuds divan och uppfunnit talkuren, hade Maria Sveland inte kunnat spåra sin oro och sina hjärtklappningar till politiken, det gemensamma och delade. Då hade hon och vi inte kunnat se att även om ångesten bor och yttrar sig i min kropp, är dess källa ett jag som omfattar ett helt universum av erfarenheter, möten, andra människor. Då hade hon, och vi, fortfarande varit fångar i kroppens biologi, hänvisade till att våndas i tystnad och enskildhet. Psykoanalysen utgår från att människan kan göra sig begriplig för sig själv, genom att skapa och lyssna till sin egen berättelse. Jaget är förvisso inte herre i eget hus, det finns mycket om oss själva som vi aldrig kommer att förstå, men ingen annan vet bättre än du vem du är och varför du känner och handlar som du gör. Freud var ett barn av upplysningen, och hans teorier befriade människan till eget ansvar.

Moa Matthis

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".