Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.

Läs Jens Liljestrands text

Publicerat måndag 23 april 2012 kl 10.15

2009, samma år som tepartyrörelsen slog igenom i Amerika, var det en femtio år gammal bok som slog försäljningsrekord i USA. Författaren och filosofen Ayn Rands tegelstensroman Atlas Shrugged, eller som den heter på svenska: Och världen skälvde, handlar om tappra industrialister som bedriver ett hjältekrig mot en alltmer korrumperad och socialistisk stat: och 2009 sålde den en halv miljon exemplar i Amerika – en försäljningssiffra som hållit i sig sedan dess.

För Ayn Rand var välfärdsstaten den stora fienden – så som den på olika sätt växte fram både i Europa och USA efter andra världskriget. För femtio år sedan var hon en färgstark men ändå ganska marginaliserad figur men idag har hon en position som kanske är starkare än någonsin. Författaren Jens Liljestrand ska ge sin bild av hur det hänger ihop och han börjar tjugofem år tillbaka i tiden.

----------------------------------------------------------------------------

I filmen “Dirty Dancing” från 1987 figurerar den arrogante kyparen Robbie, som gör en av danstjejerna på pensionatet gravid. När han konfronteras av huvudpersonen, ”Baby”, visar det sig att han inte ens tänker hjälpa till att betala för en illegal abort. För att slippa ifrån sitt ansvar viftar han bara med en sliten pocketbok – ”The Fountainhead” av Ayn Rand – som han rekommenderar varmt. ”Some people count, some people don’t”, konstaterar han med ett flin och går i väg.

Filmen utspelas under början av 1960-talet men är alltså från 1987. Scenen är representativ för hur man då såg på den tidens Ayn Rand-entusiaster: som cyniska puckon som använde hennes filosofi för att rättfärdiga sitt själviska beteende. Men i grunden harmlösa i all sin läskighet, lite larviga, nästan komiska.

Exemplet visar hur Ayn Rand har lämnat ett bestående avtryck i den amerikanska populärkulturen: som någonting nördigt, slemmigt eller bara tidstypiskt. Men alltid där, i utkanten av historien.

Ayn Rand var en ryskjudisk amerikansk författare som levde 1905 och 1982. Hon lämnade förtrycket i Sovjetunionen för att leva i Amerika, som hon såg som det enda landet som motsvarade hennes ideal. Hon var influerad av såväl Nietzsche och Aristoteles som den klassiska liberalismen och förespråkade genom hela sitt liv obegränsad kapitalism, individualism och en heroisk, romantisk bild av människan. Själviskhet är för henne det enda rationella i en värld av slaveri och kollektivistisk självuppoffring. I konsekvens med detta är statens enda uppgift att stoppa dem som vill inkräkta på vår frihet. Polis, domstol och militär är de enda samhällsfunktionerna som behöver bekostas gemensamt – i övrigt får medborgarna klara sig själva.

Ayn Rands idéer populariserades främst genom två stora romaner, ”The Fountainhead” 1943 och ”Atlas Shrugged” 1957. De gav henne genast kultstatus i många intellektuella kretsar, och i New York samlade hon på 50-talet ett kotteri omkring sig, skämtsamt kallat ”The Collective”, kollektivet. I kretsen runt henne fanns bland annat Alan Greenspan, som senare skulle bli en av USA:s mest respekterade nationalekonomer och i nästan 20 år styrde den ekonomiska politiken i rollen som ordförande för centralbanken, Federal Reserve.

Men trots framgångarna var Ayn Rand under 60- och 70-talen inte mycket mer än en nischfigur, som mot slutet av sitt liv hade blivit allt mer isolerad. Hennes filosofi, som hon kallade objektivism, framstod ofta som dogmatisk – den som avvek från den rätta läran var ohjälpligt förtappad åt ondskan. Hennes till synes motstridiga ställningstaganden i offentligheten gjorde att hon inte var helt gångbar som politisk ledargestalt – hon var för aborträttigheter och motståndare till Vietnamkriget, samtidigt som hon avskydde det framväxande amerikanska välfärdssamhället och jämförde Kennedy med Hitler. Hon hatade förtryck och rasism, men visade bara förakt för Mahatma Gandhi. Hon hatade religion men krävde själv villkorslös dyrkan från sina anhängare.

Idag, 30 år efter sin död, är hon mer aktuell i det amerikanska politiska livet än kanske någonsin förr. Till viss del beror det på en enveten strävan hos Randianerna och objektivisterna, som tålmodigt har tryckt upp nyutgåvor av hennes böcker och skrifter och sett till att hennes budskap funnits tillgängligt. Bland annat delar man årligen ut hundratusentals gratisexemplar av hennes romaner till skolorna.

När en amerikansk bokklubb i en enkät frågade 5000 av sina medlemmar vilken bok som haft störst påverkan i ens liv, kom ”Atlas Shrugged” på andra plats, dock hästlängder efter Bibeln. En annan mätning har visat att var tredje amerikan har läst ”Atlas Shrugged”, de flesta i ungdomen. I likhet med ”Räddaren i nöden”, ”On the Road” eller ”Stäppvargen” slukar många hennes böcker under just de år då både självbilden och omvärldsuppfattningen är som mest formbar.

Intressant nog sprids Ayn Rands idéer också i många utvecklingsländer, särskilt i Indien, där hennes böcker säljer i stora volymer. Och i Sverige var det nog många som höjde på ögonbrynen när Centerpartiets nyvalda ordförande Annie Lööf utnämnde henne till en av 1900-talets största tänkare.

Men Ayn Rand har också fått en revival under senare tid på grund av samverkande politiska orsaker. Finanskrisen, som många trodde skulle leda till växande tvivel på kapitalismens möjligheter att skapa tillväxt och stabilitet, har tvärtom fått en växande skara att ifrågasätta statliga ingrepp i marknadsekonomin. USA:s och Europas skenande statsskulder passar perfekt in i objektivismens apokalyptiska vision om hur den västerländska civilisationen kollapsar under välfärdssamhällets förkrossande tyngd. Ur det perspektivet ska USA:s skenande underskott inte lösas med höjda skatter, inte ens ett återförande av Clintonårens relativa jämvikt mellan skattetryck och offentliga finanser. Nej, istället ska skatterna sänkas ytterligare och staten krympa till ett minimum, bortsett från militärapparaten.

Den högerpopulistiska Teaparty-rörelsen har framgångsrikt drivit det republikanska partiet högerut. Här är det religiösa och konservativa krafter – motståndare till preventivmedel och abort, till homosexuellas rättigheter och evolutionsteori – som förenas med den libertarianska falangens krav på minskat statligt inflytande. Med gemensamma krafter bekämpar man styggelser som vapenlagar, skattehöjningar och klimatpolitik. Under vårens primärvalssäsong har vi sett kandidaterna försöka övertrumfa varandra i kampen om högerflanken.

En ny bok, ”Ayn Rand Nation” av Gary Weiss, visar hur Ayn Rand, eller snarare de olika tolkningarna av hennes budskap, har kommit att bli en styrande kraft i radikaliseringen av den amerikanska högern. Till exempel har den unge kongressmannen Paul Ryan, som står bakom det republikanska budgetalternativet, sagt sig vara en anhängare av Ayn Rands idéer. Hans förslag för att få bukt med underskotten innebär drastiska nedskärningar som skulle rulla tillbaka generationer av socialpolitiska reformer.

President Barack Obama är i sammanhanget den perfekta skurken. Med sina massiva stimulanspaket och räddningsaktioner för såväl banker som bilindustri, förkroppsligar han den randianska skräckbilden av en socialistisk diktator i färd med att förstatliga hela det kapitalistiska systemet. Hans stora sjukvårdsreform – som för bara några år sedan sågs som en kompromisslösning mellan privat och offentligt – ses nu av många som det sista steget på vägen till totalt slaveri.

I höstens presidentval kommer Ayn Rand och hennes lära stå i centrum på ett sätt som saknar motstycke i amerikansk historia.

”Some people count, some people don’t”, säger killen i ”Dirty dancing”. Oavsett var man står politiskt får man nog räkna med Rand.

Jens Liljestrand

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".