Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.

Läs Karin Elfvings text

Publicerat onsdag 25 april 2012 kl 12.50

De finns över hela jordklotet, men på de flesta ställen kan du inte se dem för blotta ögat. Gränserna. Hundratusentals mil med osynliga linjer som löper över jordytan: ibland längs floder, hav och bergskedjor - ibland som lodräta streck genom områden där människor alltid strövat fritt tills någon bestämt sig för att fördela dessa områden mellan sig.

Människans fötter kallar vi vår serie om olika slags folkvandringar och på vägen finns alltid gränserna. De ser alltid olika ut: inte bara beroende på var du är, utan också på vem du är.

I november och december följde frilansjournalisten Karin Elfving med på en 900 mil lång resa, från Stockholm till Dakar i Västafrika, med musikerna Sousou och Maher Cissoko: alla har de tidigare rest många gånger mellan Stockholm och Dakar med flyg: men med bil blev det en resa som gav dem många anledningar att reflektera över vad en gräns är.

-----------------------------------------------------------------------------------

I november förra året körde jag och musikgruppen Sousou och Maher Cissoko bil från Stockholm till Dakar. Vi reste över åtta gränser – eller mellan två hem. Men vad är egentligen en gräns? Och vad påverkar människors upplevelse av dessa streck på världskartan?

I Europa var gränserna i det närmaste osynliga. Det var lätt att missa skyltarna med den gula ringen av stjärnor som visade att vi bytt EU-land. Bara mobiltelefonerna påminde oss när de pep till vartefter nya nät nåddes.

Sundet mellan kontinenterna Europa och Afrika var för oss den mest signifikativa gränsen under resan. Men den passerades märkligt nog utan byte av vare sig land eller mobilnät. På båda sidor om Gibraltar låg Spanien. Båtfärden tog oss från Algeciras på den iberiska halvön till Ceuta, en liten autonom spansk stad i norra Marocko.

Ingen av de Ceutabor jag träffar tycker att det är märkligt att Spanien har ett territorium på 18,5 kvadratkilometer mitt i Marocko. Alla gränser är ju resultat av politiska förhandlingar. Varför skulle då Ceutas gränser vara märkligare än till exempel Portugals? frågar de. Ceuta har åtminstone på 1600-talet valt att tillhöra Spanien. 

Gränser har väldigt olika betydelse beroende på vem som möter dem. För de afrikanska migranter som försöker ta sig in i fästning Europa är gränsen mellan Marocko och Ceuta högst påtaglig. För att hindra dem har muren mellan landområdena de senaste åren höjts och försetts med el. Eftersom muren nu är i det närmaste omöjlig att ta sig över försöker migranterna istället att runda den genom att med strömmarna driva in på Ceutas stränder.

Även för oss är passagen mellan Ceuta och Marocko den första gräns som tvingar oss att stanna upp. Men det är vår svenska bils överfart som kräver mest pappersarbete och kontroller. Passen blir däremot snabbt stämplade.

I Marocko reser vi någon vecka senare över den för många viktiga gränsen mot Västsahara. Men den syns inte, så är det egentligen en gräns? Det beror på vem man frågar. Eftersom den marockanska hållningen är att Västsahara är en del av Marocko görs allt för att gränsen ska framstå som totalt icke-existerande. I landskapet finns inget som utmärker den. Vi blir tvungna att titta på kartan för att konstatera att vi faktiskt åkt över den streckade linjen.

Att känslan av en gräns är kopplad till vilka resedokument man har tillgång till blir allt tydligare. Mitt i öknen på väg mot Mauretanien upptäcker vi plötsligt att båda våra giltiga körkort saknas. Med ens framstår den stundande gränsen som en svårforcerad barriär och timmarna av väntan på att passera blir alltmer nervbitande. Men våra pass är märkligt nog allt som krävs, inte ens vid tullen eller för den mauretanska bilförsäkringen efterfrågas våra körkort.

Svårare är det för den fransman vi möter på den marockanska sidan av gränsen. Han kommer inte vidare, eftersom han inte har skaffat visum till Mauretanien.  ”Som europé tänker man inte på sånt, det brukar ju bara vara att visa passet”, säger han. Men här finns inga lösningar, förutom den mauretanska ambassaden 2500 kilometer bort. Gränsen förblir en orubblig mur, liknande den som möter migranterna utan EU-visum i Ceuta.

Behöver vi överhuvudtaget gränser mellan länder? Yahya Rajel, en mauretansk historieberättare vi stöter på i Nouakchott menar att inte mycket skulle bli kvar av Mauretanien om man lyssnade på alla som tycker att landet ska delas upp. Det finns risker med att söka skillnader istället för att se likheter mellan människor, säger han.

Yahya Rajel har rest runt stora delar av Mauretanien och samlat in sagor och berättelser. När han läste en av de gamla sägnerna vid en berättarfestival kom en mongolisk berättare fram och upplyste honom om att en nästan identisk motsvarighet existerar i Mongoliet, ett land tusen mil bort med vilket Mauretanien har få historiska kopplingar. För Yahya Rajel är det ett bevis på att världen i själva verket är en liten by där vi alla liknar varandra. Ändå har man alltid hittat på olika skäl för att dra upp gränser, säger han. Tidigare delades regionerna utifrån religionstillhörighet; nu är det politik.

Ett av de tydligaste exemplen på det senare är nationsgränserna i Afrika. Vid Berlinkonferensen år 1884 drog de europeiska statscheferna upp gränser mellan kontinentens koloniserade landområden. Delningen mellan vårt slutmål Senegal och Gambia utgör en sådan historisk påminnelse. Den före detta engelska kolonin Gambia är en minimal tunga instucken i Senegal.  Språken som talas är desamma, med enda skillnad att låneorden är på engelska i Gambia och på franska i Senegal. Det visar på hur det invånare på olika sidor av en gräns har gemensamt ofta är av större betydelse än det som skiljer dem åt. Länkarna mellan människor är med andra ord viktigare än gränserna mellan länder.

Karin Elfving

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".