Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.

Läs Rolf Gustavssons text

Publicerat måndag 30 april 2012 kl 12.01

Det vi ser nu i EU är systemets fullständiga kollaps, ekonomiskt och politiskt. Ja, den franske historikern och demografen Emmanuel Todd, som bland annat blev känd för att redan på mitten av 1970-talet förutse Sovjets kollaps, han skrädde inte orden när jag träffade honom tidigare i år. Todd varnade för att nationalismen i Europa håller på att återfödas, att de ekonomiska och sociala klyftorna mellan och inom länderna blir allt större, och att själva demokratin är i hotad. Utvecklingen i Grekland kan, menade Todd, ge en föraning om vad som kommer hända. Dystert, alltså, om får tro Emmanuel Todd. Idag inleder vi vår serie Samtal: Europa, och vi gör det i moll. När vi bad Rolf Gustavsson, som under flera decennier följt det europeiska samarbetet, att delta, ville han uppmärksamma en röst från andra sidan atlanten: Walter Laqueur, historiker och författare till flera böcker om ett Europa i kris.

--------------------------------------------------------------------------------------------------

Håller Europa på att förvandlas till ett historiskt museum? Blir det ett slags Disneyland dit välbärgade turister från Kina och Indien beger sig för att titta på resterna av den gamla kontinent som en gång styrde världen? Guiderna kan berätta om den civilisation som gav världen Shakespeare, Beethoven, välfärdssamhället och en massa andra fina saker.

Den här provokativa spekulationen gjordes för drygt fem år sedan – alltså före finanskrisen – av historikern Walter Laqueur i en bok med den lika provokativa titeln ”Europas sista dagar”med underrubriken ”dödsruna över en gamma kontinent”.

Walter Laqueur är själv en gammal man, idag över 90 år, född i dåvarande Breslau, idag polska Wroclaw, och uppvuxen under den tyska Weimar-republiken. Han emigrerade till det brittiskt styrda Palestina medan föräldrarna som stannade kvar i Tyskland gick under i Förintelsen. På 1950-talet lämnade Laqueur Israel och gjorde akademisk karriär i USA och Storbritannien.

Man kan ogilla Walter Laqueurs konservativa åsikter och man kan reta sig på hans provocerande påståenden. Men det vore oklokt att bara försöka vifta bort honom som kverulerande gammal gubbe med obekväma åsikter som till råga på allt är verksam i USA. Han är nämligen en tränad historiker med blick för de stora perspektiven och han har gedigen kunskap om förhållandena i Europa.

Det märks även i hans senaste bok där han följer upp sina tidigare teser om krisen i Europa. Den heter helt följdriktigt ”Efter fallet” med underrubriken ”slutet för den europeiska drömmen och en kontinents sönderfall”.  Han tror inte att Europa kan mjuklanda när den nuvarande krisen är över.

Idag är Walter Laqueur långtifrån ensam om att göra pessimistiska profetior om Europas framtid. Men när han kom ut med ”Europas sista dagar” för fem år sedan så var han en udda, avvikande röst. Då levde fortfarande förhoppningarna om att Europa höll på att bli en förebild för världen. Den mjuka supermakten som erbjöd ett attraktivt alternativ till det brutala USA som styrdes av George W Bush och Donald Rumsfield. Visserligen hade EU gått igenom en svår konstitutionell kris, men en nystart var på väg genom att Angela Merkels tog initiativet, ivrigt påhejad av den nye franska presidenten Nicolas Sarkozy. Lösningen blev så småningom Lissabonfördraget som förväntades vitalisera EU. De första tecknen på en finanskris i USA såg man i Europa som ett lokalt problem på den amerikanska bostadsmarknaden.

I detta läge vågade alltså Walter Laqueur framträda som dissident och hans huvudargument var demografiskt. Europa visade tecken på dramatiskt minskande folkmängd samtidigt som integrationen av invandrare fungerade dåligt. Icke minst invandringen från muslimska länder framställde han som ett stort problem eftersom den inte till en del var svår att integrera. Detta alltså vid en tidpunkt då den populistiska, antimuslimska agitationen ännu inte blivit politisk vardag i Europa.

I sin nya bok breddar Laqueur perspektivet genom att bland annat ta upp finanskrisens efterverkningar och Europas misslyckade försök att spela en framträdande utrikespolitisk roll, framför allt i förhållande till det omedelbara grannskapet, i förhållande till Ryssland, Turkiet, Mellanöstern och Nordafrika. Även ekonomiskt och utrikespolitiskt framställer han Europa som svagt och inkompetent.

Jag läser Laqueurs analyser med mycket blandade känslor. Här finns punkter där han uppenbarligen är närmast besatt av några fixa idéer, som den ganska ensidiga synen på islam som ett problem. Men samtidigt briljerar han med sina insiktsfulla historiska och strategiska perspektiv på Europa. Och det vore synd om hans fixa idéer helt skulle överskugga diskussionen om vad han har att säga i stort.

För det är naturligtvis ett mycket obekvämt och impopulärt budskap han kommer med när han förutser att drömmen om Europa håller på att förvandlas till en långsam sömngångaraktig vilsen vandring mot sönderfall.

Personligen skulle jag gärna vilja påstå att Walter Laqueur har fel i sin spekulation. Men jag kan för ögonblicket inte se några starka motkrafter som skulle ge impulserna till att vända trenderna. Den hoppfulle får nöja sig med den slitna klyschan att Europa går framåt genom kriser.

 Rolf Gustavsson

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".