Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.

Läs Waldemar Ingdahls text

Publicerat fredag 4 maj 2012 kl 16.51

Kanske är det fel att tala om Robert B. Reich som en nittonhundratalstänkare. Så sent som 2008 utnämnde Wall Street Journal honom till en av de tio mest inflytelserika tänkarna i affärsvärlden.

What’s the problem with the Economy? Let me connect the dots and show you the big picture, in less than 2 minutes 15 seconds.

Idag kan du se Robert Reich i flera korta reklamfilmer på YouTube – producerade av den progressiva organisationen Move On. Filmer där Reich hävdar att den amerikanska krisen beror på att de allra rikaste under senare år ökat sina inkomster kraftigt, samtidigt som de betalat allt mindre skatt.

När vi nu tar upp Reich i vår serie Guru om nittonhundratalstänkare och deras eventuella betydelse för samtiden – är det inte Reichs analyser av den pågående ekonomiska krisen det handlar om, utan om vad Reich skrev innan kriserna tog sin början. Det handlar om en bok som publicerades 1991 och som gjorde anspråk på att dra upp riktlinjerna för 2000-talets arbetsmarknadspolitik. Waldemar Ingdahl är vetenskapsjournalist.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------

”De sa ju att jag alltid skulle ha jobb som civilingenjör”. Kommentaren fälldes under IT-kraschen och illustrerade mångas frustration. Som högutbildad skulle man ju vara skyddad från de lågutbildades arbetslöshet, inte minst efter de stora satsningarna på IT och högre utbildning på 90-talet. Kunskap skulle löna sig.

Se till att ha en gedigen utbildning och du kommer att få jobb. Det var budskapet i den inflytelserika boken Arbetets marknad inför 2000-talet. Boken skrevs av ekonomigurun vid Harvard, Robert Reich. Han fick sedan tillfälle att sätta sina idéer i praktiken, som USA:s arbetsmarknadsminister mellan 1993 till 1997.

Det är, menade Reich, befolkningens färdigheter och utbildning som bestämmer landets plats i den globala ekonomin. Pengar, teknik och idéer flyter över gränserna. Tillverkningsindustrin flyttar jobben dit de blir bäst och billigast utförda. Reich råder industriländerna att hålla kvar vid progressiva skatter, ge möjlighet åt alla att bli kunskapsarbetare genom att investera i utbildning, och inrätta hjälpprogram för de långtidsfattiga. Vi ska inte konkurrera med låga löner, var Reichs lösning.

Reich delade in arbetsmarknaden i tre kategorier: rutinarbeten inom produktionen, personliga serviceyrken och symbolanalytiska serviceyrken. Symbolanalytikerna är kunskapsarbetare med långa utbildningar som ingenjörer, ekonomer, jurister, läkare, programmerare, kulturarbetare och forskare. Kunskapsarbetarna klarar sig bäst på världens integrerade marknad, eftersom de inte är bundna till platsen.

Som varje guru så satte Reich ord på en utveckling som egentligen redan hade börjat. Budskapet i boken Arbetets marknad inför 2000-talet var bekant för dem som utformade dåtidens närings- och utbildningspolitik. Boken bekräftade deras uppfattningar och verkade erbjuda tydliga lösningar för problemen på arbetsmarknaden när industrin föll ifrån i väst.

Dagens politik förväntas ge gynnsamma förutsättningar för investeringar, förbättra infrastrukturen och höja arbetskraftens kompetens. Universitetet har gått från att vara ett tillhåll för eliten till att bli dagens utbildningsfabriker. För drygt femtio år sedan hade Uppsala universitet 3500 studenter. Idag har det 22600. Antalet högskolor och utbildningslinjer har mångdubblats.

Men inte alla sorters kunskapsarbetare efterfrågas på arbetsmarknaden. Tvärtom kan det vara svårt för många specialiseringar att hitta matchande jobb. Antalet disputerade har aldrig varit högre, men vart tar de vägen?

De flesta utexaminerade från prestigefyllda utbildningar får i slutändan anställningar eller forskartjänster. Men först vid en ålder då deras föregångare sedan länge var väletablerade. För dem som inte får jobb väntar ett överkvalificerat utanförskap. Ofta med mycket höga studieskulder. 

Högt utbildade kunskapsarbetare med höga studieskulder ställer förstås högre löneanspråk. Det leder till att kostnaden för kunskapsarbetare ökar. Då vill organisationer spara in på dem. Erfarenhet och aktuella kunskaper är viktiga, men bara till en viss gräns. Fabriksarbetare har redan rationaliserats hårt, så de som fortfarande finns kvar kan vara mer säkra på sina jobb.

Det talas om ökade klyftor i samhället, men även kunskapsarbetarna utsätts för samma press som fordonsmontörer och lokalvårdare. Även kunskapsarbetarnas uppgifter kan förenklas, standardiseras och automatiseras. Automatisering och utflyttning minskar antalet arbetstillfällen och inkomstnivåerna även för kunskapsarbetare. Analys av röntgen och datortomografi kan lika gärna göras i Indien. Allt bättre mjukvara kan rationalisera bort revisorn eller göra produktdesignen. Den förbryllade arbetslöse ingenjören hänvisades åter till skolbänken för att omskola sig.

En specialisering riskerar att åldras snabbt och lämnar överkvalificerade, tidigare högt betalda, individer arbetslösa. Individen vill ha allmängiltiga kunskaper för att vara anställningsbar. Arbetsgivare söker specialister och är inte beredda att betala kostnaden för utbildningen.

Kunskapsarbetarna har haft svårt att bli entreprenörer. Reich förordade höga skatter på arbete, snarare än på konsumtion, då kunskapsarbetarnas säkra jobb skulle fylla statskassorna med skattepengar. Men kombinationen av fler regleringar och krav på specialisering gjorde kunskapsarbetarna för dyra att anlita för mindre företag.

Robert Reich identifierade förändringarna som en del av produktionen, men marknadsekonomin ger snabba ekonomiska och tekniska svängningar som förändrar mycket mer än bara vårt sätt att producera. Det är hela vårt sätt att leva och tänka som gång på gång måste anpassas för att hålla oss i takt med omvärlden. Reich såg sin samtid på 90-talet gå från den traditionella livstidsanställningen- linjeorganisationen- till det flexibla arbetet; matrisorganisationen, projektarbetsformen och möjligheten att arbeta hemifrån. Nu ersätts organisationen av projekt där medarbetarna inte sitter på samma ställe och endast är inne under kort tid på frilansbasis. Den globala daglönaren är här, obunden av både plats och organisation. Utmaningen kräver nya svar från samhället. Det räcker inte att bara bygga ut befintliga institutioner.

Waldemar Ingdahl

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".