Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.

Dan Jönssons text

Publicerat måndag 20 augusti 2012 kl 12.05

Vi ska återvända till det Europa där Caryl Churchills pjäs om de sju judiska barnen börjar – men ur ett annat perspektiv. I våras inledde vi på OBS en serie OBS med korta nedslag på olika platser som på ett eller annat sätt säger något om vad det är att vara europé – det är en serie som ska fortsätta under hösten: vi börjar med att följa med Dan Jönsson till Europas kanske mest ökända plats.

Det bor fortfarande folk i Auschwitz. På rälsen vid Judenrampe, avlastningsperrongen där de första fångtransporterna slutade, står en rostig godsvagn och på stegbrädorna har folk lagt stenar med små minnesord. Precis intill ligger en rad med villor, de flesta gamla, men en av dem verkar faktiskt nästan nybyggd. I rabatterna blommar rosor, på gräsmattan står en gungställning. Bakom trädgården, på andra sidan fältet, ser man porten till Birkenau. Kanske vänjer man sig till och med vid en sådan köksutsikt.

Det värsta med Auschwitz är egentligen inte allt det monstruösa. Inte gaskamrarnas ruiner, inte Birkenaus primitiva träbaracker. Inte drivorna med glasögon och människohår inne på museet, inte dödsmuren där fångarna arkebuserades. Nej – det värsta med Auschwitz är den fruktansvärda normalitet som ramar in allt detta barbari. Huvudlägrets prydliga, gedigna stenfasader, gatorna med sina trottoarer, de präntade ordningsreglerna på barackväggen, de rostiga järnvägsspåren. Den omsorgsfulla, man frestas nästan säga samvetsgranna dokumenteringen av alla vidrigheter.

I Auschwitz är det inte det omänskliga, utan det mänskliga som förskräcker. I Auschwitz inser man, om inte förr, att de som är mest lika oss själva inte är offren, utan förövarna. Offren, med sina utmärglade kroppar och randiga uniformer, har för länge sen berövats alla mänskliga drag. De har passerat gränsen, blivit främmande varelser. Det är i förövarna, de nazistiska bödlarna vi känner igen vår egen vardagliga längtan efter ordning och renlighet och effektivitet och, tja… helt enkelt: ett bekvämt liv.

Auschwitz är en evig kniv i ryggen på det moderna Europa. Det är rationalismens hämnd på upplysningen, civilisationens hämnd på humanismen. Men det är också en av alla slutstationerna på den europeiska kulturens räls, ett av många stickspår. Det ligger där det ligger. Vi måste vänja oss vid utsikten.


Dan Jönsson

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".