Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.

Läs Julia Pennlerts text

Publicerat tisdag 21 augusti 2012 kl 10.16

Det är en fantastisk syn som möter den som tar promenaden genom skogen, ner till havet, långt ute på Kullaberg i Skåne. Nimis kallas de, de höga torn av drivved som var det konstnären Lars Vilks var mest känd för innan han började göra rondellhundar och sådant. Den som klättrar igenom detta komplex av torn och broar kommer ner på stranden där en annan skulptur ligger och väntar: byggd av sten och betong, och vissa av stenarna är märkta, med enstaka ord.

Arx är inte bara en skulptur; den är också beviset för att Lars Vilks är en författare. Vilks kallar nämligen Arx för en bok, och den är utgiven på förlag, med eget ISDN-nummer och allt. Men om Arx när den byggdes för snart 20 år sedan, främst var en lek med vem som har rätt att kalla sig författare, kommer den kanske med tiden att bli en symbol för vad en bok en gång var. Ett fast föremål som bara finns på en plats i taget.

I dag och i morgon ska vi på OBS reflektera över vad som händer med författarna och läsarna, med när tjockeboken är på väg bort, och de digitala e-böckerna kommer istället. Vi ska höra Anders Mildner ge sin syn på det framtida läsandet, men först litteraturforskaren Julia Pennlert om hur den digitala tekniken påverkar författarrollen.

Enligt Svenska Akademiens ordbok är en författare en ”person som gjort sig känd genom författande eller mer eller mindre yrkesmässigt ägnar sig åt att författa.”

Definitionen väcker frågor. Hur känd måste en person vara för att kunna kalla sig författare? Och i vilket sammanhang måste han eller hon vara känd?

Svenska Akademiens ordbok betonar det yrkesmässiga i författarrollen. Den ansluter sig därmed till den litteraturhistoriska förståelsen av begreppet, nämligen att författaren föds när det uppstår en marknad för litteratur och en möjlighet att utöva skrivandet som yrke.

Men långt ifrån alla författare, inte ens de mest kritikerrosade, tjänar i dag tillräckligt mycket på sina böcker för att kunna försörja sig på dem.

Därför föreslår Sveriges författarförbund en något annorlunda definition än Svenska Akademiens ordbok. Författarförbundet menar att en författare är någon som ”offentliggjort texter av konstnärligt eller vetenskapligt värde” och vars produktion till omfånget motsvarar minst ”två verk”. Men vad är konstnärligt och vetenskapligt värde? Och är det så enkelt att avgöra vad som kan räknas som två verk? Säg att någon gett ut fem romaner på eget förlag eller publicerat hundratals dikter på en poesisajt som Poeter.se? Borde de få bli medlemmar i Författarförbundet?

Inte ens författarna själva verkar vara överens om en definition. I en enkät i tidningen Svensk Bokhandel för några år sedan fick den dåvarande ordföranden för Sveriges författarförbund, Mats Söderlund, frågan: Vem är författare? ”Det är en klockren samvetsfråga, man får kalla sig författare i samma ögonblick som man själv känner att det är sant”, svarade han. Ingenting om antalet verk eller att skrivandet ska vara ett yrke, med andra ord.

Och idén om att alla kan vara författare förstärks just nu av att den digitala tekniken som gör det möjligt för vem som helst att publicera sig i tryckt form eller på internet.

Låt mig ta ett exempel. Den svenska poesisajten Poeter.se är en i raden av populära skrivarsajter på nätet. Den har idag över 30 000 medlemmar och det publiceras i snitt 300 dikter om dagen på sajten. På Poeter.se kan medlemmarna samtidigt vara läsare, kritiker och författare. Rollerna smälter alltså samman vilket är typiskt för svenska skrivarsajter. Och det blir därför extra svårt att nå fram till en enkel definition av författarrollen.

En stor del av poeterna på sajten har dessutom med råge nått upp till kravet om en produktion omfattande två verk. Det krav som Författarförbundet har satt upp för medlemskap.

Men vem är då författare enligt onlinepoeterna själva? Inte heller här är man överens om vem som är poet. I diskussionstråden ”Vem fan är poet” föreslås en rad olika definitioner. Någon menar att man helt enkelt känner att man är poet – en tanke inte helt olik den romantiska författarrollen, då författandet närmast kunde liknas med ett själsligt tillstånd.

Någon annan menar att alla som skriver är poeter. Ett tredje förslag är att en poet är någon som har gett ut diktsamling. Men i dag kan ju vem som helst ge ut en diktsamling antingen som pappersbok eller e-bok, eller som en virtuell bok på någon av de svenska skrivarsajterna.

Frågan kvarstår alltså: vem är egentligen författare? Klart är att författarbegreppet under 2000-talet pekar mot en praktik, det skönlitterära skrivandet, snarare än en särskild yrkesbeteckning. 

Att vara författare är för många i dag en bisyssla, en livsstil eller en fjäder i hatten. Begreppet innefattar en mängd olika personer med helt olika relationer till skrivandet, alltifrån nätpoeter till bästsäljande deckarförfattare via kritikerrosade essäister. 

Och vem som ska kallas författare kommer att diskuteras flitigt i framtiden. Jag tror att begreppet i viss mån kommer att ersättas av skrivande, diktande, bloggande och så vidare. Och det är möjligt att begreppet författare bara kommer att beskriva de som finns utgivna på de etablerade förlagen och som uppmärksammas av de stora kultursidorna.

Men oavsett vem vi väljer att kalla författare, återstår det verkligt stora problemet: att någon hittar just min text och sedan, att någon faktiskt läser den.

Julia Pennlert

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".