Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.

Läs Anders Mildners text

Publicerat tisdag 21 augusti 2012 kl 10.19

Något de flesta av oss gör, i större eller mindre utsträckning: det är att läsa. Hur påverkas läsandet av den digitala publiceringen av böcker? Frilansjournalisten Anders Mildner, som under många år skrivit om sociala medier, ska ge oss ett framtidsscenarie.

Sakta, sakta har eboken börjat ta fart i Sverige. Allt fler läser, allt fler köper. Utvecklingen påverkar förlagen, bokhandlarna och författarna. Men betyder den någonting för läsningen?

Vi har i dag två typer av läsning. Den ena sker i tysthet, gärna också i avskildhet. Man går undan med sin bok, glider in i en egen värld.

Den andra sortens läsning sker inför en publik. Vi läser högt för varandra.

Detta är den äldsta sortens läsning. Grekiska och latinska texter skrevs en gång utan mellanslag mellan orden. Ni har nog sett dem, rad efter rad med stora bokstäver som tillsammans bildar en enda lång ogenomtränglig och oöverskådlig textmassa. Den som skulle läsa dessa texter var tvungen att långsamt ljuda fram orden för att förstå dem. Att läsa, det var att tala.

Men alla kunde eller fick inte tala. Vissa munkar hade till exempel avgett tysthetslöften. Alltså började de sätta punkter mellan varje ord, så att texterna gick att läsa utan att ljuda.

Där någonstans inleddes skiftet från det muntliga och kollektiva till det tysta och individuella, som nu sedan lång tid tillbaka står för den största delen av läsningen.

Men högläsningen dröjde sig ändå kvar – i skolorna, i kyrkorna och i hemmen. Den blev ett bestående inslag i vår pedagogik.

Om vi ur historiskt perspektiv pratar om läsning som delad erfarenhet, är det just denna passiva högläsning som vi hittills har fått nöja oss med – där en person läser högt inför andra, som sitter stilla och lyssnar.

Vad eboken kan förändra är just passiviteten. När boken kopplas samman med internet kan första steget tas mot en läsandekultur som istället för passivitet bygger på delaktighet. 

Vi kommer antagligen inte bara att läsa tillsammans, utan också dela med oss vad vi läser, i realtid.

Vi kommer att dela anteckningar, textsnuttar och hela böcker med varandra, på samma sätt som vi i dag skickar låtlistor och tidningstexter kors och tvärs.

Skillnaden mellan hur vi läser en webbsida och en bok – och den är ju jättestor i dag – börjar alltså suddas ut när boken tar steget in i den digitala världen. Och vi glömmer det ibland, men vi har ju redan etablerat formen för den här typen av social läsning i våra nätvanor. Vi har bara inte applicerat den på böckerna ännu.

För att vi ska kunna göra det måste eböckerna bli mer bollbara än de är i dag. Den sociala utvecklingen förutsätter att böckerna i viss mån blir möjliga att remixa, det vill säga att läsarna tillåts dela texterna med varandra och att de kan klippa och klistra och addera ny betydelse till verken.

Man skulle kunna säga att vi har ett fokusskifte framför oss, där vi går från den traditionella synen på boken som ett avslutat och färdigt verk, till ett nytt synsätt där vi allt mer intresserar oss för läsandeprocessen i sig – och vad som händer mellan flera olika personer som läser en bok samtidigt och diskuterar den. Ett sådant fokusskifte är intressant också eftersom det så tydligt skulle öppna för massor av nytänkande när det gäller interaktionen mellan författarna och publiken.

Vill vi då göra detta? Vill vi skapa ett annat sorts läsande än dagens? Vill vi vara sociala medan vi läser? Vissa kommer att svara nej på dessa frågor. Andra kommer nog att upptäcka att deras beteende förändras utan att de planerat det.

När musiktjänsten Spotify för ett tag sedan kopplades till Facebook, så att ens vänner där kan se precis vilka låtar man spelar, var det många som instinktivt ryggade tillbaka. Att avslöja sin musiksmak upplevdes som lite väl privat.

Men redan efter bara några månader hade det som från början kändes så otänkbart förvandlats till norm för det stora flertalet.

Det är klart att liknande automatiseringar kommer även för böckerna. Så fort du startar din läsplatta, meddelar du kanske också omvärlden vad du läser och exakt var du är i texten just nu.

Låter det främmande? Ja, kanske. Men antagligen kommer vi att ha personliga skäl att vilja vara transparenta med vår läsning. Litteratur är starkt identitetsskapande. Genom att göra både våra litteraturval och våra tankar om böckerna offentliga, kommer vi mer exakt att kunna berätta för omvärlden vilka vi är innerst inne.

Och då har vi ju plötsligt fått ännu mer att prata om.

Anders Mildner

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".