Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.

Läs Helena Granströms text

Publicerat tisdag 28 augusti 2012 kl 10.02

I sin bok Clash of Civilizations refererar Samuel P Huntingtons bok också till många andra tänkare som sysslat med olika former av makrohistoria. En av dem var tysken Oswald Spengler, som för snart 100 år sedan skrev sin stora bok om västerlandets undergång och där finns det många idéer som känns igen hos Huntington: som att de olika kulturer som går att identifiera i världshistorien bäst förstås som åtskilda fenomen. Så här tänkte författaren och matematikern Helena Granström kring Oswald Spengler i mars, i OBS serie ”Guru då, död idag?”

Hur mycket har samhället i vår del av världen förändrats sedan 1900-talets början? I viss mening, kanske inte alls: nu som då är teknikoptimismen och framstegstanken, synen på historien som en linjär process, grundläggande förutsättningar för den västerländska kulturen. Nu som då är samhället uppbyggt kring ett förnekande av fysiska begränsningar och en föreställning om den egna kulturens upphöjda särart.

När den tyske filosofen Oswald Spengler år 1918 ifrågasatte samtliga av dessa idéer, väckte det dåtidens indignation. Men kanske är Spenglers teser särskilt provocerande – och relevanta – just nu, i en tid då vi gör vårt bästa för att förtränga tecknen på civilisationens ändlighet, då teknik och ekonomi är de enda sanna ideologierna, och då idén om västerländsk överlägsenhet utgör grundval för krigföring i andra delar av världen.

En av de centrala tankegångarna i Spenglers tvåbandsverk Västerlandets undergång, vars inledande del utkom vid första världskrigets slut, är att historien inte är en linjär process som sker globalt, på mänsklighetens nivå. Spengler betraktade istället historien som en uppsättning olika lokala och cykliska förlopp, där egenartade kulturer uppstår och dör, med lite utöver sin förgänglighet gemensamt. Antikens Pytagoras och barockens Descartes kan ur Spenglers perspektiv förstås som samtidiga, eftersom de uppträder under likartade skeden i sina respektive kulturers utveckling. Att däremot betrakta den mer sentida tänkaren som arvtagare till sin antika föregångare är enligt Spengler felaktigt, eftersom antik och västerländsk kultur är väsensskilda i sin förståelse av världen.

Varje enskild kulturs livscykel kan, enligt Spengler, jämföras med den hos en biologisk varelse, och två kulturer är olika i minst lika hög grad som två individer är det. I Spenglers utforskande av dessa skillnader intar matematiken en central roll. En kulturs taluppfattning är, menade Spengler, ett uttryck för dess världsbild, på samma sätt som konst, stadsbyggnad eller berättarteknik. Den euklidiska geometrin är centrerad kring mätbara storheter, och gestaltar antikens konkreta och nuorienterade världsbild, medan den västerländska kulturens verklighetsuppfattning återspeglas i matematiska begrepp som gränsvärde, mångdimensionella rum och irrationella tal. Antikens världsbild präglades av ändlighet – den västerländska kulturen bärs upp av idén om oändlighet, om en frånvaro av såväl rumsliga som materiella begränsningar.

Genom att tolka matematikens begreppsvärld metaforiskt, föregrep Spengler den relativism som senare växte sig stark. Vetenskapen, menade han, består av kulturspecifika arbetshypoteser snarare än absoluta sanningar, och som redskap för att tyda och förstå det sammanhang som frambringat den, är den otillräcklig. Matematik och naturvetenskap har förmågan att beskriva det beständiga – eviga naturlagar och döda objekt – men misslyckas med att nå bortom det; de kan hantera ting, men inte skeenden, repeterbara fall, men aldrig unika händelser. Spengler skriver att ”[b]ara det livlösa kan räknas, mätas, analyseras – och det levande enbart om man bortser från just det som lever.”

Kulturens sena skede, dess ålderdom, kallas av Spengler civilisation, och innebär en utarmning av alla kulturella uttryck. I detta skede skapas inte längre några stora konstverk och inga banbrytande upptäckter sker – istället dominerar just den flackhet och förstelning som Spengler anser känneteckna en strikt materialistisk eller vetenskaplig världsbild. Denna den levande kulturens andliga stagnation tematiseras i en senare skrift, Människan och tekniken. Spengler beskriver här ett samhälle där ”allt organiskt dukar under för organisationen”, där ingen längre kan ”se ett vattenfall, utan att i tankarna omsätta det i elektrisk kraft”. Det är en värld där såväl levande som icke-levande har gjorts till nytta, kapital, resurs.

Spenglers blick på tekniken är kritisk: det är inte sant, menar han, att tekniken är arbetsbesparande, då ”varje ny uppfinning innehåller [...] nödvändigheten av nya [...], varje triumf över naturen eggar till ännu större”. Det är heller inte möjligt att förutse verkan av en teknisk ”vinning”; nya, lovande innovationer kan visa sig besitta potentialen att ”förstöra livsvillkoren för hela länder”. Spengler behandlar tekniken som en världsåskådning, snarare än en summa av tillämpningar, och konstaterar att dess inre dynamik har gjort människan till ”slav under sin skapelse”, tvingad att ”löpa framåt på dess bana”.

Spenglers filosofi förknippas ofta med nationalsocialismens framväxt i Tyskland, och onekligen kan en hierarkisk människosyn återfinnas i hans texter. Han rör sig också med ett rasbegrepp som, om än tydligt åtskilt från nazismens biologiska idé om ras, är klart problematiskt. Det hierarkiska tänkandet intar dock aldrig någon verkligt central roll i Spenglers teorier, som tvärtom kan förstås som ett försvar för det som inte går att rangordna, kvantifiera eller dominera. Utifrån denna, djupt radikala, utgångspunkt, erbjuder Spengler en klarsyn kring vår samtid som snart sagt ingen samtida röst förmår att motsvara.

Helena Granström

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".