Läs Jan-Olof Nilssons text
Nu ska vi vidare till grannländerna Kina och Japan. Förra veckan berättade Anette Masui om det nyval som väntas utlysas i Japan i höst. Även Kina står inför ett omfattande personskifte vid makten. Och kanske är det en bakomliggande orsak till de spänningar som åter har byggts upp mellan länderna. Det handlar om ögruppen Diaoyu, eller Senkaku som den heter på japanska. En ögrupp som har varit japansk i drygt hundra år, men till vilken också Kina hävdar sin rätt, både av geografiska och historiska skäl. Men efter de senaste veckornas rapporter om anti-japanska demonstrationer runt om i Kina, har det plötsligt blivit tyst. Betyder det att den uppblossande nationalismen har lagt sig? Jan-Olof Nilsson arbetar som universitetslektor i Lund och Shanghai.
Bara ett stenkast från där jag bor i Shanghai fick en japansk man en skål brännhet nudelsoppa hälld över sig. Detta samtidigt som kineser attackerade japanska bilar och varuhus. Myndigheterna kontrollerade demonstrationerna mestadels på avstånd, protesterna var klart sanktionerade. Förra veckan tystnade dock folkmassorna på gatorna – domaren hade blåst i pipan – i Kina blir makten ängslig när massorna spontat kommer samman.
Med detta inte sagt att det blivit helt tyst. Tvärtom. De anti-japanska strömningarna tar sig flera andra uttryck. Peking har t ex gått ut med restriktioner när det gäller tryckning av japanska böcker. Inför den stundande månfestivalen, där ett speciellt bakverk är lika självklart som vår julskinka, kan man på en del håll köpa månkakor med spritsade texter som t ex ”Ner med lilla Japan” eller ”Hata lilla Japan. Japan är lilleputtlandet ur Gulliverdrakens perspektiv. När man går till den kinesiska motsvarigheten till Google, Baidu, möts man av en kinesisk flagga uppsatt på en av öarna och Baidu har också skapat ett virtuellt Diaoyu där över 1 miljon Kineser placerat landets flagga. Och i Nanjing har man offentliga happenings där nästintill nakna kvinnokroppar målas med ögruppen och kinesisk flagga. Och så har spelet ”Försvara Diaoyu” lanserats för iPad. Exemplen på den nationella mobiliseringen är både otaliga och obehagliga.
Protesterna kan onekligen ses som en del av en allt starkare nationalism i Kina. Det ligger hos flertalet kineser en stolthet i att vara kines, som ytterligare förstärkts nu när Kina åter är en av världens stormakter. Jag har ofta förvånats över hur denna patriotism mycket snabbt ger sig till känna. När mina studenter i Shanghai ena stunden i seminarierummmet framför synnerligen kritiska synpunkter på hur landet styrs kan de i nästa stund uttrycka mycket starka känslor för nationen. Stat och nation är inte ett och samma. Men kanske använder staten nu nationalismen för att leda uppmärksamheten bort från de interna stridigheterna inför det stundande maktskiftet och den alltmer utbredda korruptionen.
Men det finns också kritiker i landet. Det är endast en minoritet av kineserna som deltar i demonstrationerna. En av kritikerna utpekad hjälte är pekingbon Li Zhao, som var på väg att delta i demonstrationerna. Men när han såg hur mobben angrep japanska bilar med tillhyggen ställde han sig vid avfartsvägen till området med en skylt som varnade alla med japanska bilar att köra in. När bilden publicerades på internet cirkulerade den snabbt bland 100 000-tals mikrobloggare.
Konflikten om öarna kommer troligtvis, och förhoppningsvis, att snart få sin politiska lösning. Kina och Japan är alldeles för beroende av varandra ekonomiskt för att konflikten ska drivas för långt. Kina är Japans viktigaste handelspartner och Japan Kinas näst största. Det kanske mest oroväckande i hela situationen är de stämningar som konflikten skapar, och spär på. Också i Japan har det hållits demonstrationer, och en redan stark nationalistisk höger har fått ytterligare ammunition. Vi ska som sagt inte bortse ifrån att det sker ett omfattande personskifte vid makten i Kina i höst, och att det stundar nyval i Japan. Kanske har de rätt som spekulerat i att konflikten är iscensatt av de båda länderna för inrikespolitiska syften – en yttre fiende enar landet, och stärker den rådande politiska makten. Om det hela nu är en teater är det ett mycket farligt skådespel som har iscensatts.
Jan-Olof Nilsson
