Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.

Henrik Chetan Aspengren: Hur du blir svinrik i Asien

Publicerat onsdag 5 juni 2013 kl 16.51

Ur Obs måndagen den 10 juni 2013

En tidig fredagskväll i Delhi promenerar jag från det välbärgade området Jor Bagh till det lika välbärgade området Chanakya Puri. Det är en kyligt, sexton sjutton grader på sin höjd, trafiken står stilla, inte ens rikshorna kan ta sig fram. I baksätet på leasade familjebilar med skyddsplasten kvar över sätena leker barn klapplekar eller spelar spel på sina mobiltelefoner.

Efter fem minuter passerar jag den första bilen i miljonkronorsklassen. Efter ytterligare några minuter ser jag två till i samma prisklass. När jag når fram till mina vänners hus efter en dryg halvtimmes promenad har jag räknat till fler lyxbilar än jag sett passera på flera månader hemma i Solna.

Att det går att bli rik bara man jobbar hårt, är lika delar gatusmart som salongsvan, skapar rätt kontakter och tar för sig, har blivit en viktig del i berättelsen om det nya Indien, liksom om Asien i stort. Det är ett budskap som dagligen förmedlas genom indiska radio- och tv-program, livsstilsmagasin och landets filmindustri. 2000-talets Indien får inte nog av sina nyblivna dollarmiljonärer.

Särskilt fascinerar de indiska entreprenörerna. De har sedan mitten av 1990-talet förts fram som en motbild till föreställningen om Indien som obotligt fattigt och utsiktslöst. Budskapet i denna ideologiska kommunikation lyder: Asien är att räkna med. Eller som den indiske entreprenören i Aravind Adigas roman Den vita tigern förklarar: glöm alla amerikanska råd för framgång, de är passé, lyssna istället på mig, jag är framtiden.

Med sin nya roman How to Get Filthy Rich in Rising Asia ger sig pakistanfödde Mohsin Hamid i kast med Asiens framgångsdrömmar. Hamid förknippas annars främst med den nyligen filmatiserade Den ovillige fundamentalisten, ett litet häfte som vänligt knuffade europeiska och amerikanska läsare mot ett mer komplext synsätt på en av vår tids viktigaste sekvenser: rotlöshet, revanschism, religiositet.

Den ovillige fundamentalisten är skriven som en monolog och i sin nya bok fortsätter Hamid att lägga särskild vikt vid berättarformen. Arbetet hämtar sin form från självhjälpslitteraturen och Hamid använder samma uppmanande du-tilltal som är så karaktäristiskt för denna säljande genre och följande händer: Hamid förställer sig, inte ovanligt för författare, han blir en författare av självhjälpsböcker, men han förställer också dig, läsaren, och placerar genom sitt tilltal dig i berättelsens centrum som en anonym entreprenör i ett icke namngivet asiatiskt land.

Hamids berättelse flyter genom dig. Som barn, skriver han, flyttar du med dina föräldrar från en eftersatt by till en storstad. I staden finns möjligheterna, men också farorna: våldet, de usla arbetsförhållandena, skrupellösheten. Där föds också dina förhoppningar om att bli älskad, och Hamid låter dig uppfyllas av den redan i unga år.

I staden bygger du din förmögenhet på en vara vi föreställer oss som en förutsättning för livet självt: vatten. Du navigerar bland konkurrenter och korrupta tjänstemän från det att du börjar tappa upp vatten på flaska på en bakgård, till dess du från baksätet i din chaufförskörda bil har hela staden för dina fötter.

Hamid bygger sin roman kring ett antal framgångsråd ställda direkt till dig: Skaffa dig utbildning, Gör dig vän med en tjänsteman, Undvik idealister, Var beredd att använda våld, och vartefter tecknar han din verklighet så att sådana råd verkar fullt rimliga, för du lever i en våldsam och korrupt värld.

Men när boken närmar sig sitt slut och du står inför ditt oundvikliga fall låter Hamid dig förstå att i samma värld ryms även ömhet och tillgivenhet, att ditt liv innehåller utrymmen som ännu inte förtingligats, dit pengar ännu inte når, och det är till dessa utrymmen du vänder dig när allt du tidigare byggt upp faller samman.

På ett plan berättar Hamid en ytterst konventionell historia. I tider av stora ekonomiska förändringar kan den som vågar ta risker, bli rikligt belönad. Men genom Hamids bok, liksom genom så många andra liknande berättelser om jakten på rikedom förstår vi att pengar i sig inte ger livet värde; bara när vi faller inser vi vad det är att vara människa.

På ett annat plan snuddar Hamid vid något mer specifikt och unikt: vad händer när livet i Asien underkastas den avreglerade marknadsekonomins villkor? Hur påverkar Asiens nya ekonomiska förutsättningar människors sätt att se världen och sig själva i den; hur förändras synen på samhällsgemenskap och politik, vad händer med traditionella sociala band och religiösa föreställningar, kort sagt, vad händer när kapitalismen uttrycks tillsammans med lokala asiatiska traditioner och förhållanden?

Det är någonting jag verkligen blir intresserad av att höra mer om. Som tur är har fler författare under de senaste åren försökt hitta bilder och språk som förmår fånga också denna asiatiska erfarenhet. Med How to Get Filthy Rich in Rising Asia har Mohsin Hamid lämnat sitt bidrag till denna nya, allt mer djuplodande strömning.

Henrik Chetan Aspengren
är historiker

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".