Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.

Henrik Nilsson: Chirbes nya roman om den ekonomiska krisen i Spanien berör de mest intima mänskliga relationer

Publicerat tisdag 11 juni 2013 kl 13.50

Ur Obs i P1 onsdagen den 12 juni 2013

Enligt Första Moseboken i Bibeln skildes land och hav åt på skapelsens tredje dag. Men tänk om det fanns något som glömdes bort, mitt emellan den fasta marken och det öppna vattnet? En mer obestämd trakt, där gränsen mellan jord och hav är mindre tydlig?

Jag tänker på träsken och sumpmarkerna. Dessa otillgängliga, gudsförgätna platser som liksom blivit över och som vi oftast inte tänker på – men som följt mig under läsningen av Rafael Chirbes nya roman ”En la orilla” (Vid strandkanten). För här spelar ett träsklandskap vid den spanska Medelhavskusten en alldeles avgörande roll. Det är skildrat med en sådan detaljskärpa att jag nästan kan känna doften av stillastående vatten och förruttnelse stiga upp ur boksidorna.

Men träsket hos Chirbes har också politiska dimensioner, som innefattar såväl vår egen tid som avgörande delar av det spanska nittonhundratalet. Det var till den här täta vegetationen utanför det fiktiva samhället Misent som några soldater på den republikanska sidan flydde efter inbördeskrigets slut – för att i flera år leva på jakt och fiske innan de överlämnade sig till myndigheterna eller dukade under av sjukdomar. Många år senare kommer en arbetslös marockansk man till denna avkrok, för att fånga fisk till middagen. När han upptäcker att ett par herrelösa hundar slåss om en köttslamsa som visar sig tillhöra en människokropp – då rullar berättelsens mörka maskineri igång.

”Vid strandkanten” har blivit en av årets mest omtalade romaner och spanska kritiker har hyllat Rafael Chirbes som den främste litteräre uttolkaren av den pågående ekonomiska krisens mänskliga konsekvenser. Hans förra roman ”Krematorium” hade fastighetspekulationerna åren efter millennieskiftet som fond. I den nya romanen – Chirbes nionde sedan debuten 1988 – har den spanska bostadsbubblan spruckit, till salu-skyltarna pryder vart och vartannat hus och arbetslösheten har skjutit i höjden. Det här är inte nyhetstelegrammens eller EU-statistikens kris, utan de enskilda människornas. En värld av utmätningar och tvångsauktioner, där familjer tvingas lämna sina hem, där latinamerikanska immigranter återvänder till sina hemländer och där konflikterna mellan kristna och muslimer hårdnar.

Huvudpersonen Esteban befinner sig vid ruinens brant. Den vikande konjunkturen och misslyckade affärer har tvingat honom att slå igen sin snickerifirma, med en handfull anställda. Romanens olika röster, som glider in i varandra med ett furiöst tempo, tillhör de människor som berörs av snickeriets konkurs. Tillsammans bildar de ett komplicerat nät av både känslomässiga och ekonomiska beroendeförhållanden. Pengarnas betydelse letar sig in också i det mesta intima, i kärleken och sexualiteten. Äktenskapen hålls ihop av gemensamma förpliktelser och avbetalningsplaner, snarare än av tillgivenhet och ömsesidig respekt. På ett påträngande sätt skildras den dagliga kampen för att ha något att fylla kylskåpet med. Ålderdomens utsatthet och trycket på familjerna när samhällets skyddsnät sviktar. Bland alla dessa personliga band finns det mellan Esteban och hans nu senildemente far, som suttit i fängelse under diktaturen för sitt motstånd. Till skillnad från fadern intresserar sig inte Esteban för politik. Men de båda männen delar övertygelsen om att ”det inte finns någon mänsklig varelse som inte förtjänar att behandlas som skyldig”. Liksom hos sydstaternas William Faulkner – som också han utgick från en fiktiv plats – är Rafael Chirbes prosa genomsyrad av pessimism. Mörkret och skulderna går i arv.

En annan spansk romanförfattare, Juan Manuel de Prada, poängterade nyligen att den pågående krisen i landet kommer att påverka det litterära livet i grunden. Han förutspådde hårdare villkor för författarna, och att bara de utövare som har ett verkligt seriöst och hängivet förhållande till sitt skapande kommer att överleva. I så fall misstänker jag att Rafael Chirbes kommer att vara en av dem. Hans kärva och bittra roman är dessutom ett exempel på att den pågående krisen faktiskt börjar sätta väsentliga avtryck i litteraturen. Det är också en tänkande roman han har skrivit. Men det är inget pedagogiskt tillrättalagt tänkande – utan ett smutsigt och obekvämt och stundom förtvivlat tänkande. Här finns ingen uppbygglig ton, ingen uppmaning till politisk samling. Bara en illusionslös och genomträngande blick på människans utsatthet. Och människan, hon framstår hos Chirbes som ett trängt och ensamt rovdjur. Mest trängd av dem alla är Esteban – som blir både offer och förövare eftersom han har tvingats säga upp de människor som stått honom nära under så lång tid. Till slut återstår ingenting annat än att bege sig ut i träsket – denna otillgängliga trakt i marginalen, som samtidigt visar sig vara beläget i själva hjärtat av vår europeiska samtid.

Henrik Nilsson
är författare

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".