Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.

Läs Yvonne Ihmels text

Publicerat fredag 14 juni 2013 kl 13.08

Mitt första möte med pojken Nils påbörjades mitt i vintern i första klass. Vi hade flyttat från stan till landsorten och här hade den moderna pedagogiken ännu inte gjort sitt intåg. I tur och ordning skulle var och en av de tjugo eller kanske trettio kamraterna i klassen läsa ett litet stycke var. Många ljudade sig högljutt genom de flerstaviga orden, drillade av en fröken som satte en ära i att få barnen läskunniga, vare sig vi förstod något av innehållet eller ej, i denna sedelärande bok. Jag undrar om vi ens kom längre än kapitel två eller kanske tre, någonstans i höjd med Glimmingehus på Nils resa norröver, någon egentlig njutbar läsning av ett skönlitterärt verk var det ju inte tal om och medan vintern gled mot vår och snön töade undan fortsatte den traggliga högläsningen av det som jag sen under många år skulle komma att tänka på som mitt livs tråkigaste bok. Och tack och lov så var jag redan en bokmal annars hade nog högläsningen av Nils Holgerssons underbara resa dödat läsglädjen hos mig liksom hos många andra.

Efter sommarlovet fick vi en ny läsebok, den närmast bibeltunga Nils Holgersson slogs igen med en smäll och lades undan för alltid. Jag har ett vagt minne av att skolfröken närmast såg lättad ut, äntligen hade den moderna tiden gjort sitt intåg även hos oss – en fattig bruksort mitt i Värmland.

Så varför har jag då fortsatt fundera över Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige. Kanske finns Nils kvar i mitt huvud för att slutet blev så abrupt på vår gemensamma resa?

Jag kan bara hålla med Harry Martinsson där han i Vildgåsen diktar om frihetskänslan i Nils Holgersson. Den där känslan när orden ger fantasin vingar:

Från alla land där barnen lärt sig läsa

Kom fler och fler och snart låg millioner

Av barn bland skyarna och red mot Sarek

Nils Holgerssons underbara resa skrev för över hundra år sedan. En annan livskraftig svensk bok är Pippi Långstrump som nu fyllt 65. Google hedrade Pippi med en så kallad Doodle, jag är osäker på om Nils fick en hyllning av liknande slag men Mårbackastiftelsen gav i vart fall ut en bok som berättar om tillkomsten av Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige.

Och nog kan vi med stolthet konstatera att vi nu har två internationellt kända böcker skrivna för barn av två svenska kvinnor, två lärarinnor, båda anspråkslösa i sin framtoning men till synes med samma osvikliga känsla för tidens strömningar, och där den senare plockade upp arvet från den förra till en annan buspojke.

Och om nu svenska barn missunnades boken har utländska barn haft desto större glädje av den. Kanske beror det på att vissa passager kortades och läsningen effektiviserades till de mer äventyrliga avsnitten. Utländska förläggare behövde aldrig ta några pedagogiska hänsyn.

Nils Holgerssons underbara resa var redan från början ett beställningsarbete, en geografibok till folkskolan, men den var också ett bidrag till vad som kom att kallas för ”den svenska förnyelsen”, Selma Lagerlöfs eget bidrag till den ”folkuppfostran” som samordnades med det nationella projektet. Nils Holgerssons underbara resa skrevs under åren med unionsupplösningen, Norge ville bli självständigt och det var Selma Lagerlöfs bestämda övertygelse att Norge skulle bli en egen nation.

Trots påtryckningar vägrade hon att skriva under för unionen, det var som om Selma Lagerlöf drogs med i en anda av nationell propaganda, skriver Elin Wägner i sin recension av Nils Holgersson: ”de lagerlöfska barnens och djurens vilja att visa sig duktiga, flyter samman med en svensk stämning under just dessa år”.

Selma Lagerlöfs egen ambition var redan från början att skriva en bok som skulle vara ”präktig” ett av hennes favoritord, en bok präktig för ungarna, som skulle få i sig hennes tankar och idéer. 

Det folkliga skattades högt av henne, liksom naturen och hemmet. Hon vill skriva om Sveriges natur, växter och djur men också om samhället och näringarna. Hon vill ge liv åt kartan, fylla den med skogar, sjöar, fält och ängar, byar, slott, lantgårdar och städer, alltifrån Ystad till Haparanda skriver hon i breven till beställaren av den nya geografiboken Alfred Dalin, överlärare och företrädare för Sveriges Allmänna Folkskollärarförening.

Det var en gång en pojke. Så börjar Nils Holgerssons underbara resa. Just som en saga, kanske är det därför Selma Lagerlöf ibland påtvingas det besvärande epitetet sagotant? Sagogreppet är ett spännande dimension, vi anar redan att något hemskt ska komma att hända men att där också ska finnas ett befriande slut, liksom folksagan i alla tider haft såväl en fostrande som en befriande funktion.

Nils är en 14-årig pojke som hellre latar sig och plågar djuren än hjälper sina föräldrar på det lilla torpet. När föräldrarna går till högmässan och Nils lämnas ensam är det första han tänker göra att ta fars gevär som hänger där på väggen, men i stället får han i uppgift att läsa dagens predikan, hela fjorton sidor lång, och medan han sitter där vid köksbordet med Bibeln bär det sig inte bättre än att han somnar. Och när han vaknar, om han nu vaknar, det kanske bara är en dröm – så har han fått sällskap av hustomten. Och så går det som det går. Tomten förvandlar Nils som straff till en lilleputt och därmed är sagan igång och så även den resa genom landet Sverige som kommit att älskas och läsas av barn världen över – utom som sagt just i Sverige?

Nils får övernaturliga förmågor när han förvandlas. Han får mörkerseende och han förstår vad djuren säger, men det är en tvetydlig lycka. Han  är på samma gång utlämnad djurens godtycke, liten som han är och inte heller kan visa sig för sina föräldrar. Han har försummat att sköta sina plikter. Den listige räven Smirre har slukat tamgåsen och när så gårdens enda kvarvarande gås lockas att vildgässen har Nils inget annat väl att kasta sig om halsen på honom och följa med på resan.

Barnet som rider på en fågel är inget ovanligt i litteraturen. Redan H C Andersen hade 50 år tidigare en pojke vid namn Nils Holgersson som rider på en fågel i boken som heter just I Sverige. Barnet på fågelns rygg finns också i den franska bilderbok som fanns i hemmet på Mårbacka och som lär ha gjort ett outplånligt intryck på Selma Lagerlöf som barn.

Att följa vildgässen på deras resa norrut har tolkats som ett uttryck för äventyr, en önskan att få lov att ge sig av, fri som en fågel. Men Selma Lagerlöf vill mer än så med Nils Holgersson. Som alltid hos henne handlar det om detta grundläggande, hur det är att vara en människa. Under resans gång konfronteras Nils med diverse moraliska problem som tvingar honom att ta ställning och får honom att växa. Från att ha varit en skjutglad 14-åring som gärna kastade sten förvandlas han till en ansvarstagande och kärleksfull ung man, detta vid sidan om de handfasta, praktiska råd som Selma Lagerlöf delar ut; tuberkulos var en vanlig och dödande sjukdom och i Nils Holgersson ger hon råd hur man kan skydda sig mot sjukdomen. Här finns också en samhällskritik. Barnarbete var vanligt förekommande, bristen på arbetskraft var stor på grund av utvandringen, Selma Lagerlöf uttryckte förhoppningen att Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige skulle bidra till en allmänbildning så betydande att den nuvarande klasskillnaden minskade.

Det fanns också en Nils Holgersson i verkligheten. En föräldralös pojke som Selma Lagerlöf lovat ta sig an eftersom han nu råkat få samma namn som hennes litteräre protegé. Han är en pigg och ful bondunge, skriver hon.  Även han rätt snart en lat och uttråkad tonåring som saboterar vuxenlivet. Verklighetens Nils Holgersson ackorderas ut och i vuxen ålder utvandrar han som så många värmlänningar till Chicago. Men Selma Lagerlöf släppte aldrig kontakten och såväl Selma som hennes hushållerska Valborg Lundgren sitter på ålderns höst på Mårbacka och följer Nils Holgersson på hans livsfärd i Amerika. Ryktet gör gällande att hans ättlingar för några år sedan besökte Mårbacka och att samtliga då bar mellannamnet Nils Holgersson, även kvinnorna.

Nils Holgersson var en odugling, skriver Selma Lagerlöf i början av boken, han dög nätt och jämt till att valla gäss, den långa resan med vildgåsen Acka lärde honom om livet, men var hittar vi Nils idag?

Är det hos stenkastande ungdomar som sätter bilar i brand i förortens miljonprogramsområden? Är det hos oduglingar som borde straffas i likhet med Nils och förvandlas till lilleputtar tills de lärt sig veta hut, eller är de lika utsatta som Åsa Gåsapiga eller många andra av dåtidens barn, godtyckligt behandlade av vuxenvärlden?

Vem skriver om landet Sverige idag som Selma Lagerlöf gjorde och vad skulle den boken i så fall innehålla?

Förutom översättningar till 40-talet språk har Nils Holgerssons underbara resa blivit både film och teater och animerats. Selma Lagerlöf som alltid eftersträvade en nationell läsekrets trodde knappast att så skulle bli fallet med Nils Holgersson, men lyckades även i det avseendet med det mest nationella bok man någonsin kunnat tänka sig.

Yvonne Ihmels

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".