Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.

Texten till Pernilla Ståhls reportage

Publicerat söndag 16 juni 2013 kl 22.12

PERNILLA STÅHL

Piazza Maggiore, stadens hjärta.  Solen lyser, ett band spelar, torget är fullt med folk, proseccon bubblar, kaffet har crema. Bologna, den norditalienska staden med Europas äldsta universitet, ett matens Mekka, staden med progressiva politiker - och exklusiva lyxbutiker. Italiensk finess blandat med en nypa Köpenhamn och Amsterdam. Överallt studenter, som cyklar - och som samlas på småtorgen för en öl eller två. Kanske snackar politik.

Jag har inte varit här på tjugo år, det mesta är sig likt. Lite mer patina i centro storico bara. Visst har det sprayats slagord på väggarna om att politikerna kan ta sig någonstans, men någon kris syns inte i denna välmående stad med mängder av välbefolkade butiker och restauranger.

Nej, inte först, men om man bara skrapar lite på ytan, finns den där, oron för framtiden, den alldeles nära som gäller mat i huset och den längre fram i tiden. Giovanni Seracenetti  som äger restaurangen Bentivoglio, försöker överrösta restaurangsorlet för att berätta att något har hänt.

LJUDILLUSTRATION

Det är inte längre de ”vanliga hemlösa” som hämtar den överblivna maten som vi på restaurangen ger bort, nu är det småbarnsfamiljer som har svårt att få månaden att gå ihop säger Giovanni Seracenetti. 

Enligt färska siffror kommer landets ekonomi att krympa ytterligare 1,4 procent i år, vilket är mer än väntat. Arbetslösheten är drygt 11 procent. Bland unga runt 35 procent. Alltså, var tredje person under 25 har inget jobb.

Vad kommer, undrar jag när jag strosar genom universitetskvarteren, att hända med alla dessa studenterna efter examen?

LJUDILLUSTRATION

Tyvärr måste jag råda unga studenter att flytta härifrån, och söka lyckan utomlands, berättar Lorenzo Ciapetti, statsvetare som nu driver en oberoende think-tank om regional utveckling i Emilia Romagna. Vi träffas på ett cafe i centrala Bologna och Lorenzo Ciapetti är påtagligt oroad över utvecklingen i sitt land.

LJUDILLUSTRATION

 

Italien lever på sitt förflutna, det växer inte utan hankar sig fram på gamla tillgångar. Italien har, fortsätter Lorenzo Ciapetti, blivit ett land utan möjligheter, inte minst för den unga generationen. Han beskriver ett slags statiskt tillstånd, där det inte finns någon rörlighet på arbetsmarknaden, och inte heller någon rörlighet mellan generationerna. Dagens unga i Italien kommer inte, och det här är ett historiskt trendbrott, att få det bättre än föräldragenerationen.

LJUDILLUSTRATION

Många unga i Italien är beroende av föräldrarna, eller till och med en farmors eller mormors pension för att klara uppehället, säger Lorenzo Ciapetti. Han menar att ungdomars chans att få arbete försvåras av att det i Italien inte finns någon tydlig koppling mellan meriter och möjligheter. Vi har ett samhälle som ser hög ålder som en merit i sig, säger Lorenzo Ciapetti och radar upp Italiens ledande politiker, där den nytillträdde premiärministern Enrico Letta med sina 46 år är ett historiskt undantag.

LJUDILLUSTRATION

De flexibla kontrakt som skulle ge unga i Italien möjlighet att komma in på arbetsmarknaden och sedan gå vidare har inte lett till några förbättringar. I Tyskland,  berättar han, har samma typ av korttidskontrakt inneburit att fler unga fått fasta jobb och mer trygghet. Men i Italien, säger Lorenzo Ciapetti, hankar sig 30-åringar fram på korta kontrakt utan att komma vidare.

LJUDILLUSTRATION

Jag vet faktiskt inte vad som kommer att hända, tänk om tio år då finns inte längre de gamla som nu försörjer så många med sina pensioner, avslutar Lorenzo Ciapetti.

Jag lämnar caféet och Lorenzo Ciapetti och går vidare genom Bologna. Jag ska träffa Antonio Missiroli, en forskare i europeisk historia som nu leder European Union Institute for Security Studies i Paris. Han är på blixtvisit på sitt gamla lärosäte, det amerikanska universitetet Johns Hopkins filial i Bologna. En konferens pågår, ljudvolymen är hög, men vi hittar till slut ett tomt och tyst rum.

LJUDILLUSTRATION

Det som är speciellt med Italien, framhåller Antonio Missiroli är att landet samtidigt genomgår en ekonomisk och en politisk kris.

LJUDILLUSTRATION

Spaniens ekonomi svajar rejält, men det politiska systemet är robust. I Italien har vi parallellt med ekonomiska bottennivåer också en total uppluckring av det traditionella partisystemet. Partierna som finns i parlamentet idag fanns inte för 20 år sedan, inte ens för 10 år sedan, säger Antonio Missiroli. Det vi ser idag började redan på 1990-talet då de etablerade partierna skakades av korruptionsskandaler och ledande politiker tvingades försvinna med svansen mellan benen. Sedan. entré: mediemagnaten Silvio Berlusconi, som gjorde stor sak av att vara motsatsen till det politiska etablissemanget. /Ett av de nya partierna är proteströrelsen Cinque Stelle, som leds av komikern Beppe Grillo, och som också säger sig vara motsatsen till de traditionella politikerna. Det är, menar Antonio Missiroli,  typiskt för Italien att de två personer som dominerat årets politiska spel, Silvio Berlusconi och Beppe Grillo, är personer som skapats av tevemediet. Genom sin omdaning av det italienska medielandskapet skapade Berlusconi politiska förutsättningar för sig själv och, omedvetet, för, komikern Beppe Grillo, som gjorde grand slam i valet.

Italien är för övrigt det land i Europa där man tittar mest på teve – och Antonio Missiroli ser en oroväckande trend. En debatt som domineras av förenklade budskap på teve, en debatt där invektiven haglar och där reflektion och argumentation får allt svårare att nå ut.

LJUDILLUSTRATION

Ett budgetunderskott går att fixa på fem år, men det intellektuella underskott som Italien ackumulerat de senaste åren kommer ta betydligt längre tid att göra något åt, säger Antonio Missiroli.

På väg från mötet med Antonio Missiroli går jag in en stor bokhandel och det är en bjärt kontrast mot det som Missiroli pratat om. Det här är en bokhandel man som svensk bara kan drömma om – så utvecklingen är kanske inte fullt så dyster, kan man hoppas.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".