Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.

Jannete Hentati: Den koloniala blicken i vardagen

Publicerat onsdag 19 juni 2013 kl 17.09

"Jag visste att någonting var fel när en söt, vit liten tjej kom springande rakt in i min, en svart mans famn". Så förklarar Charles Ramsey, den frispråkiga hjälten i Cleveland-dramat sin omedelbara insats efter Amanda Berrys desperata rop på hjälp. Hans förklaring är inlindad i en raljerande ton, men rymmer en smärtsam insikt om den rasifierande blickens villkor i vardagen.

Delacroixs bilder av det imaginära "Orienten" hör nuförtiden främst hemma på historiska konstmuseer, men det hindrar inte det koloniala bildarvet från att fortfarande vara livaktigt. Svenskt 1800-tal: Zorn målar kvinnor han framför allt fantiserar om. 1900-tal: Sten Bergman skriver böcker om vildar och kannibaler. 2000-tal: Anders Lundin och Sissela Kyle klär, på direktsänd tv, ut sig till stereotypa asiater. Det koloniala bildarvet fortlever och har ännu viss inverkan på en och annans omvärldsuppfattning och människosyn. Även hos vissa av de människor som i Sverige idag förvaltar stat och nation syns spår av en blick som både sorterar och värderar - som hävdar att vissa människor är mer okunniga än andra, mer lata än andra, mer opålitliga än andra, mer sluga än andra, mer främmande och förstås också då mer farliga än andra. Ett sådant exempel gav migrationsminister Tobias Billström nyligen prov på. Ändå var Sverige inte att räkna som någon av de mäktigare kolonialmakterna under 1800- och 1900-talet. En mycket liten ö i Västindien, St. Barthelémy, brukar nämnas för att illustrera storleken på den svenska kolonialismen. Det ska påpekas att det svenska kungarikets politiska förhållningssätt till människorna i Sápmi liksom Finland och Norge vanligtvis inte nämns i sådana sammanhang. Sveriges besittningar under den koloniala eran var alltså i jämförelse med aktörer som Frankrike och Storbritannien att betrakta som ganska små, men inblandad i det större koloniala projektet var vårt land ändå. Det ekonomiska och kulturella samspel som Sverige, då som nu, hade med flera av de stora europeiska kolonialmakterna gör det svårt att helt svära sig fri från samröre med den koloniala tidens tanketradition. Inte minst gäller detta sättet att se på, liksom värdera, de människor som utifrån den koloniala horisonten kom att pekas ut som ”de andra” – de som skilde ut sig genom att se ut på ett annat sätt, prata på ett annat sätt, klä sig på ett annat sätt – och därför också antogs vara på ett annat sätt. Gränsdragningen mot "de andra" möjliggjorde på så sätt konturerna för ett "vi", allt utifrån en föreställning om att människors utseende direkt avgör deras inre karaktärsdrag. Ja, jag talar förstås om rasismen, den ideologi som i Sverige på tidigt 1900-tal lade grunden för ett statligt rasbiologiskt forskningsinstitut. Skallmätning, tvångssterilisering och allmän sortering efter utseende blev därmed Sveriges moderna melodi. Högst upp på den renrasiga värdeskalan placerades den blonde, blåögde medborgaren. Ett synsätt inte helt olikt Billströms alltså.

Nej, Sverige blev aldrig någon mäktig kolonialmakt, men den koloniala blicken grundad i rasistisk ideologi, var - och är i vissa fall fortfarande - lika närvarande i Sverige som någon annanstans. Också här spelar utseendet roll för hur du i vardagen blir betraktad och bemött av andra. Också här är de bilder och berättelser du bär inom dig avgörande för hur du i vardagen betraktar och bemöter andra. Visst, ett sådant präktigt förkunnande borde knappast överraska någon vid det här laget. Heta debatter om blickens betydelse har sedan en tid tillbaka präglat stora delar av det svenska, offentliga samtalet. Oberoende av problemformulering är det frågor knutna till hud- och hårfärg som varit föremål för diskussion: Film, tårta, Tintin; "Lilla hjärtat", Polisen och de papperslösa; Billström och blondinerna samt "Bästa Beatrice Ask". Vissa är mer ense än andra om huruvida det ena eller andra är att klassa som uttryck för rasism. För egen del minns jag särskilt journalisten Åsa Lindeborgs inlägg i debatten om Rubens Östlunds uppmärksammade film "Play". Minns också ni det? Minns ni att hon förkastade filmen som rasistisk och förbannade de schablonbilder som hon ansåg att filmen kom att reproducera? Minns ni att hon berättade om de associationer som sköljde över henne då hon efter filmvisningen kom att stöta på en svart man inne på Coop? "Inom loppet av en nanosekund rullade min ofrivilligt förprogrammerade hjärna upp samma förvirrade trailer över historiens gång som den alltid gör när jag ser en färgad människa". Så skrev hon och blev i sin tur också hon kritiserad för rasism. Oavsett om Östlund eller Lindeborg ger uttryck för rasism så påpekar i alla fall Lindborg att de bilder och berättelser som ligger till grund för hennes blick är besvärande, också för henne själv. Genom sitt exempel visar hon inte minst prov på hur det koloniala bildarvet påverkar hennes sätt att se på människor i sin samtid. När Stefan Löfven nyligen blev uppmanad att i P1 Morgon synliggöra detsamma var han snabb med att dra sig ur. Kanske är ens eventuella associationskedjor ingenting som behöver skyltas med offentligt, men nog kan det ändå vara nyttigt att åtminstone för sig själv erkänna att ens blick – oavsett vem man är – sällan är neutral.

"Jag visste att någonting var fel" intygar Charles Ramsey och visst har han rätt i det. Så länge den koloniala blicken tas för fakta hellre än fiktion vore det vettlöst att inte reflektera över de visuella gestaltningar som ständigt omringar oss. Vilka bilder bär jag på? Vilka referenser ger mening åt min blick? Vilka referenser ger mening åt din?

Jannete Hentati
är socialantropolog i Stockholm

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".