Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.

Patrik Svensson om The Circle

Publicerat onsdag 8 januari 2014 kl 11.54

OBS 20140108

För några år sedan skrev Dave Eggers en novell som hette "Theo". Novellen handlade om ett sovande berg som en dag plötsligt vaknar upp och blir till en jätte. Jätten reser sig upp, ser sig omkring och börjar genast söka efter någon att vara med. Han ger sig iväg. Går och går tills han hittar ett annat berg, som ser ut att kunna vara en sovande jätte. Och så stannar han där och väntar på att det ska vakna, sitter dag efter dag och pratar med det utan att få några svar. Till sist lägger han sig ner bredvid, med armen över det tysta berget, och somnar igen också han.

Så mycket av vad Dave Eggers gjort och skrivit har handlat om att söka kontakt. Om människors behov av sammanhang och gemenskap. Om allt vad vi gör för att få vara nära någon. Det väldiga nätverk som förbinder oss alla. Människor, jättar, och sovande berg.

Det gäller såklart också hans senaste bok, "The Circle". Romanen handlar om IT-företaget The Circle, som mer eller mindre tagit monopol på all mänsklig kommunikation. Företaget har skapat ett globalt nätverk som samlar alla kontakter, transaktioner och relationer människor emellan.

Inom The Circle dyrkas öppenhet och transparens. All information och all mänsklig erfarenhet, ska vara öppen och tillgänglig för alla. Alla måste vara ständigt närvarande i sociala medier. Alla måste redovisa alla sina köp och betygsätta dem. Relationer, intressen, åsikter, hälsotillstånd. Allt dokumenteras, registreras och publiceras.

Att vara privat är ett tecken på egoism. Att vara privat är att stjäla erfarenheter från andra. Enbart den som har något att dölja väljer att vara hemlig. I en helt transparent värld finns följaktligen heller ingen brottslighet, ingen korruption, inget maktmissbruk.

I en sådan värld är allting också mätbart. Allt är rangordnat. Varje människas värde en siffra i ett index.

Det är en utopi som beskrivs. En frihetlig, demokratisk, kapitalistisk utopi där tekniken till slut knutit alla människor samman. En cirkel på väg att slutas.

Men romanen är naturligtvis en dystopi.

George Orwells ”1984” och Aldous Huxleys ”Brave New World” beskrivs ofta som nittonhundratalets viktigaste litterära dystopier. Ett slags korresponderande referenspunkter för alla framtidsskildringar. De skiljer sig åt på ett väsentligt sätt.

Orwells dystopiska framtidsvision var att vi skulle förslavas av det vi fruktar mest. Av den totalitära makten som inskränker och kontrollerar våra liv. Storebror som ser och hör allt i syfte att begränsa vår frihet.

Aldous Huxley förutspådde att vi snarare skulle förslavas av det vi älskar och begär. Han tittade på industrialismens och kommersialismens segertåg och såg en framtid där idén om frihet har ersatts av ett behov av att få alla begär tillfredsställda. Där är all teknik billig och tillgänglig, informationen ett överflöd, där finns överhuvudtaget inga skäl att censurera eller begränsa.

Efter kalla kriget, mitt i informationsåldern, är det kanske Aldous Huxley som framstår som mest visionär. Och vad ”The Circle” beskriver är ett slags förstadie till den ”sköna nya värld” som Huxley placerade fem hundra år in i framtiden. Men ”The Circle” är inte en framtidsvison, den utspelar sig här och nu. Den är ett slags dystopi i realtid. Samtiden tillskruvad, överdriven och förtydligad. Företaget The Circle är som ett Google plus Facebook i kvadrat. Teknologin finns här redan. Öppenheten är redan en världsreligion.

Det Dave Eggers varnar för är konsekvenserna av det till synes goda. Faran med en värld där ingen människa är privat, där allt ska vara tillgängligt för alla alltid. Där människan till sist blivit allseende, allvetande, allsmäktig och inget ska vara henne fördolt. Där Gud i samma stund abdikerat.

Det är helt enkelt något väsentligt mänskligt som går förlorat då.

I slutet av boken berättas om en skulptur som står på ”The Circles” enorma företagsområde i Kalifornien. Skulpturen har gjorts av en kinesisk dissident och består av en jättehand som vädjande sträcker sig mot betraktaren. Där är den alltså igen, den kontaktsökande jätten.

Skulpturen sägs fånga vad ”The Circle” försöker göra. Handen som sträcker sig genom datorskärmen. Tekniken som knyter människor samman i gemenskap, öppenhet och frihet. Men konstnären själv, den kinesiske dissidenten, visar sig inte vilja ha någon kontakt. Han har gjort sig oanträffbar. Han svarar inte ens på telefon eller mail. Han vill alltså, djupt paradoxalt, vara ifred, vara privat.

Strax därefter får romanens huvudperson Mae, som jobbar på The Circle, ett brev från en gammal vän. Vännen vill få henne att förstå vad allt håller på att leda till. Han skriver: "Det är inte meningen att vi ska veta allt. Våra själar behöver både nattens mysterier och dagens ljus. Ni håller på att skapa en värld med ständigt och evigt dagsljus. Jag tror att det kommer att bränna oss alla levande."

Det är kanske bara det Dave Eggers försöker säga. Även ett så socialt djur som människan behöver vara ensam då och då. Vi är jättar som kan konkurrera med gud i vårt sökande efter sammanhang och gemenskap. Men ibland måste vi också få vara sovande berg, inneslutna i oss själva, enbart upptagna av det privata mysteriet i att vara människa.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".