Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.
BHUTAN

Om Bhutan, BNP och en västvärld som inte fattat någonting

Publicerat tisdag 8 april 2014 kl 13.02
"Bhutaneserna har blivit skrämda av den råbarkade västliga materialismen"
(6:42 min)
Per Gahrton. Foto: Anna Lyrenäs/Sveriges radio

Fram tills nyligen var Bhutan ett litet rike som styrdes av en enväldig kung. När landet reformerades infördes demokrati och landet kikar också på kvotering för att få in fler damer i parlamentet.

Men andra "västliga" påhitt - som att mäta ett lands mående genom BNP - har de helt skippat. För mycket frihandel, tror de, är skadligt för hållbarhet och lycka.

Per Gahrton ställer sig frågan om ett litet rike i Himalaya har förstått något som gått resten av världen helt förbi.

Medan alla andra länder strävar efter att maximera sin materiella produktion, BNP, finns det ett – Bhutan – som istället slagit fast att målet för statens verksamhet är att åstadkomma ”bruttonationallycka”, eller på engelska Gross National Happiness, GNH.

Kanske skulle man kunna avfärda Bhutans lyckopolitik som buddistiskt flummeri. Ungefär som att alla försök i industrivärlden, däribland Sverige, att ifrågasätta BNP-begreppets värde som framgångsmätare, brukar idiotförklaras eller stämplas som reaktionärt baksträveri.

Visst är flertalet bhutaneser buddister. Och visst är det ett mycket speciellt, extremt bergigt land mitt i Himalaya, med knappt 700 000 invånare på mindre än Danmarks yta, inklämt mellan giganterna Kina och Indien. Enligt alla vanliga mått är det ett u-land.

Visserligen härleder bhutaneserna begreppet ”bruttonationallycka” till en buddistisk ledare som 1729 fastslog att ”om regeringen inte kan skapa lycka för sitt folk finns det ingen anledning för regeringen att existera”. Och visserligen lanserades begreppet GNH i modern tid 1972 varken av forskare eller valda politiker utan av den enväldige kungen. Men när det skrevs in i författningen 2008 som ledstjärna för landets utveckling var det ett demokratiskt valt parlament som bestämde, eftersom det enväldiga kungadömet hade ersatts med en konstitutionell monarki, som till och med har fastlagt pensionsålder på 65 år för kungen.

När jag häromveckan besökte Center for Bhutan studies i huvudstaden Thimpu, där mycket av det vetenskapliga underlaget för att förvandla ”bruttonationallycka” från slagord till konkret handling tas fram, var forskarna angelägna om att understryka att de visserligen samarbetar med de flesta kända BNP-kritiker i Väst, men att deras GNH-index skiljer sig från de flesta västliga motsvarigheter genom att det inte bara mäter upplevd lycka utan också arbetar med handfastare faktorer.

I skriften A short guide to Gross National Happiness Index fastslås att det bhutanska begreppet “inkluderar harmoni med naturen, vilket vanligtvis saknas i västliga lyckoindex”. Dessutom är begreppet, säger bhutaneserna, ytterst mångdimensionellt och holistiskt och bygger på trettiotre indikatorer, samlade i följande nio huvudkatekategorier:

Psykologiskt välbefinnande
Hälsa
Tidsanvändning
Utbildning
Kulturell mångfald och uthållighet
God styrning
Samhällelig livskraft
Levnadsstandard
Ekologisk mångfald
Uthållighet

Med stöd i denna metodik kom man 2010 fram till att 8,3 procent av bhutaneserna var mycket lyckliga, 32,6 procent ganska lyckliga, 48,7 procent begränsat lyckliga och 10,4 procent olyckliga.  

Helt dold för övriga världen har Bhutans lyckopolitik inte varit. Man är stolt över att 2011 ha fått stöd av FN:s generalförsamling för ett bhutanskt resolutionsutkast med rubriken Lycka: mot ett holistiskt perspektiv på utveckling. Året efter stod Bhutan värd för ett högnivåmöte om ”Välbefinnande och lycka” i FN-högkvarteret i New York. Man har också utsett en styrkommitté för ett nytt utvecklingsparadigm och inrättat en expertgrupp med drygt sjuttio av världens mest kända ekologiska ekonomer och företrädare för alternativa utvecklingsbegrepp, däribland Tim Jackson, Manfred Max-Neef, Vananda Shiva och Roy Wilkinson, för att bara nämna några som är kända i Sverige. Dessutom finns det en särskild regeringskommitté med uppgift att testa alla lagförslag och andra idéer om politiska åtgärder mot GNH-indexet.

Konkret har detta bland annat lett till att Bhutans medlemskap i WTO skjutits upp eftersom alltför långtgående frihandel kan komma i konflikt med flera av lyckomåtten. Också utvinningen av Bhutans mineraltillgångar har begränsats av miljöskäl. Bådadera är förstås anatema för anhängare till maximal BNP-tillväxt.

Allt detta kommer alltså från ett av världens minsta och tills nyligen mest isolerade länder.

Som svensk kan jag inte låta bli att skämmas inför bhutaneserna. Varför kommer inte liknande signaler från vår maktelit?

Kanske är vi liksom resten av den så kallade utvecklade industrivärlden förblindade av prylsamhällets konstgjorda lockelser. Kanske måste det till ett land som, enligt vad flera bhutaneser sa till mig, trädde ut ur Medeltiden och in i 2000-talet för bara något årtionde sedan. När de såg sig om med friska barnaögon var det en del de gillade – framförallt demokrati. Följaktligen skrotade de kungens envälde och skapade ett parlament baserat på allmän rösträtt.

Också jämställdhet uppfattas med bhutanska ögon som något viktigt och positivt, varför man haft problem med att bara 8 procent av ledamöterna i det parlament som valdes 2013 är kvinnor, vilket dessutom är en nedåtgående trend. Följaktligen organiserades häromveckan en stor konferens för politiker och byråkrater, med danskt stöd och danska experter, om kvotering och andra metoder för att öka kvinnoandelen i politiska beslutsförsamlingar.

Däremot har bhutaneserna blivit skrämda av den råbarkade västliga materialismen. Säkert spelar deras buddistska livssyn en viss roll. Men i kungariket Bhutans officiella rapport 2013 om Lycka – mot ett nytt utvecklingsparadigm, spelar buddismen en undanskymd roll. Istället handlar det om kritik mot ”BNP:s brister som mått på framgång” och om hållbarhet. Synsätt och begrepp som funnits i årtionden också i Väst.

Den enorma skillnaden är att den sortens resonemang av den makteliten hos oss betraktas som höjden av flum, medan det av makthavarna i Bhutan uppfattas som högsta visdom.

Kan det verkligen vara så att Bhutan har förstått något om livets värden som de flesta moderna svenska makthavare har missat?

/Per Gahrton

Mer om Bhutans Gross National Happiness
www.bhutanstudies.org.bt
www.grossnationalhappiness.com

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".