Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.
LÄSNING

"Det handlar om att förstå mer avancerade budskap än reklam"

Publicerat tisdag 27 maj 2014 kl 12.51
"Den som inte kan värdera grundläggande information är i ständig fara"
(6:51 min)
Foto:CaptPiper/Flickr/CC BY NC 2

Barn läser mindre och vuxna läser mindre - men framförallt förstår vi mindre. Med modern teknik har tiden och möjligheten att slå till ro med långsamma budskap snävats in.  

Annina Rabe ser hur den dåliga attityden till humaniora gjort att demokratin nu befinner sig i kris, med medborgare som inte förstår "komplexare budskap än det som står i en reklambanner".

För inte så länge sedan fick jag frågan: "Varför är det så viktigt att läsa då?"

Den kom från en journalist den där frågan, och avsikten var antagligen att provocera fram ett svar med lite udd i. Naturligtvis handlade det inte om ett verkligt ifrågasättande av läsningens betydelse. Det var underförstått att vi båda befann oss i ett sammanhang, förmodligen också båda kom från en miljö, där man aldrig under några som helst omständigheter ifrågasatt läsningens värde och betydelse.

Över huvud taget har jag nog aldrig hört någon ifrågasätta värdet av att läsa. Det närmsta jag kommit var nog den företrädare för Sveriges friskolor som betraktade det som ett övergrepp att det enligt lag skall finnas ett skolbibliotek i varje skola. Det kunde väl skolorna få bestämma själva, tyckte den här personen. Annars råder en rörande konsensus i det här landet (och förmodligen de flesta andra länder också) om att läsning är något värdefullt. Kanske inte fullt så värdefullt som matematik, om man skall tro vissa politiker, men ändå. Rätt viktigt.

Men vad menar vi egentligen med att läsa? Vi som kämpar för litteraturen och boken har en tendens att, något begränsat, se läsning som något som i första hand har med skönlitteratur att göra. Läsning av skönlitteratur gör både våra inre och yttre världar större. Att läsa prosa och poesi gör oss i bästa fall till mer vidsynta och empatiska människor. Läser man skönlitteratur utvecklar man också sin egen förmåga att uttrycka sig. Hittar ett eget språk, som sedan följer med en resten av livet.

Ja, så där kan vi hålla på, vi som arbetar med skönlitteratur. Allt är naturligtvis sant. Just så viktig är litteraturen. Och läsningen av skönlitteratur bland unga minskar dramatiskt. Bokmalarna blir färre. De sociala skillnaderna i våra läsvanor ökar. Inte heller i hem där läsning alltid förekommit är det en självklarhet att barnen blir läsande inidivider. Ofta hör jag människor från min egen socialt privilegierade medelklassmiljö sucka över att deras barn är fullkomligt ointresserade av att läsa böcker. Det skrivna ordet konkurrerar ständigt om vår koncentration med andra, snabbare medier. Det drabbar även oss vuxna. Splittringen, bristen på koncentration, är det största hotet mot läsningen som samtiden brottas med.

Själv kan jag, som konstant läsande människa, intyga att det tar mig betydligt längre tid idag att komma in i ett koncentrerat läsläge än det gjorde innan den ständiga uppkopplingens tid. Läsning tar tid, det är ibland krävande, och långsamhet är inget vi har tålamod med i dag.

Men åter till frågan om vad vi egentligen menar med att läsa. De senaste tidens PISA-undersökningar har visat att det inte längre i första hand är en fråga om att få unga att läsa mer skönlitteratur. Snarare handlar det om att få dem att läsa över huvud taget. Detsamma gäller även alarmerande många vuxna. När vi pratar om sjunkande läsförståelse menar vi alltså inte bara förmågan att frivilligt läsa vare sig Astrid Lindgren eller Dostojevskij - utan förmågan att kunna tillgodogöra sig någon text som är komplexare än det som står på en reklambanner. Och det är där man börjar bli riktigt illa ute. Om man bara med nöd och näppe kan förstå grundläggande samhällsinformation, inte läsa nyheter om det som händer runtomkring en, och ännu mindre värdera den information man får, då utsätts man för ständiga risker.

Sverige var en gång ett land som satte en stor ära i sin höga bildningsnivå. Så är det inte längre.

PISA-rapporterna visar på katastrofala resultat för svenska skolelever, samtidigt som det görs stora nedskärningar inom de humanistiska fakulteterna på våra universitet. Bildningsbegreppet, i den mån det fortfarande existerar, har förändrats. Den humanistiska bildningen har länge betraktats som något förlegat, något för bakåtsträvare. Och framför allt inget som det finns något att vinna på, vare sig för samhället eller den enskilda studenten. Det rimmar illa med den helt igenom instrumentella syn på utbildning som råder just nu. Ingen har råd att slösa tid och pengar på en utbildning som inte ger någon konkret utdelning.

Det här har naturligtvis påverkat våra lärarutbildningar. Men alldeles för få har diskuterat sambanden mellan humanioras nedrustning och den kris som den svenska skolan befinner sig i. Det finns något yrvaket i hela upptäckten om läskrisen i Sverige. En oförmåga att se en helhet och en bakgrund.

Så ja, varför är det så viktigt att läsa? Går det ens att föreställa sig ett samhälle där människor inte längre läser? Vad skulle hända? Med berättelserna? Med språket? Med kunskaperna?

Berättelserna är det jag är minst orolig för. Berättelser har klarat sig utan skriftspråk förr och skulle göra det igen. Det är inte i första hand berättelserna som har strukit på foten när läsningen gått ner - berättelserna tar sig andra former och lever i högönsklig välmåga, till exempel i de dataspel vi gärna ondgör oss över för att de tar tid från läsningen. Språket är det värre med. Utan att behärska ett språk är det svårt att uttrycka och påverka. Språket, när det är som vackrast, tillför dessutom en dimension som är svår att beskriva.

Men det som skulle drabbas hårdast i ett samhälle där vi inte längre läser är demokratin. Den som tvivlar på det kan fråga någon som lever i en diktatur, där förtrycket handlar om det tystade ordet.

Jag tror att hur viktigt det än är med skönlitteratur är det ändå läsförståelsen vi måste värna om i första hand. För utan att medborgarna kan ta till sig, bearbeta och värdera information faller ju hela grundidén om ett demokratiskt samhälle. I en demokrati är varje röst viktig - men det är minst lika viktigt hur vi har kommit fram till vår ståndpunkt och vad det är vi har grundat vår röst på.

/Annina Rabe

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".