Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.

Tunisiens parlamentsval - rädsla och en intensiv längtan efter stabilitet

Publicerat måndag 10 november 2014 kl 13.40
"Inget parti representerar mig - så säger många unga"
(5:17 min)
1 av 2
Journalisten Fanny Härgestam på plats i det Tunisnien där gnistan tändes och landets politiska karta nu ritas om.
2 av 2
Fanny Härgestams bok "Det här är vår tid - Fyra kvinnor efter revolutionen i Tunisien " har nominerats till Stora Journalistpriset. (Foto: Augustin Le Gall.)

 Det var i Tunisien gnistan tändes, i januari 2011, då folket jagade landets mångårige diktator Ben Ali på flykten. Folkets uppror i Tunisien inspirerade andra till att göra samma sak i andra arabländer. Regimen föll i Libyen och Egypten, i Syrien utbröt det blodiga inbördeskriget.

 Men i Tunisien har pendeln slagit fram och tillbaka. I förra valet var det islamistpartiet Ennahda som tog hem spelet. I det senaste parlamentsvalet häromveckan gick det partiet tillbaka, nu blen sekulära Nida Tounes störst.

 Journalisten Fanny Härgestam har just nominerats till Stora Journalistpriset för sin bok "Det här är vår tid - Fyra kvinnor efter revolutionen i Tunisien ". Här är hennes berättelse från valnatten i Tunis och funderingar om vart utvecklingen kommer att leda.

 Klockan är nästan midnatt, om några minuter är valdagen över - och Tunisien har gått igenom sitt andra fria val nånsin. Gatan utanför hotell Diplomat i Tunis är stilla. Också inne i receptionen är det märkligt tyst, trots att det hålls en valvaka här nånstans.

  - Dom är där uppe, säger receptionisten, och pekar mot en spiraltrappa.

 Jag går upp och ögonen svider till av cigarettröken som slår emot mig när jag skjuter upp dörren till salen. Där inne sitter ett gäng vänsterpartister och deppar. Ett femtiotal personer, dom sitter hukade och mumlar mellan sig, utspridda i små grupper vid runda bord. Tomma vattenglas och fulla askfat står överallt.

 I mitten ser jag Selma. Ögonläkaren som blev vänsterpolitiker. Hon är en av många tusen som kandiderat till årets val. Första gången vi träffades var i Bardopalatset, landets parlamentsbyggnad, för tre år sen. Då hade Selma just blivit ledamot för att skriva sitt lands nya grundlag. Hon hade runda kinder, rökte måttligt och hade ofta tid över.

  Nu, efter år av utdragna debatter, politisk kris, och grundlagsskrivande, är hon magrare. Hennes ord är hårdare, gesterna tydligare. Här sitter hon nu och pratar med kollegor, lågmält och allvarligt. När jag kommer fram till hennes bord tittar hon upp med det där grå, stela uttrycket i ansiktet. Jag har sett det förut - många gånger - under åren i Bardopalatset

 Besvikelse.

 Selma vet redan nu att hon troligen inte får någon stol i parlamentet den här gången. Hennes parti har fått uruselt resultat, medan konkurrenten - det sekulära partiet Nida Tounes gjort storslam och petat ner islamistpartiet Ennahda från förstaplatsen.

  Från och med ikväll ritas Tunisiens politiska karta om och mosaiken av partier blir mindre färgglad i Bardopalatset. För där kommer två jättar dominera - Nida Tounes och Ennahda. Två olika samhällsprojekt, två olika visioner för Tunisien.

 Man kan se det som bra, att Ennahda fått en rejäl utmanare. Men, å andra sidan, tänk om de bildar en allians? Det riskerar att tillintetgöra de mindre partierna. De som inte redan är ute ur leken, som Selmas grupp.

 - Jag är bara så extremt besviken, säger Selma och vänder bort blicken.

 Hennes man Ali sitter bredvid. Han sitter alltid bredvid sin fru i viktiga stunder.

 - Vinnarpartiet har spelat på folks rädslor. Vi är rädda i Tunisien, säger Ali.

 Den där rädslan. Ali har rätt. Känslan av att revolutionen övervinner allt är sen länge borta i landet. På vissa håll har euforin ersatts med ett tillbakablickande, och en intensiv längtan efter stabilitet. "Det var bättre förr", hör jag ibland. "Visst, vi hade inte demokrati men vi levde åtminstone i säkerhet" säger många.

 Snart fyra år efter revolutionen står landet inför enorma utmaningar. En av de främsta gör förstasidor dagligen - kampen mot radikal islamism som fått fäste här. Frågan har blivit ett slagträ i debatten. "Titta hur islamistpartiet ställt till det", så har Nida Tounes retorik låtit - och den har bitit på tunisierna.

 Folk är rädda, för extremism, och det har visat sig i vallokalerna den här dagen. Nida Tounes lovar stabilitet. säkerhet. Men framförallt - ett alternativ till islamistpartiet.

 Folk är rädda, för att rösta på en förlorare. Nåt litet parti med svag ledare, som i slutändan blir utan inflytande och tynar bort.

 Folk är rädda, för att rösta på något halvdant. Inget parti representerar mig - varför ska jag rösta? Så säger många unga.

 Men: Folk är också rädda för Nida Tounes. Vilka är dom? En brokig skara, vissa med ett förflutet nära den förra regimen. Kan det innebära en återgång till gamla diktaturfasoner? Nu har de makt i Bardopalatsets salar.

 Det var där allt började för Selma och det är där Tunisiens demokratibygge nu ska fortsätta utan henne. Nästa kull politiska ledare har tunga uppgifter framför sig. Börja bygga statliga institutioner. Börja bygga på en hållbar ekonomi. Börja bygga bort folks rädsla och ersätta den med förtroende. Gör dom inte det riskerar folk att helt tappa tron på demokratin. Det är kanske det farligaste som kan hända.

 Selma stödjer huvudet i handen och hennes lila pekfingertopp skymtar förbi. Alla som röstat i Tunisiens val idag har behövt doppa fingret i lila bläck, som bevis.

Under dagen, när jag åkt runt mellan vallokaler har många med ett leende hållit upp sina pekfingrar framför mig. Stolta, över sin valmöjlighet. Trots rädslan.

 Vad kommer Selmas plats bli, i det nya Tunisien, undrar jag för mig själv.

  Kampen fortsätter, eller? frågar jag.

  Hon pressar fram ett leende.

  - Kampen fortsätter, säger hon.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".